Häpnadsväckande naivt av Staffan Heimerson

1683 stoppades islamisk expansion med vapen vid Wien.
Denna bild är från samma stad idag.

Med tanke på att Staffan Heimerson ändå har varit någon sorts världsreporter förundras jag ofta över de krönikor han får publicerade i Aftonbladet. Dagens inlägg, där han uttrycker att "Merkel borde få fredspriset för sin politik", är inget undantag. Spontant kan man undra vad hon skulle ha gjort för freden i världen, men den norska Nobelkommittén har ju å andra sidan delat ut priset till personer som Al Gore och Barack Obama. Det är förstås Merkels linje i invandringsfrågan som Heimerson vill belöna och det ska visa sig att nivån på asylinflödet är, som så ofta i Sverige, den måttstock varmed han mäter det mesta här i världen, helt enkelt därför att den avgör en människas eller befolknings godhet. Han utgår från tidskriften Monocles rankning av städer, där han själv numera ser mer positivt på Wien:

"Men någonting har hänt. Wien är inte bara bättre. Det är bra. Monocle säger i motivationen till bronsmedaljen: 'Den österrikiska huvudstaden växer i folkmängd och i komplexitet. Staden har tagit tillströmningen av flyktingar med lugn och sympati.' Då så. Jag tillägger: 'Herzlich willkommen i de hyggligas led'."

Jag blir faktiskt ofta beklämd av denna nivå i svensk debatt, där varje försök till seriös diskussion direkt kan övertrumfas av ord som "anständighet", "människosyn" och här "hygglighet". När Heimerson ska ta ställning till Berlins placering på samma lista, får vi veta:

"Men jag faller för juryns motivering: 'Stadens livsstil präglas av mångfald'. Än en gång hyllas det mångkulturella. Staden ger plats för människor som har sökt sig dit undan krigets helveten i Syrien, Irak och Afghanistan och halvsvält och elände i Afrika. En snobbtidning förstår nyttan och glädjen av att en stad utsätts för en svallvåg av utlänningar. Vilken trumf för förbundskansler Angela Merkel!" 

Är verkligen en stads rankning i en livsstilstidning ett rimligt sätt att bedöma en regeringschefs politiska gärning och en händelse som får upprepade terrordåd att förblekna? Det är knappast heller invandring från Mellanöstern som har gjort Berlin till den där kulturmetropolen som vissa människor uppskattar.

Brandenburger Tor i Berlin

Nu kan man undra varför Staffan Heimerson fokuserar på denna listas nummer två och tre, och svaret är både självklart och lite roligt. Förstaplatsen har nämligen gått till Tokyo. Heimersons analys av invandringsströmmens sammansättning är också lite speciell:

"De som kommer är de som har överlevt flykt över Medelhavet (3 132* har drunk­nat hittills i år) eller som flyr Aleppo undan den rysstödde president Assad, som bombar sina medborgare med giftgas."

Eller till exempel unga män i Afghanistan som vill ha en bättre framtid och mer lättillgängliga kvinnor. Att Angela Merkel fortsätter att insistera att "det klarar vi" är häpnadsväckande, och på ett förvridet sätt kanske beundransvärt, men hon lär rimligen snart bli bortsvept av väljarna. Den förljugna behandlingen av Monocles lista fortsätter oförtrutet:

"Och på listan över världens bästa städer, var hamnar Stockholm? För två år sedan hade Stockholm plats fyra i värld­en. Nu på plats tio. Rättvist. Om man inte är snäll rasar man på listan."

Till att börja med är inte skälet till Stockholms nedflyttning på listan att svenskarna inte är "snälla", utan anges uttryckligen vara höga levnadskostnader. Inte heller blir Stockholm mindre "mångkulturellt" av att färre asylsökande har kommit till Sverige under de senaste månaderna än under hösten förra året. Framför allt är det mer än hög tid att denna helt avgörande fråga för landets framtid inte längre tillåts att reduceras till godhet och vem som är snällast. När förfallet tilltar och vårt land rasar på mer relevanta listor kring ekonomi, välfärd och trygghet kommer ingen att tacka oss för att vi åtminstone har varit snälla.

Av någon anledning har Staffan Heimerson själv valt bort mångkulturen.
Här tittar han ned på oss från sin villa i sydfranska bergsbyn Montaroux.