En liten uppvisning i vänsterns arrogans

I ryggdunkningarnas trygga rum

Med jämna mellanrum ser jag här anledning att nämna "självvald blindhet", vilket är den frivilliga bubbla någon skapar åt sig själv. Den har fördelen att vara behaglig, men gör också att personen ifråga frivilligt begränsar sin egen förståelse av olika fenomen.

Tydligast blir ett sådant beteende på Twitter, där man ju helt enkelt kan blockera de röster man inte vill höra och följa endast likasinnade. Jag blev återigen påmind om fenomenet, när jag kikade in på en av de alternativa profiler jag där tvingats skapa, för att se vad som sysselsätter den intoleranta vänstern för tillfället. Jag ser då att Johannes Klenell, som är redaktör på serietidningen Galago, och därför ser sig som en stor vänsterintellektuell, har lyft fram valda delar av en enormt lång diskussion vi förde på Facebook. Festligt nog blir även den lilla historien ett utmärkt exempel på bubblans effekter.

Till att börja med har Klenell givetvis blockerat mig där sedan länge, vilket gör att jag inte ens själv först kunde se vad han påstår om mig. Blockeringsfunktionen gör också att han endast följs av likasinnade och alltså enbart postar för att få ryggdunkningar. Sådana kom förstås också som på beställning, av människor som inte ens sett själva diskussionen. Pedagogiskt hjälper Klenell dem dock för att poängtera hur rätt han har och visa på vilket sätt hatobjektet ska hånas. Problemet för honom själv är att denna isolering gör att han alltid tror att han "vinner", även när han alldeles uppenbart inte riktigt har hängt med.

Jag tyckte att vår lilla diskussion var så meningslös att det inte fanns anledning att beröra den här, men den blir lite intressantare som just ett exempel på hur isolering och arrogans göder varandra. Detta inlägg ska inte ses som något försvarstal, eftersom han förstås är helt fri att sitta och klippa i diskussioner som sker alldeles öppet. Jag är inte heller det minsta förnärmad personligen, eftersom jag inte förväntar mig någon beundran från den kretsen.

Arrogansen är sannolikt inte endast ett resultat av den egna bubblan, utan också av att man en gång för alla stämplat sig själv som god och alltså besitter en moralisk överlägsenhet. Den förväxlas sedan med intellektuell överlägsenhet, vilket gör att man fortsättningsvis redan från början kan möta alla meningsmotståndare med ett hånflin.

Klenell var en av de som tillfrågades av Aftonbladet om huruvida han skulle besöka Bokmässan i Göteborg eller ej, och då levererade svaret:

"Om mina barnbarn frågade mig vad jag gjorde när nazisterna bokade en monter på Bokmässan, då vet jag fortfarande inte om 'jag gick därifrån' är ett bättre svar än 'jag flyttade inte på mig'. Tills jag kommit på det stannar jag."

Detta vill han förstås även uppmärksamma på Facebook, och min enda undran gällde egentligen, som så ofta, vilka nazister som hade bokat monter. Det visade sig i vanlig ordning vara nyhetstidningen Nya Tider, vilket blev startskottet på den där oändliga tråden. Den som är mycket intresserad, kan se den i sin helhet här, men i korthet kunde Klenell inte berätta om några artiklar som pläderade för nationalsocialism, men var desto mer initierad kring olika detaljer om ett par medarbetare som slagits upp av Expo. Jag fick alltså någon sorts svar, och kunde nöjt mig där, men ville samtidigt passa på att diskutera vår kära tidning med någonting så unikt som en vänstermänniska som trots allt är beredd att försöka argumentera, om än ohederligt och föga stringent.

Låt oss inleda med ett par avsnitt där Klenell själv uppfattade att han briljerade alldeles särskilt. Den som endast vill posera för likasinnade kan förstås också påstå lite vad som helst:

Det är naturligtvis inte sant, men det är fullt möjligt att Klenell, i sin arrogans, själv verkligen tror att jag bekräftar hans påståenden, eftersom liknande små triumferande utrop dök upp här och där i diskussionen. Det kan vara lite roligt att se de repliker från mig som fick honom att dra ovanstående slutsats, där jag bara ville försäkra honom om att hans argument, hur långsökta de än var, hade noterats:

Detta var alltså ett försök att använda andra exempel, eftersom jag av erfarenhet vet att denna typ av personer har svårt att se egna argumentationsfel. Det visade sig emellertid vara bortkastat, då Klenell förstod följande:

Om och om igen vill Klenell att jag ska avstånd från vad andra personer eventuellt tycker i hemlighet, grundat bland annat på ett halssmycke som burits av en medarbetare, en absurditet som jag i vanlig ordning försöker tydliggöra genom att vända på rollerna:

Han menar också att Nya Tider bör skriva en artikel där vi tar avstånd från den där bengalen som kastades på Mynttorget, eftersom han annars känner att vi stödjer den. Jag förklarar att de tio största tidningarna redan har presenterat den ingången, medan vårt mål är att skriva om sådant vi anser mörkas av etablerad media och i viss mån utgöra en motvikt. Man kan inte anses vara för allt som man inte uttryckligen tar avstånd från, vilket jag ännu en gång försöker förklara genom en jämförelse, som även den besvaras med nonsens:

Winston Churchill ska en gång ha sagt: "Att diskutera med en kvinna är som att läsa en tidning i en storm". Det var i så fall något sexistiskt, men bilden går att applicera på mången vänstermänniska. Från och till hoppar Klenells anförvanter in i tråden, som Kolbjörn Guwallius, mest känd för att en gång i tiden försökt starta sidan "Sajtkoll", vars syfte verkade vara att ge en sorts lista över sidor med tveksamt ideologiskt innehåll, så att inte allmogen skulle få för sig att besöka dessa, alltså någon variant på Politisms riktlinjer för befolkningen:

Istället för att be mig bevisa vad andra människor inte känner innerst inne, går Guwallius åtminstone direkt på mig:

Det var möjligen en lite ytlig attack, men trots allt mer konkret än Klenells väderkvarnar. Jag bjuder på det, för att lätta upp stämningen lite:

Han är nu dock så upphetsad att han trampar alldeles snett, enligt det spår Klenell lagt upp åt honom:

Där kände han nog att han riktigt fick till det. Som den flitige bloggläsaren vet, är det överhuvudtaget inte min inriktning. Mina huvudpoänger i debatten om Nya Tider känner ni sannolikt också till, men med anledning av dessa små påhopp och den annalkande bokmässan, kan jag avslutningsvis redogöra för dem igen.

Jag är fullständigt övertygad om att motståndet mot vår tidning handlar om att den dels tar upp negativa konsekvenser av invandringspolitiken, dels står utanför det mediala etablissemanget. Mina påpekanden i diskussionen ovan var nästan välvilliga, där jag menar att de skjuter fullständigt över målet genom att slänga sig med "nazism", när det finns så mycket reella inslag i tidningen de antagligen skulle ogilla. Om de tycker det är besvärligt att försvara massinvandring, kan de tycka att skildringen av Ryssland är för positiv eller att artiklar om Donald Trump, Marine Le Pen eller SD är alltför neutrala. Det finns alldeles verkliga nationalsocialistiska tidningar, och deras innehåll är helt annorlunda.

Det kan vara bra att påminnas om
hur verklighetens Nya Tider ser ut.

Jag såg faktiskt ett exempel på kritik som rentav riktade in sig på en riktig artikel. Eskilstuna-Kurirens ledarskribent Alex Voronov ville håna en mening i Nya Tider som hävdade att ryska bombningar i Syrien var mer precisa än amerikanska. Han gjorde det förvisso med sedvanlig arrogans, där själva hånfullheten skulle visa att alla måste förstå hur dumt det är, men det var ändå någonting konkret i en artikel som faktiskt publicerats i Nya Tider. Huruvida själva påståendet är korrekt kan jag inte bedöma, men jag vet att skribenten ifråga besitter en hel del sakkunskap. Självklart förutsätter en sådan mer konkret kritik dock att man åtminstone tar del av tidningen, och lika självklart är det lättare att slänga ur sig "nazism" om allt som man tror sig ogilla.

Klenell drog gång på gång till med "antisemitism", också det en lite märklig taktik, eftersom jag under min tid nog aldrig har sett en artikel som kan klassas som sådan. Om man nu känner ett behov av att visa sin avsky genom svepande etiketter, hade det nog varit lättare att påvisa "islamofobi" i tidningen, men ärligast hade förstås varit att förklara att det är oacceptabelt att inte helt följa den påbjudna linjen kring invandring och mångkultur.