Lördagsunderhållning med Henrik Arnstad

I morse fick vi en liten paus från valrörelsens allvar, då TV4 till sin morgonsoffa hade bjudit in den uppskattade gycklaren Henrik Arnstad, som dessutom presenterades som historiker, utan citationstecken. Det är svårt att bemöta den mannen på ett seriöst sätt, men låt oss beskåda hans framträdande utan att helt skämta bort det.







Många ser Arnstad som en "fejkhistoriker" främst på grund av att han felaktigt ska ha påstått sig ha en kandidatexamen. Det stora problemet med honom som inkallad expert handlar dock inte om ett antal poäng vid universitet, utan om hur han hanterar och förhåller sig till historia. Egentligen räcker det att som exempel nämna att han i en kommentar om Wannsee-konferensen citerade en replik som endast finns i Hollywood-filmen "Conspiracy", men inte i några vittnesmål eller protokoll från det verkliga mötet. Arnstad verkar helt enkelt inte kunna mycket mer om sitt specialområde än den genomsnittlige medborgaren.

När han, som i morse, ska framträda med sina analyser är det inte heller bara själva innehållet som sticker ut. Han talar på ett tämligen speciellt, forcerat och maniskt sätt, och det är inte svårt att få en bild av att han kanske går omkring alldeles själv och med andan i halsen rabblar dessa ramsor. Märker inte de som möter och intervjuar honom att någonting inte riktigt stämmer, eller åtminstone är lite udda? För den som har sett Arnstad i ett antal sammanhang blir det också alltid lite komiskt när han använder ord som "forskning", "vetenskap" och här rentav "ideologianalys". Vi vet ju att analysen kommer att landa i "fascism" och levereras på ett föga förtroendeingivande sätt.

Om vi nu skakar av oss dessa distraktioner och försöker fokusera på vad Arnstad vill ha sagt, visar sig ändå den aktivistiska och ytliga inställningen tydligt. Det är sannolikt få forskare som skulle besvara en fråga som "Hur mår demokratin?" med ett bestämt och kategoriskt svar, men Arnstad ger oss verkligen:

"Demokratin mår väldigt dåligt i världen i dag. Vi är på väg in i en auktoritär tidsålder, en auktoritär era, en postdemokratisk era."

Bortsett från att det var ett förvånansvärt enkelt svar, är det tveksamt om det ens är korrekt. Under de senaste decennierna har större delen av Latinamerika gått från diktatur till demokrati, liksom flera länder i Afrika. Kina är ungefär lika auktoritärt som tidigare, Indien ungefär lika demokratiskt. Ryssland och länderna i Centralasien är i olika grad auktoritära, men de ingick å andra sidan tidigare i det totalitära Sovjetunionen.

Med all sannolikhet handlar Arnstads bedömning om att länder i Västvärlden inte går i den politiska riktning som han vill se, vilket inte har särskilt mycket med demokrati eller diktatur att göra. Hans begränsade kunskap och snedvridna intryck visar sig också då han talar om att demokratin "efteråt", alltså efter andra världskriget, "drog hårdare i repet" i någon sorts dragkamp om styrelseskick. Man behöver knappast forska i historia för att inse att det är en tämligen felaktig bild, inte minst eftersom halva Europa hamnade i kommunistisk diktatur.

Som tur är får vi en illustration av denna dragkamp, där vi förstås kan konstatera att ordet "demokrati" numera inte längre främst handlar om fria val och yttrandefrihet.

Även denna bild är fantastisk. Från det ultimata "allas lika värde", rör man sig mot "vi och dem". När man börjar använda uttrycket "lilla gumman" är folkmord bara en decimeter bort. Grundtanken att demokrati kräver inkludering är kanske inte så dum, men när den hamnar i Arnstads händer blir det märkligt och förvirrat. Vissa av skyltarna verkar handla om olika etniska grupper, samtidigt som vi får ett uttryck som anses sexistiskt mitt i allt.

Hur förljuget och eurocentriskt allt är framgår än tydligare när programledaren Jesper Börjesson åter hjälper till. Han drar direkt till med Polen och Ungern, som demoniseras främst på grund av motstånd mot EU:s migrantkvoter, för att snabbt komplettera med Österrike och Italien, där skälet är nationalistpartiers framgångar i alldeles demokratiska val. Av bara farten måste förstås också Donald Trump nämnas. Dessa länder räknas alltså upp i en värld med Kina, Nordkorea, Saudiarabien, Iran och många fler.

Samtliga länder som oroar Arnstad
och Börjesson hör till kategorin helt fria.

När Arnstad, av alla människor, talar om polarisering och fula ord mot meningsmotståndare når vi en sorts ironiskt klimax. Att han inte hittar en bättre översättning av engelskans "flawed" än "utsatt" är ytterligare en detalj som säkert säger något.

Jag trodde att Arnstad för gott hade diskvalificerat sig från den mediala värmen efter sitt bisarra framträdande i Aktuellt i samband med Bokmässan i Göteborg, men kanske är han nu på väg att återupprättas. Så sent som i förrgår utgick Aftonbladets Anders Lindberg från Arnstad och dennes nya bok, när han i en ledartext skenbart ville slå ett slag för att politiska motståndare ska respektera varandra. Lindberg inte bara fikade med Arnstad, utan verkar på fullt allvar vilja se honom som en seriös aktör:

"I 'Hatade demokrati' berättas historien om 40 000 år av mänsklig utveckling utifrån kampen för alla människors lika värde. Boken är en slags fristående fortsättning av Arnstads tidigare bok 'Älskade fascism' (Norstedts 2013) där han skrev fascismens historia från Mussolini till Åkesson. Boken väckte ett ramaskri i högerpopulistiska kretsar och Henrik Arnstad är fortfarande en av Sveriges mest förtalade och beljugna personer på nätet."

Jag vet inte om man verkligen kan kalla Arnstad för "förtalad", eftersom han själv ger ett sämre intryck varje gång han dyker upp. Så även i detta sammanhang, när han inte bara vill jämföra Mussolini med Åkesson, utan också dra en sorts linje från den ene till den andre. Roligast är kanske att Arnstad alltså ska skildra hur man har sett på människors lika värde med början 40 000 år tillbaka i tiden. Respekterades denna princip mer eller mindre 27 000 år före Kristus, jämfört med 22 100 år före Kristus? Källförteckningen för den perioden skulle vara mycket intressant att se.

Avslutningsvis kan vi konstatera att Lindberg har ungefär samma syn på "människors lika värde" och demokrati som Arnstad. Vissa är givetvis uteslutna från den där respekten som ska minska polariseringen:

"Dessa bottar gillar SD och vill gärna prata om invandring. Någon har konstruerat dem för att bidra till just den polarisering Henrik Arnstad varnar för. Vem vill oss så illa? Det vet vi inte men det mesta pekar självklart mot Ryssland och deras svenska allierade i Sverigedemokraterna och Alternativ för Sverige."