Viktor Banke försöker spela på känslosträngarna

På grund av sin pålitliga och ensidiga inställning i invandringsfrågan är Viktor Banke, som alltid presenteras som "asylrättsjurist", en populär figurant i medierna. Han är också återkommande krönikör i Metro, där han alltid skriver om vår moraliska plikt att ha en enorm asylinvandring och idag ger oss uppmaningen "Glöm aldrig den lilla syriska pojken på löpsedeln". Det är också på detta tema som hans alster inleds:

"Minns du vad du kände i september förra året när du såg den lilla syriska pojken på löpsedeln, uppspolad på stranden? Minns du vad du kände om rätt och fel?"

Tydligen har bilden av Alan Kurdi alltså ännu inte mjölkats tillräckligt, men det är bra att Viktor Banke vill plocka fram den igen, för det visar dels ännu en gång hur asylvurmarna är hänvisade till att försöka spela på känslosträngarna, dels ger det mig en möjlighet att framföra hur jag tycker att vi ska se på denna bild och andra typer av känsloargument. Det är fullt möjligt att se denna bild, eventuellt rentav känna empati, och samtidigt avvisa asylinvandring till Sverige. Det gör dig inte till en sämre människa, utan snarare bara till en mer förnuftig och rationell individ. Att Alan Kurdi befann sig i Turkiet, där det inte råder krig, att hans pappa var en av smugglarna och själv verkade mest intresserad av att få tänderna lagade i Europa, kan nämnas, men är egentligen oviktigt i sammanhanget.

Även om Sverige skulle ta emot 200 000 asylanter varje år, eller 300 000, skulle människor fortsätta att försöka ta sig till Europa över Medelhavet. Att de sätter sig i dessa båtar, och att skrupelfria smugglare tillhandahåller båtar som inte klarar färden, är inte svenskens fel. Genom sin "No Way"-kampanj har Australien visat oss vad som verkligen fungerar, nämligen att stävja trafiken genom att deklarera att ingen kommer att släppas in i landet och sedan möta båtarna långt ut till havs för att föra tillbaka dem till avgångshamnarna eller närliggande småöar. Om incitamentet för havsfärderna försvinner, upphör också dessa resor.

Nej, Viktor Banke, vi ska inte känna vad som är rätt och fel, allra minst baserat på en bild, utan göra logiska och verklighetsbaserade analyser.

Efter att ha vädjat till de känslor vi förväntas ha inför en bild, blir det dags för ett annat mycket utslitet resonemang:

"Tiotusentals flyktingar kom under hösten, och den flyktingkris som i september var flyktingarnas, kom sakta att bli svensk. Diskussionerna gled från deras skyddsskäl till våra problem. Från hur andra människor kunde få skydd till hur Sverige bäst kunde skyddas. Till hur ingångslöner, tillit och trygghet bäst kunde skyddas. Till slut pratade vi nästan bara om vad Sverige skulle vara för land. I diskussionen om invandrarlandet Sverige glömde vi invandrarna."

Att det inte är vår kris, utan flyktingarnas, har vi hört till leda för länge sedan, liksom olika patetiska figurers konstaterande att de inte har kunnat se någon systemkollaps där de befann sig. Den sistnämnda fyndigheten framfördes även av Fredrik Reinfeldt, vars nivå alltid verkar sakna någon botten, då han ställde frågan om julgranen hade brunnit ned.

Vi vet att det syriska samhället befinner sig i en djupare kollaps än det svenska, och att många svenskar har det bättre än många syrier. En del av oss menar dock att svenska politikers enda ansvar är Sverige och att de dag och natt borde verka för att här organisera ett så gott samhälle som möjligt och göra allt för att säkerställa en gynnsam framtid för det svenska folket. Det finns alltid miljoner flyktingar i världen och lösningen på den problematiken kan inte vara att ta dessa till just Sverige. Viktor Banke nämner hånfullt ingångslöner, trygghet och tillit, och vad Sverige ska vara för land, men det är just detta som ska sysselsätta våra styrande. Han må se Sverige som ett "invandrarland", men det är en definition som vi andra inte har fått tycka till om.

Antagligen är många så vana vid förljugna och känslodrypande formuleringar att man inte längre reagerar:

"På tisdag ska riksdagen rösta om huruvida vissa av krigets barn ska förvägras att återförenas med sina familjer i Sverige. De som förvägras tvingas ut på havet för att återse sina familjer.
[...]
På tisdag ska man rösta för en lag som skiljer familjemedlemmar som älskar och behöver varandra åt. Som om människor ska behöva leva utan sina familjer. Man ska rösta för tillfälliga uppehållstillstånd vars negativa effekt på integrationen man öppet erkänner. Som om Sverige hade råd med dålig integrationspolitik."

Nej, Sverige skiljer inga familjemedlemmar åt och kommer inte heller att rösta om någonting sådant. De kan förenas i hemlandet, i närområdet, eller i vilket land som helst som tar in dem, men det förblir ett faktum att det bland annat var Sveriges generösa regler kring anhöriginvandring som gjorde vårt land till ett av de mest attraktiva i Europa, vilket i sin tur gjorde att vi fick långt fler asylsökande än våra grannländer. Tycker Viktor Banke att integrationen fungerade väl så länge vi var ytterst generösa med de permanenta uppehållstillstånden? I verkligheten är all integrationspolitik meningslös om man på ett år får 163 000 asylsökande.

Banke fortsätter att begrunda tisdagens omröstning:

"På tisdag ska riksdagen rösta om huruvida Sverige ska införa de tillfälliga uppehållstillstånd som försätter trygghetslängtande människor i permanent otrygghet. Som ökar arbetsbördan för Migrationsverkets personal och som minskar incitamenten att lära sig ett språk man kanske inte ens får användning för."

Tanken med tillfälligheten är att uppehållstillståndet ska gälla så länge som förhållandena i hemlandet förblir olämpliga för en återresa, och ett tillfälligt uppehälle i Sverige borde väl vara mindre otryggt än att befinna sig i en krigszon? Banke fortsätter sedan att låtsas bekymra sig för Migrationsverkets arbetsbelastning:

"Istället för att genom tillfälliga uppehållstillstånd ålägga Migrationsverket dubbla prövningar i en mängd ärenden, hade man nu kunnat låta myndigheten komma ikapp och samtidigt låta den sökande komma in i det svenska samhället ordentligt."

Ett rent hyckleri. Det är just de enorma volymer som Viktor Banke vill se som ger Migrationsverket en alltför stor arbetsbörda och som dessutom försämrar möjligheterna för den sökande att "komma in i det svenska samhället ordentligt". Ju fler som kommer, desto färre kommer att komma in på arbetsmarknaden. Vi får i stället fler och fler utanförskapsområden och allt större arbetslöshet i denna grupp.

Som tur är kommer min egen linje att lösa alla de problem som Viktor Banke oroar sig för. Om vi från och med den 1 juli inte längre beviljar en enda asylansökan, kommer antalet asylsökande minska, Migrationsverkets arbetsbörda snabbt avta så att myndigheten slutligen kan avskaffas, inga familjer kommer att splittras genom våra beslut och ingen behöver sitta här och gruva sig för att det tillfälliga uppehållstillståndet kommer att löpa ut. Om resten av Europa också följer denna väg, kommer även trafiken över Medelhavet att försvinna. Dessutom kan Viktor Banke då slippa den tråkiga advokatbyrån och i stället ge sig ut i världens flyktingläger och hjälpa de verkligt nödställda.