GP fortsätter reta vänsterliberalerna

Bland vänsterns främsta hatobjekt återfinns numera också Göteborgs-Posten, och då framför allt ledarsidan. Skälet är att den tar upp många av de företeelser och åsikter som tidigare varit bannlysta i etablerade medier, men som har funnits en längre tid bland befolkningen. Skiftet skedde 2015, då Alice Teodorescu tog över som politisk redaktör, och gjorde det möjligt att exempelvis resonera kring asylinvandringens konsekvenser. Samtidigt som nya röster kom in, försvann särskilt en skribent som därefter har ägnat sig åt lite prickskytte mot den nya redaktionen. Hans namn är Gert Gelotte och hans vanligaste klagomål är att tidningens ledarsida har gått från att vara socialliberal till att vara liberalkonservativ. Redan 2015 fick han ett antal texter publicerade, och i bland annat Medievärlden ville han förklara utvecklingen:

"Alice Teodorescu är en utpräglat konservativ skribent, man kan nog säga gammelmoderat. Och jag är socialliberal, nästan vänsterliberal. Och det är som sådan jag är anställd."

Dessa avancerade etiketter gör Gelottes gärning större än den är. Jag minns hans texter och hur argumentationen ofta låg på nivån "mångfald är bättre än enfald". I mina ögon var hans resonemang snarare ointressanta än alltför socialliberala, och han kom senare att skriva för vänstersidan ETC.

I dag gav Aftonbladet Gelotte utrymme för ännu en salva, där ingången handlar om den där regeringsbildningen som nu dominerar all politik. Tillsammans med tre andra undertecknare riktar han förstås in sig på GP, som tydligen "är på väg mot politiskt förfall". En av de övriga tre är för övrigt Maria Robsahm, som valdes in i Europaparlamentet för Liberalerna, för att sedan byta till Feministiskt Initiativ, men oavsett partitillhörighet knappt befann sig i detta parlament.

Vi får precis vad vi väntar oss:

"Under Alice Teodorescus tid som redaktör för ledarredaktionen har den politiska inriktningen på Göteborgs-Posten förändrats radikalt. Det har gått så långt så att GP:s påstått liberala ledarsida efter valdagen vill se en regering i Sverige utan liberala partier. I stället förespråkar Teodorescu och hennes medarbetare en moderatledd regering som regerar med stöd av Sverigedemokraterna."

Det beror framför allt på att de två partier som anses stå för riktig liberalism, Liberalerna och Centerpartiet, är små och förstås inte räcker till för att bilda någon sorts högerregering med majoritet i riksdagen. Antingen får en moderatledd regering söka stöd hos just SD, eller sträcka sig över blockgränsen till socialister. I denna fråga är GP en av de få aktörer, partier inkluderade, som driver en logisk och hederlig linje. Personer inom det högra fältet måste inte älska SD, men för att se vänsterfältet som mer angenämt än ett sådant samarbete, måste man ta i ordentligt och Gelotte är inte för blyg för att göra det:

"Trots SD:s nazistiska arv, fortsatt nationalkonservativa främlingsfientlighet och beundran inför auktoritära regimer, som den i Ungern, argumenterar ledarsidan för en moderatledd regering med stöd av SD."

Det var inte en särskilt nyanserad bild av partiet, men det är svårt att se hur det berömda "arvet" skulle spela någon som helst roll i ett regeringssamarbete 2018. "Främlingsfientlighet" kan vi översätta till invandringskritik, och vi är många som med uppskattning ser hur Ungern står upp mot EU:s försök att tvinga landet till att acceptera massinvandring. Inga konstigheter, och troligen hållningar som delas av en hel del moderater. Debattinlägget fortsätter:

"Denna linje understöds av utvalda gästskribenter på ledarsidan. Håkan Boström gick så långt i en krönika att han skrev att 'ingen seriös bedömare skulle räkna SD' till kategorin 'partier som hotar avskaffa själva demokratin'."

Det är helt fantastiskt att den beskrivningen skulle vara anmärkningsvärd. Hur tänker sig dessa debattörer att det skulle ske rent praktiskt? Vi får en hänvisning till principprogrammet, men den referensen visar framför allt att demokrati som vanligt har kommit att handla om invandring och medborgarskap, inte om fria val. Här är det passagen om lojalitet med nationen som anses innebära demokratins död, och leder till ännu en överdriven slutsats:

"I dag är det folket som väljer vem som ska ha makten i vårt demokratiska samhälle. I SD:s Sverige är det makten som bestämmer vilka som ska utgöra folket och ha rösträtt i nästkommande val. Det är ett hot mot den liberala demokratin i Sverige, som vi känner den sedan 100 år tillbaka."

Ska man tramsa på den nivån, kan man lika gärna säga att de övriga partierna också vill bestämma vilka som ska utgöra folket, då de vill fylla på med tiotusentals nya medborgare varje år som också kan rösta. Det snedvrider spelplanen redan nu, vilket en titt på valresultaten i utanförskapsområdena visar med all önskvärd tydlighet.

Debattinlägget riktar sig som sagt mot GP, och författarnas huvudpoäng är rentav en hänvisning till ägarföretagets bolagsordning, där det tydligen formellt fastslås att tidningen ska stå för ett antal liberala värderingar. De fyra liberalerna vänder sig därför till ägarna:

"Det är sent, men inte för sent att innan valdagen återupprätta Göteborgs-Postens liberalism. Att fortsatt vara en röst mot liberala värderingar vore att bekräfta Göteborgs-Postens politiska konkurs."

Att en enda ledarredaktion nu avviker mot den påbjudna linjen, vilket faktiskt även Expressen gör ibland, innebär alltså någonting som kallas "politisk konkurs". Jag gissar att denna konkurs är en sorts omskrivning för att de har förlorat sin själ och kanske har gått ned sig i grumliga vatten. Som vanligt ser vi alltså att en enda avvikande röst är en för många, alldeles oavsett hur många ledarredaktioner som sprider sådant som Gelotte skulle godkänna.

Att texten glatt släpptes in på Aftonbladet är naturligt, då den tidningens ledarredaktion nästan helt ägnar sig åt åt spelet där en röst på Moderaterna innebär en röst på SD. Att skribenterna på GP rent objektivt skriver mer logiskt och välformulerat än personer som Anders Lindberg och Jonna Sima stör antagligen mer än hur Ulf Kristersson vill bilda majoritet.