Asyldemonstrationen vid riksdagshuset

Ett inlägg av Kent Ekeroth på Facebook har skapat stor indignation bland de lite finare människorna i vårt etablissemang. I detta kommenterar han demonstrationen mot de nya asylreglerna som fortfarande pågår utanför riksdagshuset:

"Rätt avskyvärt att asylsökande tar sig friheten att säga till Sverige vad vi borde göra eller ej. Som om de har en rättighet att vara här. De borde inte ens ha rätt att få hålla demonstrationer - det borde vara förbehållet medborgare. Dessutom; detta är ytterligare ett argument varför asylsökande inte ska få vistas fritt."

Själv har jag förstås inga större problem med ovanstående tankegång och tycker att formuleringarna är befriande rättframma. Att personer som nyligen kommit till Sverige och inte ens har fått uppehållstillstånd tar sig ton mot demokratiskt beslutad lagstiftning visar på den där vanliga inställningen att man har rätt till allt, men inte är skyldig någonting. Å andra sidan lär alldeles svenska aktivistgrupper ha ett finger med i spelet, vilket bland annat de helt korrekt formulerade skyltarna kan få oss att misstänka.

I dagens Expressen kommenteras Ekeroths inlägg av Alex Schulman, en person som likt Kim Kardashian är känd för ingenting och bäst förkroppsligar det svenska ordet "fjant", på samma sätt som Jan Guillou ordet "pösmunk". Självklart blir rubriken till hans lilla upprörda text "SD:s Kent Ekeroths syn på asylsökande påminner om nazisterna". Enligt Godwins lag har Schulman därmed direkt förlorat debatten, men just den historiska referensen är inte särskilt ovanlig. Att epoken tyskt 1930-tal ständigt åberopas, beror helt enkelt på undermåliga historiekunskaper, där obildade personer genom populärkultur åtminstone har hört talas om Hitler, men är helt oförmögna att hitta mer relevanta historiska paralleller. Schulman försöker utveckla sin referens, men det blir inte särskilt djuplodande:

"Ord som 'transitcentrum' och budskap som att de 'inte ska gå fritt' för tankarna till historiens stora förföljelser. Ekeroths syn på asylsökande påminner om den som nazisterna hade på judar - de äger inget existensberättigande överhuvudtaget. Han vill tysta dem och fängsla dem."

Eller så kan tankarna, för de lite kunnigare, gå till dagens Australien, som ser till att smuggelbåtar får vända till havs och sätter de som ändå tar sig till landet i förvar, ibland rentav utanför australiensiskt territorium. Egentligen är det ganska självklart att asylsökande borde hållas på en plats under utredningstiden, vilket inte beror på risk för demonstrationer, utan på det stora antal som "går under jorden" vid avslagen ansökan. Polisen klarar uppenbarligen inte av att leta upp och utvisa dessa personer och vi har sett hur den långa illegala vistelsen i landet sedan i sig blir ett asylskäl. 

Nåväl, Alex Schuman har letat upp, eller fått hjälp med detta, lite deklarationer som ska ogiltigförklara Ekeroths uttalande:

"Det är ju förbluffande uttalanden Ekeroth gör. När Ekeroth skriver 'som om de har en rättighet att vara här' så är det som att han har missat att de har just det. Rätt att vara här. Artikel 14 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna: 'Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse.' De har också rätt att säga vad de tycker. Artikel 19: 'Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet'."

I Sverige beskrivs gärna FN som någon sorts moralisk och ofelbar överbyggnad, skapad av Gud själv för att visa människorna vägen. I själva verket är det helt enkelt en organisation bland andra, som består av världens nationer, där många är diktaturer och en hel del islamiska stater. Dessa länder tar också plats i just FN:s råd för mänskliga rättigheter och för några månader sedan blev Saudiarabien rådets ordförandeland, trots att landet milt sagt inte är ett föredöme på området. 

Faisal bin Hassan Trad, representant för landet som
halshugger oliktänkande, utnämns till ordförande för
FN:s råd för mänskliga rättigheter.

FN:s deklarationer betyder med andra ord inte mycket i verkligheten och de utgör ingen gudomlig lag. Ska vi även tillämpa det förbud mot "hädelse" som de islamiska staterna har drivit igenom i FN? Framför allt genomför Kent Ekeroth genom sitt uttalande inte någon legal utredning, utan uttrycker helt enkelt hur det borde vara rent moraliskt och förnuftigt.

Schulmans alster avslutas med stor upprördhet:

"Den här normaliseringen skrämmer mig mycket mer än Ekeroths uttalanden. Varför ser vi inte galenskapen? Har vi blivit så vana vid empatilösheten att vi inte längre reagerar på den? I så fall är det livsfarligt. Det handlar inte om åsikter eller om partipolitik. Det handlar inte ens om flyktingfrågan. Det handlar om människors grundläggande rättigheter.

Asylsökande har rätt att vara här.

Asylsökande har rätt att säga vad de tycker.

Varför säger ingen ifrån? Hur kan det ha gått så här långt?"

Självklart handlar det om åsikter, även om personer som Schulman vill hålla vissa åsikter utanför det som ska få yttras, då de ser de egna åsikterna som universell lag. Man skulle också kunna vända på hans egna ord och säga att det har "gått så här långt" just på grund av att allt fler ser galenskapen. I verkligheten är inte okontrollerad massinvandring klokskap på någon sorts objektivt plan och motstånd mot densamma inte nödvändigtvis "galenskap".

I dagens SvD får vi ett litet reportage från demonstrationen ifråga. Som vanligt när det skrivs om människor som riskerar utvisning utelämnas en hel del och läsaren lämnas med fler frågor än svar:

"Bazeem Azazi hoppas att han kommer att få flyktingstatus. Han flydde Syrien redan 2010, efter att han suttit tre månader i fängelse enbart för att han promenerat gatan med i sitt iögonfallande långa hårsvall som gjorde att polisen identifierade honom som homosexuell. Till Sverige kom Bazeem Azazi i oktober."

Om han lämnade Syrien 2010, varför kommer han då till Sverige fem år senare? Var har han befunnit sig under tiden? I Tyskland? Det får vi inte veta och som så ofta är kanske historien i verkligheten mindre ömmande än mediebilden. Det framgår däremot att han skulle kunna få uppehållstillstånd i tre år, men han är ändå ute och demonstrerar eftersom det inte räcker, då han helt enkelt vill bo här.

En av aktivisterna, försedd med reflexväst och allt, betraktas som "alternativt skyddsbehövande" och kan därför först få ett tillfälligt uppehållstillstånd i 13 månader. Det är han dock inte nöjd med, ty:

"Jag tror inte att det räcker för att jag ska hinna lära mig svenska"

Det skulle det visst göra om du var den typ av invandrare som Sverige borde fokusera på; personer med viss intelligens som tycker om Sverige och har en vilja att bli ett med det nya landet. Istället för att organisera demonstrationer mot svensk lagstiftning skulle han kunna använda sina månader av lediga dagar till studier av språket. För övrigt har naturligtvis moskén vid Medborgarplatsen gett demonstranterna sovplatser.

De tidigare exceptionellt slappa asylreglerna har förvisso skärpts i viss mån, men det finns en mängd luckor som man fortfarande kan ifrågasätta. Till exempel får barnfamiljer och "ensamkommande flyktingbarn" fortfarande permanent uppehållstillstånd. Varför det? Även en barnfamilj kan väl återvända till hemlandet när situationen så tillåter? Framför allt är det förstås helt absurt att afghanska män utan asylskäl har en alldeles speciell gräddfil, vilket har gjort att ett särskilt sådant flöde har byggts upp och ökar från år till år.

Det finns också undantag från rätten till asyl, som gäller den som "är krigsförbrytare, har begått brott mot mänskligheten eller något annat grovt brott, eller om du utgör ett hot mot rikets säkerhet". Vi vet att ett antal krigsförbrytare har slagit sig ned här, till exempel från Rwanda, och att vi kan anta att en hel del sådana nu kommer från Syrien, men att särskilt många har nekats asyl på grund av "något annat grovt brott" betvivlar jag. När det gäller "hot mot rikets säkerhet" borde den åtminstone tillämpas på varje muslim, även om hela asylströmmen i sig utgör det största hotet mot riket som kan föreställa sig.

Om jag själv får drömma fritt, är egentligen frågor kring demonstrationsrätt och i vilken mån asylsökande ska få röra sig fritt i samhället helt irrelevanta. Målsättningen borde vara att varje utomeuropeisk asylsökande avvisas direkt vid gränsen. Vi kan göra undantag om, för att låna en festlig formulering från Jean-Marie Le Pen, "det handlar om Leonardo da Vinci". Där har vi iallafall någon form av inriktning och utgångspunkt för svensk invandringspolitik.