När artister poserar

När man är känd, vill posera och kokettera
med ett begrepp man inte förstår.

Vissa personer som har gjort sig offentliga genom någon form av kulturella eller sportsliga framgångar känner att de därför har ett särskilt ansvar att berätta vad de tycker om saker och ting. Det krävs dock att budskapet ligger rätt och därför villigt sprids vidare av medierna. Sådana utspel kan också ge mer uppmärksamhet och lyfta någons karriär, som i fallet Malena Ernman, eller återuppliva en tämligen utslocknad sådan, som i fallet Henrik Schyffert.

Det första problemet med detta fenomen är att själva kändisskapet ska ge hållningen en särskild vikt, alldeles oavsett eventuell intelligens eller kunskap. Att endast en viss uppsättning åsikter sedan kan framföras för att hyllas gör inte saken bättre, särskilt inte eftersom inga argument behövs då själva positioneringen är det väsentliga. Fördelen med internet, där själva poserandet främst äger rum, är dock att även motröster kan framföras på ungefär lika villkor.

I dag ställdes musikduon Rebecca & Fiona till svars, efter sitt framträdande på det berömda RSFL-evenemanget.

Att hammaren och skäran anses vara en harmlös symbol, liksom bilder på Lenin eller Che Guevara, vet vi och är vana vid. Faktum är att t-shirten ovan kanske inte ens var tänkt som en provokation, utan som en käck modemarkering. Uppenbarligen hade inte heller eventets ansvariga några bekymmer med valet av plagg. Den som besitter någon som helst historisk kunskap vet dock att brotten som begicks under denna symbol var enorma. Många har också påpekat att homosexualitet, som eventet ju handlade om, faktiskt bestraffades i Sovjetunionen. Det känner sannolikt varken Rebecca eller Fiona till, och ursäkten blir därefter:

Varken när hon införskaffade plagget eller valde att framträda i det funderade hon kring hur det såg ut. Det kunde alltså lika gärna prydas av en kattunge eller ett hakkors. Det intressanta är dock den senare delen av tweeten, där ett pliktskyldigt "förtydligande" liksom ska göra allt annat ogjort: "Visserligen vill jag slå ett slag för Sovjetunionens symboler, men är emot allt hemskt som ni säger skedde där". Jag behöver knappast påpeka att ett hakkors inte ens skulle ha kommit ut på scenen och definitivt inte kunnat urskuldas lika nonchalant. Den slappa ursäkten påminner om alla de figurer som mekaniskt förser sina profiler med "feminist och antirasist", eller varför inte de liberaler som nästan tvångsmässigt upprepar ordet "liberal", vilket från början ska förtydliga att man är god, oavsett vad man råkar säga. Självklart visste Fiona Fitzpatrick vad hon tog på sig, men troligen sträckte sig analysen inte längre än till att symbolen kändes vänster och att hon hört att vänster står för allt som är fint.

Nu är ju inte denna duo långtifrån de enda som agerar på detta sätt, och det är inte heller den första gången som dessa två gör det. Vid ett framträdande i TV4 i juli lät man sig omges av dansare vars t-shirtar var försedda med "Fuck SD".

Detta "budskap" är mycket vanligt och oerhört talande för hur många figurer fungerar i dag. Det förblir förbluffande hur ens enda politiska åsikt är att man är emot ett enskilt parti, dessutom utan att behöva motivera det. Vad man egentligen säger är förstås "Se mig, jag är en av er, lyft fram mig, hylla mig". Ordalydelsen ovan gör det hela ännu dummare. Den som omgav sig av t-shirtar med exempelvis "Fuck L" eller "Fuck S" skulle sannolikt få någon fråga om varför, men när istället "SD" används nöjer sig etablissemanget med att konstatera att artisterna har hjärtat på rätta stället. Föga förvånande förklarade duon markeringen med det där speciella ansvaret som upphöjda människor har:

"Vi, som artister, uppskattar att vi har möjligheten att stå upp mot rasism på stora plattformar andra inte har tillgång till. Därför känner vi också att vi inte har något annat val än att göra just det. I alla sammanhang alltid."

När det framträdandet kritiserades tog den vanliga mediedramaturgin vid:

Tröjornas hatiska budskap var alltså en "kupp", vilket signalerar att det var ett både finurligt och starkt drag, medan kritik självklart blir "hat". Vi fick inget vidare svar i dag på varför hammaren och skäran användes, men i samband med den förra "kuppen" skrev de båda en sorts motivering som inte heller utgjorde en briljant analys. De beskriver sitt fantastiska upptåg, givetvis på engelska, som "the perfect crime". Vi kan nöja oss med ytterligare ett par axplock för att illustrera nivån:

"Men för oss är inte rasism normalt. Och även OM vi var rasister, så skulle vi absolut inte lita på ett parti som SD. De har ingen som helst förmåga att leda ett land."

Den förmågan har visserligen inte prövats, men det är festligt att de är mer bekymrade av regeringsduglighet än av påstådd rasism. Nåväl, de har åtminstone också tagit del av mediebilden:

"Och SD= trams! Vi oroas dock av att de har fått starkare fäste. Ett parti med rötter i nazismen, och som vid en snabb googling bjuder på en allsköns mix av främlingsfientlighet, skrämselpropaganda, bokbål, judehat, homofobi, inskränkning av kvinnors rätt till abort, islamofobi osv." 

Det mest överraskande i den listan var troligen "bokbål", men det är också alltid intressant när någon samtidigt fördömer "judehat, homofobi, inskränkning av kvinnors rättigheter" och "islamofobi". Då kan man förstås också samtidigt bära hammaren och skäran och tala sig varm för mänskliga rättigheter.

Hursomhelst är dessa små gester inte mycket att bry sig om, då även detta huvudsakligen lär "gynna SD". Inte en enda SD-sympatisör lär tänka att om nu Fiona och Rebecca ogillar SD bör man själv också rösta på något annat. Faktum är att det är en "win-win-situation", där den poserande artisten får priser och exponering, medan SD får nya väljare. Den enda förloraren är kanske det berömda samtalsklimatet, men troligen skulle debatten vara lika polariserad utan kulturfigurers hjälp.

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att visa den kanske mest pinsamma bilden från det där evenemanget och tillfället när den samlade Sjuklövern viftar med regnbågsflaggor för att visa sitt motstånd mot det enda ej inbjudna partiet. Här har ni alternativet: