När Åkesson mötte Bildt

Så möttes då Jimmie Åkesson och den tidigare statsministern Carl Bildt i går kväll i en debatt om EU. Jag tror att Bildt är både kunnig och intelligent, även om han kanske inte befinner sig på den nivå han själv tror och som mycket av omgivningen har accepterat som sanning. Hans eventuella kapacitet hamnar för det mesta dock i skuggan av hans närmast parodiska arrogans, och gårdagen var inget undantag. Vi påminns om den lite elaka rapporten från den amerikanska ambassaden i Sverige, som beskrev Bildt som en "medelstor hund med en stor hunds attityd" och en person som hade "begränsade politiska färdigheter".

Det har framförts olika teorier om varför partiledare Ulf Kristersson bollade över debatten till Carl Bildt. Ett tänkbart skäl är att Kristersson helt enkelt ser Bildt som mer kunnig i dessa frågor, ett annat att han kanske vill konfrontera Åkesson så lite som möjligt, för att sedan kunna förhandla med denne utan en alltför stor prestigeförlust.

I mina ögon blev det en ganska intressant debatt, troligen bättre än den skulle blivit med Kristersson och oändligt mycket bättre än om motståndaren hade varit Stefan Löfven. Carl Bildt har en mycket större internationell erfarenhet än Jimmie Åkesson, men det är framför allt två olika hållningar som möts, en liberal och globalistisk mot en vision om ett Europa som består av nationalstater.






Det är alltid lite tragiskt att Åkesson inte vågar försvara Europas patriotiska partier, men han har definitivt en poäng när han hävdar att Bildt främst accepterar europeiskt samarbete när det sker mellan liberaler. Han har också helt rätt i att EU har gått i en allt mer federalistisk riktning, bortom den frihandel som faktiskt kan gynna oss alla. Att EU inte skulle inskränka på staters självständighet är nonsens, inte minst därför att en stor del av lagstiftandet sker där. Det är också värt att notera att Bildt säger att de mer nationalistiska regeringarna "bromsar" den massinvandring som personer av Bildts snitt ser som självklar. Europa behöver inte bli en enda federal stat för att samarbeta kring gränsskydd.

Som väntat kunde SVT inte låta bli att göra en stor sak av den enormt idiotiska frågan om vem Åkesson skulle föredra av Vladimir Putin och Emmanuel Macron. Medierna har använt taktiken "x eller y" förut, en fråga som endast syftar till att sätta den intervjuade i klistret, där denne ska försöka slingra sig ur på ett så finurligt sätt som möjligt. En sådan frågeställning handlar överhuvudtaget inte om politik, och det gäller oavsett vem som tillfrågas. Vem som helst kan sättas dit med denna taktik, och vem skulle Macron ha valt mellan exempelvis Putin och Marine Le Pen? Bland annat fick Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt en gång frågan "USA eller Kuba", och självklart var han listig nog att välja USA, helt enkelt för att det skulle leda till ett mindre ramaskri än Kuba. Jag minns inte om han fick tillfälle att nyansera eller utveckla valet, men man kan tänka sig att han skulle vilja tillägga något om exempelvis ekonomiska klyftor i USA. Jimmie Åkesson gjorde helt rätt när han vägrade att gå in i det spelet.

Inte heller i denna debatt kunde Bildt låta bli ett par typiska fånerier. Ett exempel var att han mer än en gång gjorde en stor sak av huruvida patriotiska partier var Åkessons "vänner" eller ej, ett annat att han upprepade tramset om att han ser sig som "hallänning, svensk och europé", vilket var titeln på den bok han fick publicerad 1991. Jag tror faktiskt inte att det landskap man är född i spelar någon större roll för en person som ständigt flyger över världen.

Låt oss avslutningsvis titta på vad Bildt sade till Expressen efter debatten:







Till att börja med är det ingen som förvägrar Bildt att se sig som svensk, men troligen är det inte en särskilt viktig del av hans identitet. Att "fransmännen är synnerligen franska, alltid" är inte mycket till analys och vi kan nog gissa att Macron ser sig som ungefär samma sorts globala spelare som Bildt gör. På samma nivå ligger resonemanget om att Åkesson måste uppfinna ett eget samarbete, något som rimligen skulle ske i samarbete med andra regeringar som vill se ett nationernas Europa. Arrogansens klimax uppnås förstås när Bildt refererar till sig själv i tredje person och dessutom ger sig själv samma dignitet som ett helt folk:

"...men absolut inte med fransmännen och helst inte med Carl Bildt heller."

Jag tror inte att någon av de båda "vann" denna debatt. Liberala globalister känner troligen att Åkesson krossades fullständigt, vilket vi ser i bland annat tidningarnas ledartexter, medan sverigedemokrater knappast lockades över till "Alliansen" av Bildts dryga mästrande.