Daniel Swedin bjuder på sin bisarra världsbild

Vid det här laget känner vi alla till att den mest omhuldade asylgruppen i Sverige något paradoxalt har kommit att bli män utan asylskäl. Jag behöver inte inleda med händelserna på Mynttorget, utan föreslår att vi direkt går in på Daniel Swedins ledartext om det hela. Beskrivningen blir något tendentiös redan från början:

"Sedan i söndags sittstrejkar representanter för organisationen Ung i Sverige på Mynttorget, precis utanför riksdagen. Organisationen består av unga människor som ska utvisas till länder som befinner sig i svåra väpnade konflikter."

Dessa formuleringar är på sätt och vis inte direkt felaktiga i sak, men ger ändå en tämligen snedvriden bild. De ska utvisas för att Migrationsverket bedömer att de saknar asylskäl, även om det pågår konflikter i vissa delar av Afghanistan. Dessutom vet vi att runt hälften i själva verket kommer från Iran, där det sannerligen inte pågår en väpnad konflikt. Aftonbladet har också själva publicerat en liten serie, som är tänkt att väcka sympati för gruppen, men där det framgår att skälen till att de unga männen har lämnat Afghanistan eller Iran också kan handla om markkonflikter med grannar eller om en allmänt ogynnsam situation i Iran. Läs gärna berättelsen, också den egentligen tänkt att skapa sympati, om den unge mannen som hade skickats för att få hit sin familj, som redan bodde i Pakistan, vilket han också fick.

Med hjälp av sin bati...gode man Inger kunde det ensamkommande
flyktingbarnet Salim få hit sin familj från Pakistan.

Sedan bör ingen missa den lilla glidning som Swedin, och större delen av media, nyligen har gjort. För bara några månader sedan skulle han sannolikt ha skrivit "barn", men mängden bilder som sprids av kategorins medlemmar har gjort en sådan benämning väl pinsam till och med för Aftonbladet, varför vi nu får "unga människor", vilket ju är sant, även om "unga män" skulle varit än mer korrekt.

I fallet Mynttorget hade systemmedia lite tur, eftersom Nordisk Ungdom dök upp på platsen. De kallas förstås omgående för "nazister", vilket gör att Swedin kan sväva iväg till allt som han ogillar:

"Vi har ett samhällsklimat där ytterkantspartier blivit rumsrena och där ideologiskt övertygade nazister förmått flytta fram sina positioner. Ett samhällsklimat där svarta huggs ned av nazister, där fascister demonstrerar på minnesdagen för Kristallnatten, där politiker lämnar sina uppdrag efter hot från nazister. Ett samhällsklimat där nazister söker konfrontation på allt från bokmässor till politikerveckor."

Det låter som ett så farligt land att man kan undra varför afghaner ens vill lämna Iran för att ta sig hit. Ett land som helt domineras av nazister, som i sin tur är upptagna av att hugga ned svarta personer. Dessutom har ytterkantspartier plötsligt blivit rumsrena, trots att vi har haft kommunister i riksdagen i decennier. Tydligen är även bokmässor numera fulla av dessa nazister, som rentav söker konfrontation, även om det är oklart vilka bokmässor och nationalsocialistiska organisationer som avses.

Jag raljerade nu, men hans märkliga beskrivning av Sverige har också en allvarlig sida. Antingen ljuger han helt enkelt, eller så sitter dessa mediefigurer i så pass lufttäta bubblor att middagsbjudningar på Södermalm, som borde vara trygga rum, istället skapar en skrämmande och mycket nazistisk bild av världen utanför. Fesligt nog råkar Swedin av någon anledning, kanske av stilistiska skäl, istället dra till med "fascister", när det den gången handlade om just nationalsocialister.

Genom att så lättvindigt kalla alla möjliga organisationer och rentav nyhetstidningar för "nazister", saknar man sedan ord för uttalat nationalsocialistiska organisationer som NMR. Efter "rasism" ska tydligen "nazism" bli ordet utan innehåll. Vi såg hur "rasism" kom att betyda hållning i invandringsfrågan, vilket gjorde att medierna på fullt allvar tvingades kalla Svenskarnas parti, som faktiskt berörde genetik i sitt partiprogram, för "extremrasistiska". Faktum är att ordet "rasism" kom att bli så liktydigt med invandringspolitik att personer ur identitetsvänstern inte ens förstår varför det är rasistiskt att bygga hela sin samhällssyn på "rasifierade" och "vita kroppar". Om nu Nya Tiders monter på Bokmässan i Göteborg innebär att "nazister" finns på plats, vad ska man då säga när Nordfront hyr in sig? Att man då ska bli ännu mer upprörd, för nu finns dessutom "extremnazister" på plats?

Vad groteska verklighetsbeskrivningar som Swedins gör, är naturligtvis att ytterligare polarisera all debatt. Ett land har antingen fri invandring från Afghanistan, eller så är det Tredje riket.

Vilka positioner har egentligen detta enorma antal nazister? Jag får väl försöka lugna Daniel Swedin genom att berätta att det är socialdemokrater och miljöpartister som styr landet och att vi fortfarande har en hög invandring. Det sista är kanske särskilt viktigt, eftersom det har blivit själva måttet på ett lands och individers godhet. Det är inte heller nazister som har givit avslag på afghanska mäns asylansökningar, utan en statlig myndighet som styrs av ovan nämnda rödgröna regering. För övrigt undrar jag om svarta huggs ned av nazister så ofta att det verkligen präglar hela samhällsklimatet.

Vi får sedan en fingervisning om vad Swedin möjligen vill uppnå genom sin retorik:

"I debatten kring nazisternas uppträdande talas det ofta om yttrandefrihet, att extremisterna måste få vara med, att de måste få höras. Men det nazisterna står för - senast manifesterat på Mynttorget - handlar inte yttrandefrihet, det handlar om brist på anständighet."

Där har vi det. Yttrandefrihet kan eventuellt accepteras, såvida yttranden uppfyller vissa krav på "anständighet", ofta också kallad "värdegrund" eller "människosyn", svepande begrepp som givetvis ska definieras av Swedins egen krets. Jag skulle kunna säga att importen av afghanska män är oanständig, ofta också i ordets rätta bemärkelse, som för kvinnorörelsen "Vi står inte ut", men ändå vill jag faktiskt inte förbjuda människor att förespråka fri invandring eller kräva sin rätt till "en egen hazarpojke". För många av oss är det en motbjudande och destruktiv hållning, men måste inte därför vara olaglig.

Han avslutar på samma tema:

"Vårt bästa försvar mot nazism är fortfarande demokrati och ett fungerande rättsväsende. Men då måste fler inse vad som står på spel och faktiskt agera för att försvara de värderingar och ideal som extremisterna genom sin våldsutövning vill störta."

Nej, demokrati innebär inte att människor måste dela samma värderingar och ideal som Aftonbladets ledarredaktion, än mindre "agera" för det. Man ska också vara uppmärksam på att Daniel Swedins, och vissa andras, definition av nazism inte bara omfattar faktisk nationalsocialism, utan därtill varje grupp som vill se utvisningar av färdigprocessade asylanter, tidningar som skildrar negativa konsekvenser av asylinvandringen, samt inte minst det "ytterlighetsparti" som samlar en fjärdedel av befolkningen. Denna polarisande retorik är farlig av ett antal skäl, men kan också slå tillbaka mot dem själva: Om valet ska stå mellan Tredje riket och Mellanöstern, är det inte säkert att alla väljer det sistnämnda. Är det för sent att helt enkelt önska sig ett demokratiskt och europeiskt Europa?