Lite decemberslask från Veronica Palm (S)

Ofta ställs jag här inför ett litet dilemma. Det uppstår när man vet att en röst i debatten inte har förmågan att skriva intelligent eller initierat, men där ämnet och argumenten, eller av avsaknaden av sådana, ändå känns igen och skulle kunna leda till viktigare diskussioner. En sådan person är Veronica Palm (S), vars inlägg jag ofta låter passera, men som inom sitt parti av många verkar uppfattas som en alldeles utmärkt tänkare och genom sina år i detta parti har tillgång till många arenor.

I dag skriver hon på just Dagens Arena några rader om sina funderingar, eller vad vi nu ska kalla det, kring asylinvandringen. Redan den första meningen säger någonting om hennes sedvanliga djup:

"Framtiden kan bli både ljusare och öppnare."

Observera hur "öppnare" smygs in, och ni läsare vet vid det här laget vad ordet alltid signalerar, och det innebär givetvis också att framtiden blir ljusare, till skillnad från de "mörka krafter" och "kalla vindar" som utgör dess fiender. När vi lämnar ingressen övergår vi i stället till det där fruktansvärda klavertrampet Tobias Billström (M) en gång gjorde sig skyldig till.

"»Vi måste diskutera volymerna« sa migrationsminister Tobias Billström 2013. Och vi rasade. Vi var många som rasade över det avhumaniserande språk han använde om människor på flykt. Bara några år senare beslutade Sverige att införa gränskontroller på Öresundsbron och tillfälliga lagar som sänker oss till EU:s lägsta nivå för skyddsgrunder, och idag betraktas ökat antalet kvotflyktingar som höjden av humanitet."

Att diskutera invandring, eller snarare det tillåtna "integration", utan att beröra volymer är oseriöst. Även om man endast vågar kalla hela området för integration, och låtsas att den är helt oberoende av invandringen, bör man inse att integrationen blir en mindre utmaning om det årliga inflödet består av 50 individer än av 163 000. Det betyder inte att dessa individer inte skulle vara människor, lika lite som om man diskuterar antalet pensionärer eller arbetslösa som en helhet.

Det är också något förmätet att skriva "och vi rasade", som om Palm skulle representera hela befolkningen eller hela vänstersidan. När jag någon gång gör mig skyldig till att tala för flera brukar jag möjligen skriva "vår sida" inom citationstecken.

Anledningen till att Sverige införde vissa regler var att tidigare signaler hade lett till 10 000 nya asylsökande i vårt land varje vecka. Denna politik var i sin tur ett resultat av det klimat som figurer av Reinfeldts, och Palms, snitt hetsat fram.

Jag har aldrig hört någon framhålla kvotsystemet som just "höjden av humanitet", men det brukar hävdas att den gruppen åtminstone består av verkliga flyktingar, till skillnad från en politik som gynnar smugglare och de som har möjlighet att ta sig hela vägen till norra Europa.

Även om Palm försöker, så gott hon kan, få sina formuleringar att låta genomtänkta, lyser naiviteten igenom:

"Diskussionen har på några år gått från det självklara: att vi i Sverige inte kan avgöra hur många människor som tvingas på flykt och söker skydd i vårt land, och därför ska rätten att söka asyl vara absolut, till att aktivt sända signaler om att det inte är lönt att komma hit och istället diskuterar vi kvotflyktingar, alltså volymer i flyktingmottagandet."

Återigen den gamla vanliga tanken att strömmen till Sverige helt styrs av utvecklingen i världen. I viss mån stämmer det, där vi till exempel på 1990-talet såg att konflikten i det forna Jugoslavien skapade en asylström hit. Dock har förstås också ett lands rykte, och de signaler det sänder till omvärlden, stor påverkan. Att både faktorerna "push" och "pull" finns är allmänt vedertaget.

Här talar statistiken om "ensamkommande" sitt tydliga språk. 2013 kom 3 852 personer klassade som denna kategori, 2014 var de 7 049, för att 2015 nå kulmen med 35 360 individer. Denna enorma ökning hade mindre med utvecklingen i Afghanistan att göra än spridningen av nyheten om landet dit man kunde skicka en son, som sedan kunde få in resten av familjen. För den som tvivlar, kan också nämnas att siffran 2004, tre år efter USA:s insats i Afghanistan, var 388.

Att värna asylrätten låter alltid bra, men i praktiken blir det förstås svårt att ha en absolut sådan. En välfärdsstat kan inte ha öppna dörrar mot en värld där ett par miljarder människor är mycket fattiga. Förutom de afghanska unga männen, ser vi hur personer från bland annat Västafrika försöker ta sig över Medelhavet för möjligheten till ett bättre liv.

Den politiker som gör anspråk på att styra Sverige måste ta ställning till hur många människor som kan ta sig in i landet varje år. Fredrik Reinfeldt nöjde sig med att konstatera att det finns gott om plats i skogar och på ängar, samt att julgranen trots allt inte brunnit ned, men vi medborgare bör kunna kräva seriösare analyser, om än inte av personer som Veronica Palm. För säkerhets skull skriver hon rentav uttryckligen "Jag är inte naiv", men fortsätter sedan:

"Jag vet att det krävs ett hårt arbete för introduktion av nya människor i landet, för att inte bygga fast fattigdom och för att skapa inträde på arbetsmarknaden, men det är magstarkt att ställa en medmänniskas behov av skydd undan krig eller förföljelse mot arbetsförmedlingens organisation."

I verkligheten handlar frågan om lite mer än hur Arbetsförmedlingen är organiserad. Vi kan lägga till detaljer som bostäder, välfärdssystemen, skolorna, rättsväsendet och den nationella kulturen. Ännu en gång vill jag upprepa att svenska politiker har ansvar för Sverige och svenskarna, inte hela världens nödställda, särskilt inte genom att flytta dessa till Sverige på andra sidan jorden.

Den nedre delen av Palms text består av referenser till en politiskt korrekt bok, samt en något förljugen historieskrivning:

"Vi var för hundra år sedan ett litet kallt och fattigt land i utkanten av världen, men genom öppenhet och en enträgen jämlikhetssträvan vände vi utvecklingen till att idag vara ett av världens mest fria, rika och jämlika land."

Det låter nästan lite liberalt, eftersom socialdemokrater brukar mena att deras parti byggde landet. På sätt och vis stämmer det att öppenhet bidrog till välstånd, men då talar vi om utrikeshandel snarare än asylinvandring. För övrigt ligger landet fortfarande där det alltid legat, med samma kalla vintrar.

Vi ska komma ihåg att det är tänkare av Palms kaliber och hetsare på Reinfeldts nivå som har drivit på asylinflödet, och det kan därför vara nyttigt att ta del av deras groteskerier med jämna mellanrum.