De vuxna och anständiga har roligt med flaggor. |
När RFSL i dag anordnade en partiledardebatt i Kulturhuset i Stockholm fick vi se ännu ett exempel på hur SD utgör medelpunkten, inte minst när de inte själva är på plats. Samtliga övriga partier hade bjudits in, även mycket marginella FI, medan ett undantag gjordes för just SD, vilket åter satte partiet i fokus. RFSL själva förstärkte denna effekt genom att placera en leksakselefant på scenen för att representera SD. För Expressen förklarade moderatorn Sandra Ehne:
"Vi granskar Sverigedemokraterna men vi pratar inte med dem."
Jaha. Man skulle också kunna tänka sig att en organisation som RFSL, som ju är en lobbygrupp, borde välkomna kontakter med alla tre stora partier. Å andra sidan förlorar SD ingenting på att inte delta, då hela tillställningen ger ett tämligen fånigt intryck. Tydligen presenterades ett antal påståenden för partiledarna, som då skulle vifta med sin regnbågsflagga om de instämde. Första påståendet var "Håriga ben är kvinnligt" och vår statsminister gav sin analys av frågan:
"En del kvinnor tycker om att inte ha hår på benen och andra tycker om att ha det. Kvinnligheten sitter inte i det."
Vi får tacka för det klargörandet och tar med oss det till vallokalen.
Samtidigt har Expressen, och ett antal andra medier, dragit igång kampanjen för FI, som dock inte lär bli lika intensiv som vid förra valet. |
Bilden av att det är SD mot alla andra kom att förstärkas ytterligare:
"När påståendet 'SD är ett homofobt parti som vi inte kommer att samarbeta med' dök upp viftade alla med sina flaggor."
Det gav säkert upphov till en fin stämning och mycket värme bland de församlade, men om någon månad kommer både Löfven och Kristersson tvingas att på något sätt förhålla sig till ett SD med kanske 25 procent, och då kommer detta fina samförstånd att vara som bortblåst. Nu valde de istället att posera:
Ulf Kristersson (M):
"Jag kommer inte samarbeta med SD, sedan är jag lite försiktigt med etiketter."
Stefan Löfven (S):
"Det är en sak att inte samarbeta men man måste också gå ett steg längre och säga att man inte vill göra sig beroende av dem."
Hur har Löfven, som verkar förvänta sig att fortsätta som statsminister, tänkt sig att då regera? Han lär knappast vara särskilt sugen på att fortsätta med Miljöpartiet, men kan möjligen räkna med Vänsterpartiets stöd, något som ger ett regeringsunderlag någonstans kring 30 procent. Kristersson, och övriga partier i "Alliansen", förefaller bita sig fast i det tämligen förljugna "Vi söker stöd som Alliansen". Den konstellationen får inte heller majoritet, och jag misstänker allt mer att det redan finns planer på en bred koalition med S, M och möjligen också C.
Under denna paneldebatt blev samförståndet så djupt att till och med Ebba Busch Thor (KD) kunde utbrista "Jag håller med Jonas", efter att denne sagt:
"Det finns en rörelse med ökad tolerans och ökad insikt, samtidigt som det finns en våg med ökad intolerans. I samma dyngpöl bubblar kvinnohatet och homofobin."
Det tycker jag var väldigt islamofobiskt sagt. Skämt åsido, skulle det vara fantastiskt om någon av dessa figurer någonsin utvecklade hur de vill kombinera kampen för feminism och hbtq med kampen för omfattande muslimsk invandring.
Nåväl, låt de anständiga posera och mysa med varandra och därigenom rikta ljuset mot det enda parti som alla vill ta avstånd ifrån. De står inför det vanliga dilemmat: Inkluderar man SD anses man därmed "normalisera" partiet, men utestänger man dem och endast dem, gynnar man ännu en gång just SD.
Det är högst beklämmande att varken RFSL/Pride eller de åtta pariledarna vet vad "homofobi" betyder. Det är en överdriven rädsla för att komma i närheten av en homofil för att man misstänker att denna skulle börja tafsa på en eller att han är en motbjudande varelse som man inte vill bli "besmittad" av.
SvaraRaderaAtt vara motståndare till homoäktenskap och homoadoptioner har ingenting alls med rädsla att göra. Det är ett politiskt eller religiöst eller psykologiskt grundat ställningstagande
Och att som vissa SD-politiker anse att förargelseväckande beteende inte ska vara tillåtet i Pride och att utsätta barn för dessa porriga scener är kritik baserat på etik och psykologiska konsekvenser. Och den stora bristvaran i PK-samhället: sunt bondförnuft.
Detta har ingenting alls med rädsla för homofiler att göra hur mycket de än viftar med sina löjliga flaggor.