Stefan Löfven låtsas ta tag i massinvandringens konsekvenser

Idag gavs statsminister Stefan Löfven utrymme i Aftonbladet för att på förhand berätta vad han ville tala om i riksdagen, möjligen därför att han inser att själva framförandet vid talarstolen troligen inte skulle bli särskilt lyckat. En text har ju den fördelen att man kan låta någon annan skriva den, samtidigt som vi andra slipper se de plågsamma ögonblick då Stefan Löfven ska komma ihåg så mycket som möjligt av vad någon har sagt till honom att trycka på, och då dessutom få in dessa fraser i någorlunda naturliga sammanhang. Ett par inledande meningar sammanfattar vad texten ska handla om:

"Ett jämlikt samhälle som håller ihop är en grundsten i den svenska modellen. Här ryms varken klyftor, segregation eller skuggsamhällen."

Varför har ni då, tillsammans med Alliansen, bedrivit en politik i direkt motsatt riktning? Texten bjuder sedan på ett antal punkter, där problematiken i var och en tragiskt nog är kopplade till massinvandringen, vilket till och med medges i vissa fall:

"1. Knäcka brottsligheten. Vi ska reagera tydligt mot den brottslighet som utmanar vårt samhällsbygge. Attacker mot polis, ambulans, och räddningstjänst är oacceptabla och regeringen kommer att se över straffen."

Här föreslås någon sorts förebyggande arbete, där något som kallas "Delegationen för unga i arbete" särskilt lyfts fram. Tyvärr tror jag inte att någon delegation kommer att lösa detta, lika lite som jag tror att den nuvarande regeringen överhuvudtaget förmår att ta itu med situationen. Dessvärre är nog den enda fungerande lösningen hårdare tag, fler poliser och tydligare straff, något som jag inte tror att vi får se under den här mandatperioden.

"2. Bryta långtidsarbetslösheten. Den svenska modellen förutsätter att alla arbetar och bidrar. Idag tar det alldeles för lång tid för nyanlända att komma i jobb. Många människor fastnar i långtidsarbetslöshet och försörjningsstöd."

Här hänvisas förstås till "kunskapslyft" och "studiestartsstöd", där redan benämningarna anger hopplösheten. Det enda som liknar en lösning på detta område skulle nog vara den sönderslagna arbetsmarknad som liberalerna drömmer om, där lågavlönade arbetsuppgifter, som ett industrialiserat land inte behöver, skapas. Vi vet dock att vänstern är emot allt som går i denna riktning, vilket gör att vi även fortsättningsvis kommer att få nöja oss med symboliska insatser som åtminstone delvis döljer utanförskapet.

"3. Lyfta skolorna och elevernas resultat. 2014 var 13,1 procent av eleverna i grundskolan inte behöriga till gymnasieskolans nationella program, men i de 38 mest utsatta områdena var det dubbelt som många. Viktiga förklaringar är föräldrarnas utbildningsbakgrund och att fler elever anländer sent till Sverige."

Även här är jag pessimistisk och tror att vi i verkligheten helt enkelt kommer att få se en generation som är delvis förlorad. Regeringen har gett Skolverket i uppdrag att förbättra situationen, vilket jag gissar inte kommer att leda någonstans.

"4. Stärka samhällsservicen och bekämpa trångboddheten. Bostadsbristen förstärker utsattheten. Den leder till trångboddhet, svarthandel med hyreskontrakt och att barn inte får studiero."

Det som är behövs är bostadsbyggande, vilket regeringen verkar inse, men nu vill vi också se att det faktiskt sker. Här har regeringen och statsministern en hel del att bevisa.

"5. Stödja civilsamhället och arbetet för demokratiska värderingar"

Mellan raderna kan man faktiskt läsa att problemet är islam, vilket det ju handlar om, men det kan självklart inte sägas rent ut.

När man läser denna lilla lista slås man ännu en gång av tragiken i att våra politiker sett till att skaffa oss de "utmaningar" som sedan ska lösas, vilket de dessutom är oförmögna att göra. Det var alldeles självklart att den invandring som Sverige har bedrivit under de senaste decennierna skulle resultera i laglösa områden, stor arbetslöshet, försämrade skolresultat, bostadsbrist och islamiska värderingar. Vi var många som varnade för exakt dessa problem när de fortfarande kunde undvikas. Nu sitter vi här och det är knappast Stefan Löfven som kommer att vända skutan. Socialdemokratins låsningar och brist på idéer framgår även av de avslutande raderna:

"Att minska segregationen är ingen enkel utmaning, men lösningen är inte skattesänkningar för rika, sänkta löner och höjda hyror, utan investeringar i samhällsbygget och att utveckla den svenska modellen."

Självklart är det lockande att dra fram "skattesänkningar för rika", men det har inte mycket att göra med den problematik som här behandlas. Samtidigt är det ytterst otydligt vad "utveckla den svenska modellen" innebär konkret och på vilket sätt det skulle åtgärda massinvandringens konsekvenser. I själva verket avslöjar även ovanstående stycke hur handlingsförlamade och fastlåsta i det politiska spelet våra  politiker är. Stefan Löfven nämner skattesänkningar endast för att ge en känga till Alliansen, och den svenska modellen bara för att han vill lansera det som ett begrepp, eftersom han tror att det kan ge fler väljare. Inte en enda gång nämner Stefan Löfven att han själv och hans parti i högsta grad är ansvariga för dagens situation, givetvis tillsammans med Alliansen. Denna brist på ansvarstagande och dagens meningslösa debattinlägg provocerar mig någonting oerhört. Det är alldeles självklart att det mångkulturella projekt som vårt politiska etablissemang har drivit igenom skulle ge just de klyftor, den segregation och de skuggsamhällen som Stefan Löfven nu fördömer.

Det är ledsamt att se att de fem största problemen som Socialdemokraterna själva lyfter fram alla är kopplade till invandringsprojektet och kunde ha förutsätts och undvikits. Att asylinvandringen måste stoppas blir ännu en gång fullständigt uppenbart.