Den som följer Aftonbladets Anders Lindberg på Twitter har kunnat notera hur närmast personligt påverkad han har blivit av Socialdemokraternas svaga opinionssiffror och Sverigedemokraternas starka. Han är känd för att ovanligt ofta ha helt fel, men nu verkar han direkt ur balans. I botten ligger uppenbarligen en irritation över att invandringens konsekvenser debatteras, där Lindbergs linje är att de överhuvudtaget inte ska nämnas, eftersom det viktiga är att hitta en taktik där SD "stoppas". Jag förväntade mig en ledartext om detta redan för ett par dagar sedan, men nu har den äntligen kommit.
Rubriken blev optimistiska "Än finns hopp för Socialdemokraterna" och i vanlig ordning vill jag kommentera några passager. Det är sant att det faktiskt finns ett hopp för detta parti, men inte på det sätt som Lindberg vill intala sig. Inledningen förvånar inte:
"Debatten handlar om migration, debatten om debatten handlar om migration, debatten om det politiska spelet likaså, liksom mediedebatten om TV-debatten som bara handlar om... migration.
Nyhetsvärderingen på landets redaktioner har blivit ett cirkelresonemang, alla pratar om migration eftersom alla andra pratar om migration."
Så uppfattas det säkert särskilt för någon som tycker att detta ämne inte ska diskuteras alls, men visst talas det i dessa dagar mer om detta än för några år sedan. Samtidigt beror det inte främst på att de journalister och politiker som står över oss andra lite slumpmässigt och otaktiskt råkar fokusera på det och därmed leder allmogen på villovägar. Det finns också en verklighet.
Asyl- och anhöriginvandringen har de senaste åren varit enorm. Vi minns de 163 000 asylsökande 2015, vilket i senaste laget ledde till vissa åtstramningar. Redan där började debatten, och det fanns rentav en mängd debattörer som menade att eftersom inflödet hade gått ned 2016 kunde kranen därför omedelbart skruvas på igen. Då ska man komma ihåg att det 2016 delades ut totalt 151 000 uppehållstillstånd, varav asylanter och anhöriga utgjorde 110 000. 2017 fick 84 000 personer i dessa kategorier uppehållstillstånd. Siffrorna är enorma för ett land av Sveriges storlek och att de påverkar hela samhället, och därmed bör debatteras, är inte märkligt.
Det handlar naturligtvis också om SD. De två andra stora partierna vill ha deras väljare, och anpassar inför valet därför retoriken, men påverkan är större än så. Genom riksdagsinträdet fick partiet en rejäl plattform och det blev praktiskt omöjligt att undvika invandringskritik i kammaren. Anders Lindberg kommer sedan till kärnan, det som har stört honom hela tiden, nämligen att borgerliga debattörer har efterlyst en diskussion kring invandringens konsekvenser, givetvis också för att "stoppa SD":
"Ledarsida efter ledarsida sällade sig till kören, parti efter parti bytte retorik. I dag talar vi knappt om annat. Sedan snart fyra år dominerar invandring varje fråga och varje debatt. Kanske bör vi ta ett djupt andetag och likt Tage Danielsson i Karl Bertil Jonssons julafton ställa några frågor.
Är de borgerliga debattörerna nöjda nu? Har strategin fungerat? Ser det ut som att SD minskar? Eller var det egentligen aldrig meningen?"
Passagen är intressant på ett par sätt. Till att börja med tror figurer inom medieetablissemanget verkligen att ledarskribenter helt styr människors intressen och frågor. Det borde liksom räcka att Anders Lindberg förklarar att organiserat tiggeri är en myt för att den frågan ska försvinna. Sedan är själva utgångspunkten fantastisk, där debatten inte ska handla om frågor som uppstår eller problematik i verkligheten, utan ska föras på ett sätt som minimerar stödet för ett enskilt parti. Bör vi prata mer eller mindre om miljö för att stoppa Miljöpartiet? Jag har aldrig sett den frågan ställas.
Lindberg fortsätter sedan med en internationell jämförelse:
"Historiskt har nationalism alltid splittrat vänstern. Högerpopulistiska partier hittar ofta hem till väljare som egentligen förlorar på deras politik. Donald Trump valdes till stor del av vit arbetarklass, liksom Nationella Fronten i Frankrike eller Dansk Folkeparti i Danmark. Förklaringen är att kultur helt enkelt varit viktigare i valet än ekonomiska frågor."
Denna tankegång är talande, då vänstern tycker att allt ska handla om den egna plånboken och att alla väljare under en viss ekonomisk nivå därför automatiskt är deras egendom. Även någon med lägre inkomst kan väl oroa sig för samhället i stort, landet som helhet och framtiden? Sedan är ju det som Lindberg här avfärdar som "kultur" något som påverkar mindre bemedlade i högre grad än figurer med Lindbergs inkomst. Det är inte politiker och ledarskribenter som bor i "utanförskapsområden". För några dagar sedan orerade borgerliga Timbros vd om "mångkulturens" välsignelse:
Hon bor på Lidingö.
Samtliga lågavlönade tillhör inte vänstern bara för att de anses gynnas av en sådan skattepolitik, då de också kan ha förmågan att se den större bilden och inser att massinvandring påverkar hela samhället, och de dessutom kommer närmare denna problematik än de tjattrande klasserna. Det förblir förmätet varje gång någon ur etablissemanget menar, främst när det gäller USA, att "de fattiga röstar mot sina egna intressen". Låt dem själva avgöra vad de tycker är viktigt, vad som ligger i deras intresse.
Lindberg nämner också Frankrike, men vad han sannolikt inte vet, i sin bubbla och med begränsade språkkunskaper, är att Marine Le Pen talar oändligt mycket mer om ekonomi än om invandring. Det handlar om de glömda människorna på landsbygden, om småföretagare och jordbrukare. Den protektionistiska linjen, där tullar och liknande ska skydda dessa personers intäkter, skulle lika gärna kunna ses som vänster.
Perspektivet fortsätter att komma ovanifrån:
"Hittills har både Socialdemokraterna och Moderaterna försökt prata om de frågor väljarna tycker är viktiga snarare än att leda debatten. De verkar underskatta sin förmåga att lyfta andra frågor och nya perspektiv."
Till saken hör att just invandringsfrågan i decennier har drivits på det sätt som Lindberg önskar, där politiker och journalister skulle uppfostra allmogen. Väljarna som ändå tyckte frågan var viktig fick allehanda stämplar och vi vet alla hur medierna har förtigit problematik kopplad till inflödet. Visst, socialdemokrater och moderater kan ju fortsätta på den linjen, vilket bland annat Björklund och Lööf fortfarande gör. Det är dock tveksamt om någon längre lyssnar på uppfordrande floskler om "humanism" som möter "främlingsfientlighet". Frågan tas nu på större allvar än så, och väljarna låter sig uppenbarligen inte imponeras av de vanliga epiteten.
 |
| Man kan även fortsätta med denna retorik för att behålla sina fem procent. |
Lindberg visar sedan ännu en gång att hans analys är lite inåtvänd och kommer ur en bubbla:
"Både moderater och socialdemokrater ligger under valresultatet från 2014. Då röstade nästan var tredje väljare på en trygg och traditionell Stefan Löfven. Sånt gillar folk. Det finns kanske en orsak till att Socialdemokraterna varit Sveriges största parti sedan snart hundra år. Troligen att de är socialdemokrater."
Därefter har de haft Stefan Löfven som statsminister, dessutom i kombination med Miljöpartiet. Det var också under hans "ledarskap" som inflödet spårade ur fullständigt, ett par månader efter "Mitt Europa bygger inga murar". Att gå hundra år tillbaka i tiden för att visa partiets förträfflighet blir i detta sammanhang ett självmål, eftersom det inte skedde någon massinvandring på Per Albin Hanssons och Tage Erlanders tid. Att invandringsfrågan i dag är mer relevant än 1918 säger sig självt.
Nästa passage citerar jag mest för att den är rolig, då den visar just den sekterism som den socialdemokratiska "rörelsen" lider av. För att styrka sina teser refererar Lindberg verkligen till Lena Hjelm Wallén, av alla människor, med orden:
"Hon är förmodligen partiets mest lojala arbetare i vingården - någonsin - och bär en enorm auktoritet. Att hon offentligt kommenterar en valrörelse är inget mindre än en intern politisk jordbävning."
För alla utanför denna rörelse är hon antingen bortglömd, eller minns svagt som en i raden av medelmåttiga sossepolitruker. Det är lika tragikomiskt varje gång man inom socialdemokratin försvarar en inkompetent kandidat till någon ministerpost med orden att denne har "ett starkt stöd inom rörelsen".
Vad Socialdemokraterna tydligen har tänkt sig är att man gör några utspel om migration nu, för att få saken ur världen, för att sedan koncentrera sig på det som uppfattas som "välfärdsfrågor". Då kommer väljarna tillbaka, eftersom Socialdemokraterna är de som kan det här med skola, vård och omsorg, och välfärden inte påverkas det minsta av den helt separata och marginella migrationsfrågan.
Jag tror inte att detta spel kommer att fungera, men det finns faktiskt ett hopp för Socialdemokraterna. Den som har lyssnat på vad Ulf Kristersson (M) egentligen säger kan lätt se en bred koalition med Socialdemokraterna som fullt möjlig och rentav det mest logiska scenariot.
Bra Tobbe,på dom bara!
SvaraRaderaVi närmar oss sanningens ögonblick,9 september.
Västsvenska lantmän:
SvaraRaderaDet var Lena Hjelm Wallén & Mona Sahlin som, iförda slöjor, fjäskade för Mamoud Aldebe 2006.
Samme Aldebe som samtidigt ville införa sharialagstiftning för alla muslimer i Sverige.
Samme Aldebe vars fru, i egenskap av nämndeman, tillämpade sharia i rättssalen 2018.
Wallén = enorm auktoritet??? Snarare just den bottenlösa omdömeslöshet som gör att väljarna väljer nytt & fräscht! Vi "the deplorables" har inte glömt!!!
Tack för det du gör Tobbe.
SvaraRaderaDu är enastående i din analys av verkligheten.
Samt då främst de människor som är helt destruktiva och inte förstår livet.
"Den som följer Aftonbladets Anders Lindberg på Twitter har kunnat notera hur närmast personligt påverkad han har blivit av Socialdemokraternas svaga opinionssiffror och Sverigedemokraternas starka."
SvaraRaderaI många fall handlar den politiska debatten inte så mycket om vilka ideal debattörerna bekänner sig till, som om deras omsorg om de egna karriärerna och de egna intäkterna.
De stora riksdagspartierna, och då i synnerhet socialdemokraterna, har ju under det senaste seklet byggt upp omfattande organisationer utanför själva partierna, i allmänhet finansierade med skattepengar på ett eller annat sätt.
Socialdemokratin är som bekant inte bara det socialdemokratiska partiet med dess olika sidoorganisationer (SSU, Tro & Solidaritet etc.). En rad olika organisationer inom det som numera brukar benämnas "civilsamhället" är nära knutna till det socialdemokratiska partiet och räknas till den socialdemokratiska sfären, t.ex. Unga Örnar, ABF, Hyresgästföreningen och PRO. Dessutom finns förstås hela LO, som i många avseenden kan ses som en del av den socialdemokratiska partiapparaten och stödjer sossarna ekonomiskt. Därutöver skulle man kunna räkna upp en lång rad verksamheter med nära band (både ekonomiskt, organisatoriskt och ideologiskt) till socialdemokratin, t.ex. tidningsutgivning/förlagsverksamhet, s.k. tankesmedjor, folkhögskolor och biståndsverksamhet.
Sossarna har alltså med skattemedel byggt upp ett slags samhälle i samhället; en egen s-märkt värld i vilken man kan leva socialdemokratiskt från vaggan till graven.
Inom sosse-sfären har partitillhörighet och lojalitet gentemot Partiet av tradition ofta vägt tyngre än kompetens. Dessutom har nepotismen frodats. Det finns gott om exempel på sossar som fötts in i Rörelsen, och som redan som barn utsetts till påläggskalvar, ämnade för toppositioner inom den socialdemokratiska maktapparaten.
Detta har inneburit att trogna partiarbetare efter avslutade politiska karriärer i många fall belönats med välbetalda prestige-jobb inom Rörelsen, oavsett om de egentligen haft nödvändig kompetens för dessa jobb.
Det har också inneburit att den som misslyckats eller gjort bort sig på en position inom Rörelsen kunnat omplaceras till en annan position, utan att lida alltför stor skada vare sig ekonomiskt eller prestigemässigt. Rörelsen tar - precis som många andra klanliknande nätverk - hand om de sina.
Ett välbekant exempel är Anna Sjödin, som var ordförande för SSU, men fick avgå efter att hon i berusat tillstånd skrikit främlingsfientliga tillmälen åt en vakt på en nattklubb. Något år senare belönades hon med en tjänst som rektor för en folkhögskola.
När nu sosseriet för första gången riskerar att inte bli största parti i ett riksdagsval, och att inte längre vara det självklara, statsbärande partiet i Sverige - ja, då börjar förstås många av de som skaffat sig goda liv vid de s-märkta köttgrytorna att oroa sig.
Vart skulle t.ex. en obegåvad, okunnig och hopplöst förutsägbar åsiktsmegafon som Anders Lindberg ta vägen om det inte fanns en LO-kontrollerad, s-trogen tidning som avlönade honom för hans tyckande? Skulle han ens platsa som lokalredaktör på någon landsortstidning? Skulle han ens klara av att författa notiser om att den lokala pensionärsföreningen haft sin årliga sommarutflykt, eller att ortens division 5-lag i fotboll förlorade sin senaste match?
Ergo: Anders Lindberg är, precis som många andra inom s-etablissemanget, orolig för sin egen framtid. Tänk om han skulle förlora sitt prestigefyllda, välbetalda toppjobb på den stora kvällstidningen och bli tvungen att göra något annat. Och - troligen det värsta tänkbara för en sådan som Lindberg - tänk om hans ekonomiska situation skulle bli så kärv att han skulle tvingas flytta till en hyreslägenhet i en miljonprogramsförort, och få leva i den "berikande mångkultur" han och hans gelikar under decennier försökt påtvinga svenska folket. Det hade ju verkligen varit en katastrof! Så det är inte att undra på om Anders Lindberg är personligt påverkad av opinionsläget.
/Humanist
Jag minns Lena Hjelm Wallén som en mycket blek utrikesminister. I samband med utnämningen undslapp sig den av stolthet sprickfärdige maken en dos sund skepticism: "Kommer hon att klara av det?"
SvaraRaderaNä, det blev bara att sitta av tiden
Anders Lindberg, likt många andra inom vänstern har inte begripit vad som hänt och vad som händer, NU!..
SvaraRadera"Migrationsfrågan" är inte en fråga likt många andra, välfäl, lag/ordning etc.
Dagens migration griper in över alla områden!
Vi har problem i skolan, vi har problem betr bostäder, vi har problem med vården, svenska fattigpensionärer gillar nog inte att det kosta 50 spänn för illegal at gå till tandläkaren.
Listan kan göras längre.
Folkets miljö har påverkats, påtagligt av massinflödet, man har märkt vad våra politiker ställt till med.
Resultatet av det ser vi nu.
Och Du Anders, att inte tala om/med något gör inte att det försvinner, det är bara strutsmentalitet..
Västsvenska lantmän:
SvaraRaderaAppropå Björklund: "Och deras stöveltramp ger oss historiska rysningar."
Det finns en vänsterliberal vanföreställning som går ut på att fascism bara kan bestå av västerlänningar som taktfast marscherar, iklädda uniform och blankpolerade läderstövlar.
Att fascism kan bestå av gubbar med kaftan & ökensandaler, den föreställningen tycks inte finnas med på kartan. Personer ifrån söder & öster om Medelhavet tycks per automatik betraktas, av etablissemanget, som "stackars oskyldiga brunögda hundvalpar".
Diktaturkultur bestående av klanmentaliteten, hederskulturen, sharia, kvinnosynen-från-under-skosulan, minderåriga fruar, omskärelse, synen på icke-rättrogna som ett slags 'Untermenschen'. Jag är övertygad om att nästa fascism mycket väl kan baseras på en viss kompromisslös och oförsonlig religion! Historien upprepar sig ofta, men aldrig exakt som tidigare!
Bor i Stockholm liksom Anders Lindberg, och vi har motsatta erfarenheter av den från honom så omhuldade invandring och medföljande kulturer.
SvaraRaderaKan det bero på var i huvudstaden man bor och tillbringar den största tiden av dygnet. Själv bor jag på Järvafältet sedan början av 70-talet, och har stor praktisk erfarenhet av den massinvandring som till stor del har bytt ut den svenska befolkningen här.
Man önskar att en sådan multikulturell vurmare som Lindberg och hans gelikar flyttade ut hit till mångkulturella upplevelser dygnet runt.
Nu blir man väl lite filtrerad i sin utsökta bubbla av folkmedia och alternativa nyhetskällor... Men!
SvaraRaderaAtt folk på fullt allvar köper det där slentrianmässiga, rutinerade och inte minst oinspirerade mantrat om kalla vindar, stöveltramp och ryska trollfabriker.
Bäst före datumet på den sortens propaganda har gått ut för flera decennier sedan.