Niklas Strömstedt - nu så mycket bättre

Som bekant genomförde Niklas Strömstedt sin ernmanska pr-kupp i programmet "Så mycket bättre", vars främsta inslag är artisters nya versioner av de andra deltagarnas verk. I denna anda bjuder en Jocke Persson på en förnuftig version av Strömstedts gamla "Om":

Coca-Colas politiskt korrekta kampanj

I vissa kretsar brukar det sägas att "anti-rasist är ett kodord för anti-vit". Själv brukar jag inte använda detta uttryck, då jag inte vill diskutera invandringsproblematiken i rastermer, men visst pekar ändå frasen på en viktig aspekt. I Sverige ser vi hur det är fullständigt accepterat att orera om "vita män" och "vithet" i olika situationer, på ett sätt man knappast skulle kunna göra om andra hudfärger eller etniciteter. Det är också därför Rossana Dinamarca kan skriva ett helt inlägg "mot rasism", för att i nästa andetag säga att hon är stolt över sin mörka hårfärg.

När samma människor talar om välsignelsen med mångfald handlar denna princip också endast om "vita" länder. Vi kan se att man från denna princip inte undantar endast små indianstammar, eller ens "mörkare" länder, utan också mycket välmående och homogena länder i Östasien, som av någon anledning lämnas ifred.

I samband med Superbowl ansluter sig Coca-Cola till denna mentalitet, genom att i sin reklamfilm visa hur allt som är bra med USA kommer från alla andra grupper, utom just vita engelsktalande, som trots allt fortfarande utgör landets majoritet. Dessa förekommer visserligen i filmen, men då för att visa att de endast är som vilken annan grupp som helst, som inte skall få ta större plats än filmens beslöjade muslimer. Filmen visar inte landets faktiska etniska proportioner, utan hur det med dagens tidsanda "borde" se ut, även i varje europeiskt land.

Liknande kampanjer ser vi naturligtvis redan i Sverige, ett av världens mest amerikaniserade länder, men mer kommer att följa.

För att avsluta med någonting positivt, kan vi också titta på en mer traditionell version av samma sång, närmast otänkbar i dessa tider:

Lite socio-ekonomisk musik

Med anledning av våra egna upplopp, och den tämligen sinnesslöa debatt som följde, tänkte jag så här på kvällen bjuda på ett musikaliskt inslag från Frankrike. Det är märkligt hur Alliansens politik och ökande klyftor har skapat exakt samma beteende i Frankrike. Har de inte heller där förstått vikten av fritidsgårdar? Observera även flaggorna som figurerar genom klippet.

Aftonbladet Kultur klagar på "åsiktspolis"

Vem skulle kunna tro att denne skribent,
Martin Schori, är drogliberal?

Detta skulle man kunna klassa som humor. Landets mest extrema kultursida, under ledning av ökända och rabiata åsiktspolisen Åsa Linderborg, skriver idag, helt utan självironi, att "Hiphop granskas av åsiktspolisen". Att redaktionen inte ser hyckleriet beror troligen på att det denna gång inte handlar om invandringskritik, utan om romantiserande av marijuana, ett mycket finare mål, som ligger lite närmare redaktionens egna ideal.

"Uppsalagruppen Labyrint har vid ett flertal tillfällen fått spelningar inställda efter att myndigheterna utsatt arrangörer för påtryckningar med anledning av bandets inställning till droger (något som accelererade efter att bandet rökt marijuana på Grammisgalan och flitigt dokumenterat det på Instagram)."

Det verkar med andra ord inte ha särskilt mycket om åsikter att göra, som om ett faktiskt lagbrott. Artisterna ifråga granskas alltså inte av någon "åsiktspolis", utan snarare narkotikapolis. 

Är då Aftonbladet själva en förebild när det gäller att acceptera olika åsikter i musik? Nej, självklart inte. Mångkulturellt drogromantiserande går bra, patriotism gör det förstås inte. Låt mig bara ge två exempel på vad tidningen skrivit om, exempelvis, Ultima Thule:

"Redan på högstadiet gav han uttryck för invandrarfientliga åsikter. Det var då han började lyssna på Ultima thule."

"Säpo tycks leva kvar i en tid där packade skinnhuvuden skrålade till Ultima Thule."

Men det är klart, när Aftonbladet som vanligt agerar just åsiktspolis, är det ju så mycket finare.

Fina killar som hatar Front National

På denna blogg hyllar jag ju med jämna mellanrum Front National, presidenten Marine Le Pen och hederspresidenten Jean-Marie Le Pen. Dock delas inte denna entusiasm av alla, vilket vi kan se i nedanstående klipp med rapparen "Cortex". Låten heter kort och gott "Baise le FN", vilket jag är alltför välpolerad för att översätta, men ni kan säkert föreställa er vilket ord denne individ använder.

Jean-Marie Le Pen dyker själv upp då och då i videon (ex 3.29), och vid denna kontrast blir mina egna sympatier än tydligare. Jag låter tittarna själva välja i vilket Europa de vill leva; Cortex eller Front Nationals.

Musik: Tomas och Linus

Klippet med Tomas och Linus är från förra året, men eftersom bloggen innefattar två sånger (Blåsippans väg och Vi är på gång nu) av dessa musikskapare tyckte jag ändå att det var lite intressant.

Lyssna också på intervjuaren och hennes insiktsfulla reflektioner:

"för jag tänker lite grann...när jag satt och läste den här texten...jag tänkte mer såhära...jag är så här super..så hära...engagerad i...frågor gällande rasism och sånt där...så klart...så...äh...jag tycker att det här är en sån låt..."

"men asså de såg jag den som att liksom att aha den här är sån som skulle kunna handla lite grann om såna här det jag står för..."

Ofta ligger nivån på det politiskt korrekta resonemanget ungefär här.

Indoktrinering i svenska skolan

Alla lärare jag hade i grundskolan sympatiserade med det som då hette Vänsterpartiet kommunisterna. Hur vet jag det? Jo, detta var inget man stack under stol med, tvärtom. Lektionerna hade ibland ett förvånansvärt politiskt innehåll, särskilt för exempelvis 10-åringar. Jag minns än idag hur man berörde ämnen som då kändes aktuella för vänstersympatisörer - det var Chile hit och Sydafrika dit.

Denna video visades en gång på lektionstid, för detta hade man speciellt rullat in en TV. Lyssna på texten:

"Se dig omkring, se dig omkring i världen:
Människor slåss, kämpar i hela världen.
Se på Vietnam och se på Nicaragua!
Se på Zimbabwe och på El Salvador!"


Ja, herregud. Dessa länder är alltså förebilder för en välmående proggare i Sverige. Och Afzelius vill förstås att vi blir som dem:


"Vi har inget val, vi har inget val, för om nånting ska ändras,
får vi göra som andra har gjort: Vi får göra det själva"

Musik: Vår betong

Musik: Vi är på gång nu

Musik: Blåsippans Väg

Ja, väljer man den breda asfaltsvägen eller blåsippans väg? Hjälp oss göra blåsippans väg bredare!