När en opinionsundersökning blir viktig

För medierna är det alldeles uppenbart att vissa opinionsundersökningar är viktigare än andra och det handlar inte huvudsakligen om antalet tillfrågade, även om Sifo tillmäts lite väl stor relevans. Undersökningar som visar ett SD med ett opinionsstöd på över 20 procent kallas rutinmässigt för "fejkundersökningar", trots att institut som Sentio visade sig förutsäga valresultatet 2014 bättre än exempelvis Sifo.

Detta behov av att för sig själv försöka förminska det där partiet, som inte stöds av någon man känner, utan troligen endast av arbetslösa män på bruksorter där tågen slutat gå och mobiltäckningen är dålig, blir lite komiskt när det kontrasteras mot hur oerhört stort och seriöst SD ska framställas i andra sammanhang. När någonting som liknar "en skandal" identifieras, blir det plötsligt viktigt att framhålla att SD är "ett riksdagsparti" och rentav "landets tredje största parti".

På samma sätt påpekade mediefigur efter mediefigur, i samband med filmsnutten från en sommarnatt 2009, att Kent Ekeroth nästan var justitieminister och Erik Almqvist finansminister, trots att de alltså inte ens var riksdagsmän vid tillfället. Festligt nog ställdes också ofta frågan: Kan ni tänka er Beatrice Ask eller Anders Borg bete sig på detta sätt? Nu är det tänkbart att även Beatrice Ask slappnar av under festliga former, men Borg har som bekant sannerligen visat att han inte är för blyg för att skoja till det. Om "rasifierade" hade varit välkomna på sådana tillställningar i skärgården är det inte otänkbart att vi också skulle ha fått höra någonting rasistiskt.

Nåväl, opinionsundersökningen som nu anses vara oerhört viktig kommer från Demoskop och visar en nedgång för SD på 3,5 procentenheter. Jag tänker inte avfärda den som "fejkundersökning", eftersom siffrorna visar vad de visar, men den totala bilden är ändå något obegriplig. Samtidigt ökar nämligen Socialdemokraterna och Moderaterna, trots att det är svårt att se vad något av dessa partier har gjort för att få ökat förtroende.

Bild: Avpixlat

Låt oss ännu en gång bege oss till Aftonbladets ledarsida för att få någon sorts socialdemokratisk analys, i detta fall från Karin Pettersson, som vill säga att "SD:s framgångar är ingen naturlag". Det är alldeles korrekt och även hennes inledning har en poäng:

"Kanske har vi alla varit hjärntvättade av Sverigedemokraternas propaganda.
'Vi kommer att utmana om att vara största parti i nästa valrörelse', sa Jimmie Åkesson i våras.
Den typen av utsagor har ibland känts som profetior, snarare än politisk spinn från en partigängare bland andra. Känslan av obeveklighet som SD:s framgångar framkallat har i sin tur varit en av partiets största tillgångar."

Det är en ganska rimlig profetia, eftersom den bara innebär en extrapolering av hittills uppnådda resultat, men SD:s ledning bör nog fundera på denna nedgång, oavsett om den är reell eller ej. Partiet har hittills haft en någorlunda bekväm resa, där samhällsutvecklingen och övriga partiers oförmåga att ens betrakta verkligheten nästan automatiskt ger ett allt högre stöd. Ett eventuellt opinionstapp kanske kan motivera till att slipa till det som ännu inte är fulländat.

Eftersom vi trots allt talar om Aftonbladets ledarsida, blir analysen snart förvriden:

"Framför allt har SD de senaste åren tjänat på att deras frågor, invandring och integration, konsekvent varit högt på upp den politiska dagordningen. Det beror i sin tur på att konflikten mellan höger och vänster i den ekonomiska politiken tidvis varit nästan osynlig."

Detta är den eviga vänsteranalysen, där väljarna egentligen vill ha vänsterpolitik, men inte riktigt har intelligens och kunskap för att själva inse det. Om vänsterpartierna bara kunde nå ut till de där gudsförgätna hålorna på landsbygden, skulle de lite enklare människorna där släppa alla farhågor inför invandringspolitiken. Nej, Karin, att invandringen hamnar högst på listan beror inte på någon "osynlig konflikt mellan vänster och höger", utan på att asylinvandringen i Sverige är så enorm och så destruktiv för hela samhället. Om personer av Petterssons snitt någon gång skulle våga sig utanför tullarna och besöka mindre orter i Dalarna eller Småland, skulle de sannolikt bli förbluffade över den "mångfald" som där finns.

Karin Pettersson

Som så ofta leder denna självvalda blindhet till en oförmåga att det förstå samhället och opinioner:

"I Sverige har Moderaterna de senaste åren blivit nästan lika besatta av invandringsfrågan som SD. Påpiskat av strategisvaga ungdomsförbundare med massiva hatsvansar har nationalism hamnat i fokus – snarare än frihet och kritik mot höga skatter."

I verkligheten hänger naturligtvis allt detta ihop. Skattenivåer och offentliga utgifter är knappast helt opåverkade av en asylinvandring av Sveriges typ och omfattning. Exempelvis behöver Malmö varje år miljarder från övriga landet för att kunna gå runt, trots att staden inte riktigt ligger i Norrlands inland. För många människor påverkas också själva friheten av islamisering och allt grövre brottslighet. Vill man sammanfatta en ganska stor invandringskritisk opinion som "hatsvansar" avskaffar man sin egen förmåga att förstå den. För övrigt är Moderaterna inte särskilt pålitligt i detta sammanhang. Karin Petterssons förlorade kontakt med verkligheten ska bli tydligare:

"I detta gränsland har rågången luckrats upp mellan pålitligt demokratiska krafter och ett parti som SD, vars affärsidé är att sabotera och skapa kaos."

Det är lite roligt hur SD:s intåg har gjort Moderaterna till någonting nästan fint i vänsterns retorik. Jag är tillräckligt gammal för att minnas när Moderaterna ansågs vara rent ondskefulla, eftersom deras politik var att "trampa på svaga och sjuka", ett parti för oempatiska individer i överklassen som drevs av sin egen "egoism".

Om vi återigen gör ett litet nedslag i verkligheten, är nog SD:s "affärsidé" ungefär samma som för övriga partier, nämligen att få genomslag för sin egen politik. Att Sjuklövern blev oerhört förnärmade av att SD inte röstade för Stefan Löfvens budget, är inte samma sak som att "sabotera och skapa kaos". Festligt nog löste de "demokratiskt pålitliga" partierna detta genom att bilda en pakt så att Löfven kunde regera med sitt svaga underlag.

Om någon tycker att Karin Pettersson ännu inte idiotförklarat sig själv, kanske avslutningen kan hjälpa till:

"Det är lätt att som vänster gotta sig åt att det går så dåligt för Moderaterna. Men problemet är att så länge partiets kollaps pågår, så lever hotet kvar om att killarna med järnrören och judeskämten kan få verkligt inflytande."

Verkligt inflytande har nu "killarna" som kallar somalier för "cancersvulst", stödjer Hamas och utser islamister till ministerposter. Vi har en regering som glatt skickar iväg medborgarnas uppgifter till främmande länder och vars främste företrädare är Stefan Löfven. Då har vi inte ens nämnt hur den synligaste "tjejen" för Feministiskt Initiativ, som redan har inflytande i kommunstyrelser och kan få det även i riksdagen, uppför sig när hon slappnar av.

Denna opinionsundersökning var föga förvånande också oerhört viktig för TV4:s Nyhetsmorgon:





Till att börja med skulle jag vilja be er att titta på panelens sammansättning. Mycket tydligare än så kan etablissemangets syn på "mångfald" inte illustreras. Tre kvinnor i ungefär samma ålder och med liknande åsikter uttrycker dessa med exakt samma dialekt. Kan ni föreställa er en panel med tre sverigedemokratiska män från Sölvesborg som sammankallats för att ge sin syn på Miljöpartiets opinionssiffror? Nej, det skulle förstås vara helt absurt även i mina ögon, men en nyhetspanel av TV4:s snitt passerar obemärkt. Dessutom har man rentav fått med Aftonbladets ledarredaktion även här, men Somar Al Naher kanske anses bidra med sin etniska bakgrund, alltid ansedd som den viktigaste aspekten av "mångfald".

Vi ser också resultatet av denna likriktning, där Somar Al Naher helt oemotsagd kan säga att SD är ett "enfrågeparti". I dessa medier kommer vi nog aldrig att ens få höra att Vänsterpartiets enda fråga är "vinster i välfärden". Hennes beskrivning av Stefan Löfven, "som har hanterat krisen oerhört bra" och "är en tydlig ledare", är rent grotesk. Den enda något nyanserande rösten, mellan två vänstermänniskor, skjuter för säkerhets skull in att det "förstås är jättekul om SD har backat", vilket ger hela inslaget dess rubrik.

Av erfarenhet vet vi att vi inte kommer att få se några lyriska paneler, eller ens inslag, när nästa opinionsundersökning ger SD en ökning på 3,5 procentenheter.