Ytterligare lite poserande från kulturvänstern

Så var det då återigen dags för fina kulturmänniskor att posera med sin påstådda ångest inför Bokmässan i Göteborg, denna gång i Aftonbladet Kultur, som nöjer sig med att rada upp yttranden från några figurer. Som vanligt handlar det om en enda monter, och precis som vanligt är det inte Lenins barnhörna, islamister eller ens Thomas Quick som oroar. Jag hamnade på Aftonbladets "artikel" tämligen omgående, eftersom jag av erfarenhet vet att när en vänstermänniska inom medieetablissemanget kallar någonting för "viktigt", "genialt", eller som här, kort och gott "bra", är det vanligen för att det är uselt.

Johannes Klenell är en vänstermänniska som är redaktör för tidningen Galago, och hans tydligen "bra" svar lyder:

"Om mina barnbarn frågade mig vad jag gjorde när nazisterna bokade en monter på Bokmässan, då vet jag fortfarande inte om 'jag gick därifrån' är ett bättre svar än 'jag flyttade inte på mig'. Tills jag kommit på det stannar jag."

Johannes Klenell

Själv känner jag inte till att några nationalsocialister skulle ha bokat en monter, varför varje markering mot nazism känns lite malplacerad, men vi vet förstås att det i vanlig ordning är den snabbt växande oberoende nyhetstidningen Nya Tider som avses. Som jag sagt många gånger tidigare, är det helt enkelt fel i sak, bland annat därför att en produkt som vill främja nationalsocialism ser helt annorlunda ut och naturligtvis också skulle vara öppen med det. Sedan förstår jag inte heller varför någon skulle "flytta på sig" för att det finns en monter som man av någon anledning ogillar.

Elisabeth Hjorth, som är någonting så underbart som "forskare i litterär gestaltning", ska inte åka till mässan:

"Jag ansluter mig till dem som inte kommer. I en tid när rasismen normaliseras är det avgörande att den ideologi som Nya Tider står för inte behandlas som vilken åsikt som helst. Den samtida naiviteten skrämmer mig. Jag kommer att delta i parallella program under helgen, där människor inte behöver känna sig hotade av aktörer med högerextremt våld på agendan."

Som vanligt får vi inte veta vilken ideologi som denna nyhetstidning tydligen har, men det verkar ha någonting med rasism att göra, vilket i sin tur i vanlig ordning nog är kopplad till kritisk rapportering om asylinvandringens konsekvenser. En person som resonerar på ovanstående sätt ska nog vara försiktig med att överhuvudtaget yttra sig om "naivitet". Slutligen är det förstås alldeles fantastiskt att Nya Tiders monter skulle ha "högerextremt våld" på agendan, när den självklara agendan i verkligheten består av presentation av böcker, författare och nämnda tidning.

Den gamle marxisten Göran Greider får också säga ett par ord:

"Bokmässan är ett viktigt sammanhang. Problemet är att en skittidning som Nya Tider får så mycket uppmärksamhet."

Det är nästan lite roligt hur frekvent just ordet "skit" förekommer när vänstermänniskor ska förkasta personer eller företeelser de inte riktigt kan bemöta. Redan under min skoltid förekom att lärare höjde rösten och deklarerade att "jag hör att någon snackar skit" när någon elev ertappades med att ha yttrat någon form av kritik av invandringspolitiken. Vi kan utgå från att Greider inte har läst Nya Tider.

Henrik Bromander läser en egen dikt.

Henrik Bromander bjuder på en välkänd inställning hos figurer av detta snitt, och vem han i sammanhanget väljer att hylla är också talande:

"Jag tror inte på att lämna utrymmen åt fascister, i stället bör vi vara där de är och inte låta dem verka ostörda. Fascismen kan bekämpas med många olika medel men inte med bortvända ryggar. Samtidigt uppskattar jag Athena Farrokhzads och andras detroniserande av den närmast rituella förpliktelsen som Bokmässan de facto är för yrkesverksamma författare."

"Fascismen", alltså i princip andra åsikter än de egna, ska inte få "verka ostörda" och kan bekämpas med "många olika medel". Dessa har vi sett vid exempelvis sverigedemokratiska manifestationer eller när DN:s motorskribent Jacques Wallner helt enkelt högg ihjäl en person som han uppfattade som någon sorts fascist. Athena Farrokhzad är känd för just det våldsbejakande som anses vara överhängande på Bokmässan ifråga.

Av "poeten" Kristian Lundberg får vi veta:

"Det är viktigt att delta och det är första gången på länge jag ser fram emot att åka. Plötsligt blev mässan en plats för kamp om substantiella värden. Jag ser det som att möta upp med motstånd på plats och möta den här växande främlingsfientligheten med ett ideologiskt svar."

Oj, nu har en mässa för böcker rentav blivit en plats för kamp, där ideologiska svar kommer att erbjudas, även om det är svårt att se ett ideologiskt svar på Nya Tiders artiklar om Sverige, världen, kultur och teknik. Vi får väl hoppas att "motståndet" precis som förra året består i en liten promenad med tejpade munnar, snarare än våld.

Författarförbundet valde förra året att protestera med
övertejpade munnar, vilket blir lite paradoxalt, då de själva
just vill tysta andra.

I artikeln får vi också veta att den gamla genusvetaren Tiina Rosenberg inte ska komma, som om någon skulle sakna henne, vilket är "av samma anledning som så många andra", samt att en homosexuell poet menar att det är fysiskt farligt för människor med hans inriktning att vara i lokalen, vilket i hans fall också gör att "en kärlek har tagit slut".

Vi får hoppas att Leif Holmstrand
kan hitta en ny kärlek.

Nåväl, i artikeln förekommer också ett antal mindre förljugna svar, där historikern Dick Harrisons uppriktighet fick mig att skratta till:

"Jag har två stora och viktiga böcker, så självklart kommer jag till Bokmässan."

Lektorn i kreativt skrivande Magnus Eriksson är också lite uppfriskande:

"Jag deltar som representant för Pär Lagerkvist-sällskapet. Ett uppdrag från Växjö kommun som inte kan göras till en personlig manifestation. Dessutom skulle ingen se om vi uteblev från de litterära sällskapens undanskymda plats på mässan."

Även "poeten och kritikern" Aase Berg är inledningsvis uppriktig:

"Jag ska inte till mässan, men det beror bara på att jag inte har några uppdrag där i år.
Jag ser den här sortens bojkotter som demonstrativ Silent Treatment. Att snäva in sitt eget utrymme för att sända signaler till den andre har inslag av grandios självömkan."

I stort sett ger nog de sistnämnda rösterna en någorlunda korrekt bild av hur det fungerar. Många kommer till Bokmässan, för att de har någonting att presentera, medan andra avstår, och jag har mycket svårt att tro att det i alla dessa fall handlar om Nya Tiders medverkan. Det kostar nämligen pengar att ha en monter, bland ett par hundra andra, och ett högtravande avståndstagande kan i många fall ge mer uppmärksamhet och välvilja, med mindre ansträngning, än att själv förmedla något. I många fall är de nog inte ens bjudna till någon annans monter. Sedan finns det säkert någon som verkligen uteblir av ideologiska skäl, men att människor ur kulturvänstern inte kan tolerera andras åsikter kommer nog inte som någon överraskning.