Alexandra Pascalidou "tackar" för året

Eftersom Pascalidou är något av en grekisk gudinna,
har hon skapat en sorts pjäs om "Alexandras odyssé".

I ett inlägg på den egna sidan säger Pascalidou sig vilja tacka för året som har gått, men som förväntat är texten en illa dold hyllning av henne själv:

"För drömmen som förverkligades när jag debuterade som manusförfattare och skådespelare med 'Alexandras Odyssé' på Göteborgs Stadsteaters Stora Scen." 

Hon vill också passa på att tacka för "stående ovationer" vid denna föreställning. Det finns mer:

"Tack för de tre priser jag fick äran att ta emot – från Stora Feministpriset till Erasmus-priset i Europaparlamentet av självaste Jean Claude Juncker till 5 i 12-priset i riksdagen. (Klicka på länkar för att läsa motiveringarna). Det är sådana stunder som får mig att orka fortsätta kämpa i motvind i minst 20 år till."

Det där låter inte som en särskilt kraftig motvind. Tacksamheten fortsätter att vara av ett speciellt slag:

"Tack för de stora och enormt lästa, spridda och uppskattade reportage jag fick skriva i DN om bl.a. förortens mammor i kölvattnet av dödsskjutningarna. Här kan ni som missade läsa deras skakande berättelser."

Det mest uttjatade mötet, med den lätt förståndshandikappade "nazisten", måste också nämnas ännu en gång:

"Tack till Martin Karlsson, den avhoppade nazisten som bad om ursäkt för hot och hat och valde att byta bana. Reportaget i DN har lett till tusentals mail som jag inte ens hunnit svara på. Förlåt och Tusen Tack. Här kan ni läsa intervjun med Martin."

Jag har visat den talande bilden förut, men att Pascalidou själv lägger upp den är kanske ännu roligare:

Säga vad man vill om Alexandra, men hon är aldrig för blyg för att marknadsföra sig själv tämligen ogenerat:

"Tack för att jag fått göra Me Too-boken som alla måste läsa. Det var det mest omtumlande och känslomässigt krävande arbete jag varit med om. Men bland det viktigaste jag gjort. Tack till alla heroiska kvinnor som är med – från Hedi Fried till Cecilia Malmström och Linnea Claesson och Katarina Wennstam och ett 80-tal till. Här kan ni beställa den!"

Som om talet om "motvind" inte var skrattretande redan från början, får vi också:

"Tack för alla samtal, debatter, konferenser och glittriga galor jag fått leda – från Stockholms Filmfestival till Kvinnogalan på British Museum. Tack för att jag fått föreläsa på skolor och arbetsplatser runtom i Sverige och Europa."

Nåväl, att vara en så fantastisk person kostar också på:

"Och det har som vanligt varit hot, hat och förtal och trakasserier och nazistmarscher med mitt ansikte och stängda dörrar  – men allt detta är bara beviset på att jag och vi gör rätt och måste fortsätta kämpa för alla människors lika värde och rättigheter."

 Alexandra Pascalidous enorma självkärlek är anmärkningsvärd, men än märkligare är att hon helt verkar sakna både självdistans och självkritik, vilket gör att hon inte skäms det minsta för att på detta sätt "tacka" för sin egen storhet. Syftet med att formulera hyllningen till sig själv som ett tack är inte bara att försöka maskera det hela som någonting annat än det är, utan också att fiska efter ett särskilt svar. Hittills har de dock endast kommit från Researchgruppen och Svenska kyrkan: