Regionchefen som kräver fler nyanlända

Den 26 januari hade Magnus Franzén lite för mycket ledig tid och kände att hans vänner på Facebook borde få höra att han stödjer omfattande asylinvandring. I dag kände Expressen att inlägget var så viktigt att det borde publiceras på tidningens debattsida under rubriken "Vad Sverige behöver nu är fler nyanlända". Sannolikt skulle många svenskar kanske först lyfta annat som Sverige behöver, där fler nyanlända inte ens är ett önskemål, men låt oss se hur Franzén resonerar.

Inledningen och dess formuleringar har vi sett många gånger förut, och regionchefen ifråga hade kunnat kopiera från valfri opinionstext i etablerade medier:

"En längre tid har det skett en smygande förflyttning mot en mer främlingsfientlig hållning i samhället. Det som tidigare var otänkbart att uttrycka börjar normaliseras. Klyftorna, rädslorna och misstänksamheten ökar. Hela utvecklingen gör mig frustrerad, upprörd och rädd på riktigt. Har vi inte kommit längre än så här?"

Som vanligt är det lite fascinerande att se hur dessa figurer tolkar samtiden och hur de tänker sig en önskvärd debatt. Har invandringskritiken tilltagit genom en mystisk och oförklarlig "förflyttning", eller har debatten påverkats av den faktiska samhällsutvecklingen? Varför är idealet att kritik mot en viss politik och dess konsekvenser ska vara "otänkbar"? Uppenbarligen innebär att "komma längre" för Franzén att man återgår till den trygga åsiktskorridor som fanns fram till för ett par år sedan.

Även om vi hört resonemanget ett oändligt antal gånger, känner Franzén att han som anställd av Lernia har en unik insikt:

"Arbetsmarknaden är glödhet, på gränsen till överhettad. Det absolut största problemet företagen har i dag är bristen på arbetskraft. Det är också det absolut största hotet mot fortsatt tillväxt. Många företag har näst intill panik över att de inte hittar arbetskraft med den kompetens de behöver. Kompetensbristen är akut i snart sagt varje bransch och yrkesgrupp."

Utan att själv arbeta i ett bemanningsföretag, vill jag ändå ifrågasätta giltigheten i detta argument. Om företag har svårt att hitta rätt kompetens, beror det verkligen på för få nyanlända? Bara under 2015 anlände 163 000 nya, men har de alla nu sugits upp av den där glödheta arbetsmarknaden?

Att en stor del inte hade någon som helst kompetens kanske också bör nämnas. Om vi nu behöver fylla ett antal platser i Sverige med en viss kompetens är sannolikt den absolut sämsta lösningen att försöka göra det genom asylinvandring. En något bättre skulle förstås vara att då rekrytera den speciella kompetens som saknas i Sverige utomlands, men ett sådant förslag skulle inte skapa samma värme och ge lika många ryggdunkar.

När posörer och drömmare försöker klä sin linje i någon sorts professionalitet blir det ofta lite pinsamt:

"Konsekvensen av att inte få den arbetskraft man behöver är att man inte kan leverera det som förväntas till sina kunder. Vad tror ni händer då i dagens globala konkurrens? Risken är överhängande att jobben försvinner till andra länder där det finns arbetskraft att tillgå."

Menar du på allvar, Magnus, att eftersom inflödet de senaste två åren varit lägre än 163 000 personer, har svenska företag inte ens kunnat leverera till kunder? Inte heller kan, eller bör, Sverige konkurrera med länder där det finns en outsinlig tillgång på okvalificerad arbetskraft, ty vi kommer att få oerhört svårt att slå lönekostnaderna i Indien eller Kina. Man kan också undra hur länder med lägre asylinvandring än Sverige, det vill säga alla andra EU-länder, överhuvudtaget kan ha fungerande företag.

Faktum är att Magnus Franzén nog ska låta bli att försöka sig på samhällsekonomi överhuvudtaget:

"Tittar man lite framåt i tiden så ser vi en tuff utmaning i och med att den infödda befolkningen i arbetsför ålder kommer minska, samtidigt som den äldre befolkningen kommer öka kraftigt. Allt färre ska försörja allt fler."

Det problemet har förstås kraftigt överskattats som ett problem i just detta sammanhang, men lösningen lär inte vara att fylla på med grupper som har lägre förvärvsfrekvens än den infödda befolkningen. Ivern att använda rätt nyckelord kan ibland bli komisk:

"Summan av mitt resonemang är att vi är helt beroende av invandring för att klara vår utmaning."

Nej, vi har uppenbarligen varit beroende av invandring för att få "utmaningar", ordet som används om de problem som är en följd av asylinvandringen. Det är snarare fler poliser än fler nyanlända som behövs för att lösa några av Sveriges "utmaningar". Mot slutet bjuds vi på ännu en passage som gör att man funderar på dessa figurers världsbild:

"Så snälla, kan vi fokusera mer av det offentliga samtalet till att handla om hur vi ska få en bättre och snabbare integration och mindre om hur vi ska förhindra människor att komma hit, eller ännu värre skicka tillbaka dem som redan etablerat sig här!"

I verkligheten har "hur vi ska få en bättre integration" varit den enda tillåtna frågeställningen, medan inflödet i sig har varit tabu, liksom redan det lilla ordet "volym". Det är också svårt att se hur fler nyanlända skulle förbättra integrationen.

Magnus Franzén har all rätt i världen att skriva det han gör, men att det publiceras i en större tidning säger någonting om hur mycket mindre som krävs av de som lägger sig rätt i den där korridoren.