söndag 31 december 2017

Kashif Virk slår ett slag för islam




På debattsidan i Expressen vill imamen Kashif Virk "förklara islams mittfåra", där huvudbudskapet är att denna lära i vanlig ordning är missförstådd. Att just han vill stå upp för "mittfåran" är lite märkligt, då han tillhör grenen Ahmadiyya, som inte samlar fler än 10 till 20 miljoner människor och knappt ses som riktiga muslimer av den stora mittfåran.

Även om han själv tillhör en minoritet inom islam, är hans hållning och påståenden vanliga, och till stöd för dessa åberopar han pursvenska dhimmis:

"Debatten om religionen islam har spårat ut. Fullständigt. Jag är inte ensam om att påpeka ovan faktum. Liknande har uttryckts av en rad andra skribenter under året. Susanna Birgersson skrev i Expressen i april att 'Kunskapen om läran och traditionen är /…/ närmast obefintlig när det kommer till islam.' I en ledare av Anders Lindberg i Aftonbladet konstaterade han om islam att det 'finns gott om fördomar, inte minst på internet.' " 

Den bilden är inte sann. Tvärtom vet vi oerhört mycket mer om islam än vi egentligen skulle behöva, inte minst eftersom läran gör en så tydlig och aggressiv framryckning i Europa. Vad vet gemene man om buddhism eller shintoism? Mycket lite, eftersom dessa läror inte ständigt konfronterar våra traditionella värderingar. Vad vet svenskar om mormoner, mer än att riktningen innehåller månggifte, ett fenomen som inte ens omfattar en majoritet av följarna? Det gäller förvisso även muslimer, men det är vi desto mer medvetna om.

I stället ska vi här behöva ha ständiga debatter om huruvida vissa klädesplagg eller terrorhandlingar finner stöd i islam, som om det överhuvudtaget spelar någon roll. Våra medier och politiker ser också alltid till att uppmärksamma islamiska högtider som Ramadan, utan att någonsin göra detsamma för andra religioner.

Kashif Virk fortsätter med den vanliga relativiseringen:

"Efter regeringens lukrativa handelsresa till Iran i april, passade en partiledare på att definiera slöjan som 'en symbol för kvinnoförtryck'. Detta uttalande slår självklart även mot ortodoxa kristna och judinnor. Men att slöjan är ett svårhanterligt plagg för vår offentlighet, som inte kan tolkas utan referens till hedersförtryck, börjar bli uppenbart."

Därför att ortodoxa kristna och judinnor inte dominerar det offentliga rummet på samma sätt, och inte kräver att visa upp sin ideologi i de mest bisarra sammanhang. Jag menar att frågan om huruvida slöjan är kvinnoförtryckande eller ej blir en skendebatt, som undviker det väsentliga. Det är många kvinnor, gissningsvis de flesta, som bär slöjan av fri vilja, men det är sannerligen inte bättre. Att så övertydligt köra upp sin ideologi i ansiktet på alla man möter är i Västvärlden ett sätt att markera sitt avståndstagande från samhället och sitt förakt mot alla andra. Festligt nog råkade jag hamna i en debatt om detta, på en flygplats, med ett par hijabbärande kvinnor som bodde i Boston. Modern hade en viss distans till det hela, och kunde skämta om att hennes yngre barn kallade det "hennes uniform", medan den äldre dottern, som alltså var född i USA, blev desto ilsknare.

Texten fortsätter precis som förväntat:

"Muslimer kan – precis som alla andra – vara både offer och förövare. Men att man ständigt måste hänvisa till illdåd och förtryck som sker i en viss religions namn, även när man försvarar dess utövares rätt till religionsfrihet och ett värdigt liv, är ett kännetecken för en mycket orättvisande diskurs."

I verkligheten är det inte alldeles orättvist, eftersom liknande illdåd sker just "i en viss religions namn". Nyligen har apologeterna hittat en perfekt situation i Myanmar, där den huvudsakligen muslimska befolkningsgruppen rohingya utsätts för övergrepp av armén, som i medierna kallas "buddhister". En skillnad är dock att förövarna knappast gör detta ens i buddhismens namn och rimligen inte heller söker stöd för det i skrifterna. Samtidigt är det knappast någon som skulle påstå att Saddam Husseins eller Bashar al-Assads regimer är exempel på islamiskt förtryck.

För att vi ska få mer kunskap och nyansera bilden av islam, har Kashif Virk några konkreta förslag:

"1. Skaffa en muslimsk vän eller bekant.
2. Besök en moské.
3. Läs Koranen – från pärm till pärm.
4. Läs en introduktionskurs om islam på universitetet.
5. Besök ett muslimskt land."

Detta är faktiskt intressant. Från vänstermänniskor och liberaler får man ofta höra att man är okunnig och fördomsfull när man motsätter sig islamisk expansion i Europa, men det är inte nödvändigtvis sant. Jag kommer troligen att utveckla mina tankar och erfarenheter i ett mer personligt inlägg, men låt mig här påpeka att jag faktiskt är tämligen öppensinnad och berest.

Av en händelse råkar de senaste länderna jag har besökt varit muslimska; Turkmenistan, Uzbekistan och Marocko. Det ger inte en fullständig bild, eftersom de två förstnämnda är rejäla och sekulära diktaturer, medan det sistnämnda till ytan är relativt liberalt. Jag har också varit i Turkiet och Malaysia. Dessa resor är dock erfarenheter som gör min bild mer initierad och nyanserad.


Er favoritskribent på plats i Registan i Samarkand.


Självklart har jag också lärt känna och pratat med människor i dessa länder. I Marocko träffade jag många mycket vänliga och hjälpsamma människor, som i någon mening var muslimer, samtidigt som jag samtalade med en man som var mycket stolt över sin berbiska identitet och angående debatter om exempelvis niqab i Europa sade "det där måste ni sätta stopp för".

Dessa erfarenheter och samtal ger perspektiv och visar hur inskränkta även islamapologeterna i Sverige är. Jag frågade en uzbekisk väninna om hon besökte moskéer, och fick svaret "det gör bara äldre män". För en rysk väninna, uppväxt i Uzbekistan, lade jag fram min teori om att sovjetstyret har civiliserat regionens muslimska befolkningar, och hon menade att det nog stämde rätt väl. I dessa länder ser man färre islamiska uttryck, som hijaber, än man numera gör i svenska städer. En bekant i Kazakhstan ser sig själv som muslim, men hon bryter mot varenda religiös regel.

Min poäng är att islam i traditionellt muslimska länder är en mer naturlig företeelse, vars aspekter man kan diskutera även med troende. I Västvärlden blir det någonting annat, en erövring och provokationer som vi måste bekämpa.

Kashif Virks punkter 3 och 4 ser jag som närmast irrelevanta, då det inte är religionen vi ska analysera, utan dess faktiska följder för vår egen kontinent.




8 kommentarer:

  1. Behöver inte läsa och besöka de platser som Kashif Virk rekommenderar.
    Bor på Järvafältet i Stockholm sedan mitten av 70-talet och upplevt den erbarmliga utvecklingen.
    GHiott Nytt År Tobias Svensson.

    SvaraRadera
  2. Kashif Virk sätter upp fem punkter för att vi ska lära känna islam. Jag har dock inte bett om att få hit denna bisarra och våldsbejakande religionsideologi och tänker därför inte offra en massa tid och energi åt att lära mig mer än nödvändigt.
    Jag tar också avstånd från nazismen utan att ha skaffat mig en nynazistisk vän, besökt Auschwitz och Treblinka, läst Mein kampf från pärm till pärm eller besökt något fascistiskt land som påminner om Nazityskland.
    Hur vore det om troende muslimer följde Kashif Virks fem punkter: Skaffa en ateistisk svensk vän, besöka en kyrka där prästen inte lovprisar mångkulturen utan Jesus och kristna värderingar, läser åtminstone en kort sammanfattning om svenska/västerländska värderingar.
    Vem ska anstränga sig att anpassa sig och förstå vem? De oinbjudna gästerna eller de som har bott här i ca 1 000 år?

    SvaraRadera
  3. År 2018 blir året då Kashif Virk befinner sig på bananbåten hem till moskén i en Timbuktus "orter", antirasister får känna hampan stramas åt runt gamnacken, EXPO exproprieras till mångkulturens offer, kanariefåglar skjuts med luftgevär, byxorna dras av feministerna (innan långtidsförvaringen på mentalsjukhusen), allt kan bli bättre år 2018!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där med kanariefåglarna gillar jag inte.

      Radera
    2. Mångkulturens ariktekter skall ej förglömmas!

      GOTT NYTT ÅR!

      Radera
  4. "Men att slöjan är ett svårhanterligt plagg för vår offentlighet, som inte kan tolkas utan referens till hedersförtryck, börjar bli uppenbart."

    Sara Mohammed ger idag på Samhällsnytt ett bra svar på den frågan: "Antingen är du tvungen att bära slöjan på grund av den religiösa tron att gud straffar dig, eller av dina föräldrar eller man, valfriheten finns inte. Jag tror inte alla är tvingade av män att bära slöja, vissa har redan blivit köpta och hjärntvättade av samma argument som männen har, antingen ordnar de sig under gud eller under män, men det spelar ingen roll för det är ändå kvinnan som blir förtryckt".

    SvaraRadera
  5. För det första: Gott nytt år, Tobias! Du är fortfarande, enligt min åsikt, en av de vassaste skribenterna inom den invandrings- och islamkritiska rörelsen. Jag ser fram emot att få fortsätta njuta av dina skarpa analyser under 2018.

    För det andra:

    Kashif Virk ger följande råd till icke-muslimer:

    "1. Skaffa en muslimsk vän eller bekant.
    2. Besök en moské.
    3. Läs Koranen – från pärm till pärm.
    4. Läs en introduktionskurs om islam på universitetet.
    5. Besök ett muslimskt land."

    Man kan vända på steken och istället uppmana invandrade muslimer att på motsvarande sätt bekanta sig med både kristendom och med modern, sekulariserad, västerländsk kultur, för att på så sätt bli av med sina fördomar. En sådan uppmaning skulle vara mera rimlig eftersom det faktiskt är muslimerna som sökt sig till västvärlden och inte tvärtom. Antalet etniska svenskar som emigrerar till muslimska länder i Mellanöstern, Centralasien och Afrika torde vara försumbart litet.

    Följaktligen skulle man kunna ge följande råd till invandrade muslimer som har svårt att förstå och respektera såväl kristendomen som det svenska majoritetssamhällets värderingar:

    1. Skaffa en kristen och/eller etniskt svensk vän/bekant.

    2. Besök en kyrka.

    3. Läs Bibeln - från pärm till pärm.

    4. Läs introduktionskurser om kristendom samt om västerländsk filosofi alternativt idé- och lärdomshistoria på universitetet.

    Problemet är förstås att många muslimer skulle anse att det strider mot deras religion att följa ovanstående uppmaningar. Vi vet ju t.ex. att många muslimska föräldrar i Sverige förbjuder sina barn att delta i skolavslutningar i kyrkan (trots att det religiösa innehållet i sådana avslutningsceremonier är närmast obefintligt). Vi vet också att konservativa, fundamentalistiskt orienterade muslimer anser att en rättrogen muslim överhuvudtaget inte ska umgås med "otrogna". Med andra ord skulle alltså många muslimer vägra följa de tänkta uppmaningarna ovan, med hänvisning till sin religion.

    Alltså är det som vanligt icke-muslimer som förväntas vara vidsynta och bemöta islam med intresse och öppenhet. Det är dock omöjligt att förvänta sig samma öppenhet och tolerans från muslimer gentemot andra religioner och livsåskådningar.

    SvaraRadera
  6. Religionsfrihet är att slippa bli påtvingad en religion.Ramadan är lika mycket svensk tradition som julfirande i saudiarabien= ZERO
    https://nyheter24.se/nyheter/politik/749479-politikerna-sjalvklart-ar-ramadan-en-svensk-tradition

    SvaraRadera