Eva Brunnes tur att ursäkta terrorideologin

Den svenska kyrkan har under senare år allt mer etablerat sig som en av de främsta apologeterna för islam, inte minst sedan Antje Jackelén tog över som ärkebiskop. Till den skaran hör också Eva Brunne, biskop i Uppsala domkyrka, bland annat känd för att ha markerat mot SD vid Riksmötets öppnande 2010. I dessa tider, när muslimer mördar en präst i Frankrike och håller på att helt fördriva kristna från Mellanöstern, vill hon ta tillfället i akt för att stå upp för islam. I en debattartikel i Dagens Nyheter efterlyser hon mer "religionsdialog" och en vanlig lögn dyker upp tämligen omgående:

"De som dödar har förlorat den kompass som säger att människovärdet är okränkbart. De som dödar vill inte se att mångfald och olikheter bidrar till vår samlevnad."

Varför inte nämna den kompass som förövarna i stället följer? Förutom denna sedvanliga vägran att nämna ondskan vid namn, får vi det lika sedvanliga dravlet om hur IS väljer sina mål. Varken jag eller Eva Brunne vet särskilt mycket om hur organisationens ledare resonerar, men jag vågar gissa att "mångfald" inte hör till de främsta kriterierna. Det är så oerhört fult att försöka etablera en sådan bild, eftersom det i sin tur innebär att förespråkande av massinvandring blir någon sorts motstånd mot IS, medan de som motsätter sig denna i stället blir terrororganisationens medhjälpare. I verkligheten har vi på senare tid sett att vissa av terroristerna har kommit som asylsökande, ett scenario som tidigare hastigt har viftats bort av politiker och medier som någon sorts högerextremt hjärnspöke. Självklart kan Brunne också förklara:

"Väldigt lite av terrorn har egentligen med religion att göra, men den skapar splittring mellan människor som inget hellre vill än att leva sida vid sida oavsett vilket namn deras Gud har."

Är islams vilja att dess anhängare ska leva sida vid sida med de personer som kallas "otrogna"? Brukar islams företrädare säga att det inte spelar någon större roll vilken gud man har, eftersom allting ändå är ungefär samma sak? Eva Brunne fortsätter att analysera IS bevekelsegrunder:

"Terrorns utövare har kommit precis dit de ville genom att skapa rädsla, undergräva människors värde och få många att tro att detta görs i religionens namn. Ingen enda religion har våld som en lärosats. Det hade inte heller de kristna under sina korståg."

Här vill man bara sucka. Observera hur Eva Brunne inte bara deklarerar att islam inte har några våldsamma inslag, utan dessutom ser till att bjuda på det där västerländska relativiserandet och den självpåtagna skulden, som gör att kristnas handlingar för snart tusen år sedan blir viktiga att lyfta fram. Hon drar sig inte ens för att använda den nu döde prästen, där hon kan presentera gärningsmännens motiv:

"Det brutala mordet på fader Jacques var så tydligt inriktat på hans vilja att leva samman med bedjande syskon oavsett religion. På hans vilja att visa världen, eller åtminstone sin församling, att det inte är vi och dem. Att visa världen och sin församling att vi hör ihop – och tillsammans bygger en mänskligare värld."

På vilket sätt var det "tydligt"? Kan det inte vara så att man helt enkelt ville gå in i en kyrka och mörda en präst, och att platsen som så ofta valdes för att gärningsmännen, också i detta fall, bodde där? Jag har ärligt talat mycket svårt att se hur samarbete, som i praktiken snarare innebär underkastelse, med muslimska församlingar skulle ge något som helst bidrag till "en mänskligare värld". Den stora faran är i vanlig ordning att "islamofobi" kan uppstå:

"Risken finns att terrorns utövare har nått sina mål och gör – här hemma – oss så rädda att vi släpper ut våra fördomar och vår okunskap på dem som inte alltid har levt i vårt land."

Nonsens. Vi har vid det här laget en rätt stor kunskap om islam och hur denna ideologi manifesteras i praktiken. Den stora risken är inte att fler blir skeptiska till islam, utan att människor även här dödas på samma sätt som i Frankrike, Belgien och alla andra länder i Europa som har en betydande muslimsk befolkning.

Det som Antje Jackelén kallar för
"en annan tradition".

Sedan efterlyses då den där dialogen:

"Därför är religionsdialogen viktigare än någonsin. Den pågår på många håll och över hela landet. Den handlar om att mötas och lära känna varandra. Den handlar om att bli nyfikna på varandras tro."

Ärligt talat tror jag att få muslimer är nyfikna på andra religioner, särskilt eftersom ett utträde ur islam ska bestraffas med döden. Ovanstående rader får mig att tänka på en artikel som avhandlade just en sådan religionsdialog, där en kyrklig företrädare glatt kunde berätta att man hade börjat bjuda in imamer till kyrkan, men att de själva än så länge inte hade blivit inbjudna till moskén. Det där "än" var alldeles uppriktigt menat, och antagligen går de fortfarande och väntar. För Brunne är det viktigt att visa respekt för islam, särskilt när det blir lite märkligheter som, till exempel i Nice, kan vara svåra att förstå:

"Om jag tycker att något är svårbegripligt eller märkligt, då är det min skyldighet att se en gång till. Först då visar jag respekt."

Du förstår inte att denna respekt inte nödvändigtvis blir ömsesidig? Denna hållning kan man se som en variant på det kristna "att vända andra kinden till", ett uttryck som för övrigt ofta hånas av muslimer. Mot slutet når texten klimax:

"Vi kommer aldrig att ge upp den mångfaldiga rikedom som bidrar med så mycket i vårt samhälle. Vi kommer aldrig att låta oss skrämmas av dem som inte håller människovärdet högt."

Exakt vad bidrar ert älskande islam med i Sverige? Jag skulle nöja mig med några få exempel på hur vi gynnas ekonomiskt eller hur vår sammanhållning ökar. Om man nu ska ha en dialog, vad ska man då diskutera och hur minskar det frekvensen av terrordåd? Tror dessa kyrkliga företrädare att man på något sätt ska mötas på halva vägen? Det är intressant att islam som vanligt är den enda ideologi som ständigt ursäktas för sina våldshandlingar, där inte ens anhängarna ska behöva förhålla sig till vad som sker i dess namn. Om vi nu hade sett återkommande attentat genomförda av till exempel nationalsocialister, skulle den rödgröna regeringen då ständigt förklara hur dåden inte hade med riktig nationalsocialism att göra och att det viktigaste är att inte vanliga nationalsocialister drabbas eller att ideologin får ett dåligt namn?

Det kan tilläggas att Eva Brunne förra året ville lyfta ut kristna symboler ur kyrkan och där också ange riktningen mot Mecka, något som Expressen då berättade för att kunna tala om det "hat" hon fick ta emot.