Detta, Marcus Priftis, är era problem

Marcus Priftis

I dagens Aftonbladet dyker ett litet debattinlägg upp som vill ge lite riktlinjer inför hur arbetet mot rasism ska bedrivas, men alstret missar i min mening fullständigt vad som är rörelsens stora problem. Att det blir så är inte särskilt märkligt och redan det faktum att det är författat av Marcus Priftis, som här presenteras som författare, föreläsare och frilansskribent, men i själva verket kanske bör kallas "professionell aktivist", visar det grundläggande problemet.

Jag sätter alltid "antirasism" och "antirasister" inom citationstecken, och det är inte så mycket för att håna de personer som tillhör rörelsen, som för att visa att jag tycker att deras verksamhet handlar om nästan allt annat än att motverka faktisk rasism. Jag skulle tro att de allra flesta människor motsätter sig reell rasism, det vill säga särbehandling av människor utifrån deras etnicitet, men den rörelse som idag kallar sig för "antirasistisk" är samtidigt både för bred och för smal för att kunna attrahera särskilt många medborgare.

Den är för smal genom att den har blivit en subkultur av vänstermänniskor, där yttre attribut som septumpiercingar, spännande hårfärger och amerikansk universitetsvokabulär har blivit minst lika viktiga som arbete mot rasism. Den normala löntagaren eller borgerliga väljaren skräms sannolikt bort redan vid dörren. Inte heller vinner man särskilt många nya hjärtan genom att tala om "vithetsnorm" och "vita tårar".

Samtidigt har begreppet "rasism" blivit så brett att det numera klistras på det mesta som dessa människor motsätter sig. Framför allt verkar det i dessa kretsar, med villig hjälp från medierna, handla om invandringspolitik, där allt som inte förespråkar öppna gränser självklart är rasism, vilket innebär att den rödgröna regeringen nu också bedriver en "rasistisk politik". Till och med kritik mot islam anses numera vara rasism, även om det som vanligt är svårt att förstå vilken ras som skulle kränkas av sådan. Förvridningen av begreppet "rasism" har gått så långt att de som är besatta "antirasism" har blivit de som ständigt delar in människor i raser och uttrycker verklig rasism:




Ovanstående inlägg är ett av många som rasade mot biståndsorganisationen Kvinna till Kvinna, eftersom de kvinnor som skulle berätta om arbetet i olika länder råkade vara vita. Efter en mängd liknande utfall mot vita var vi ett par stycken som dök upp för att kritisera deras retorik, varpå en av dessa "antirasister", troligen alldeles uppriktigt förvånad, undrade "var är rasismen?", vilket beror på att hon själv förstås såg sig som en stor antirasist, själv var "rasifierad", och rasism ändå främst handlar om invandringspolitik. Festligast av allt i detta sammanhang var att närvaron av kritiker kommenterades med "nu har rassarna hittat hit".

Vad jag vill säga är att "antirasisterna" själva har förstört allt arbete mot rasism. Genom att förvrida begreppet bortom all sans, och genom att omvandla frågan till en kamp för fri invandring och islam, utesluter de omedelbart de allra flesta människor och kan därför aldrig bli en bred rörelse. Det brukar sägas att "antirasist är ett kodord för antivit", men det hade inte behövt vara så.

Marcus Priftis "debattartikel" är i själva verket reklam för hans nya bok "Från snack till verkstad", som verkar handla om hur man omsätter sitt antirasistiska engagemang i praktisk handling. Ingen vettig människa kommer naturligtvis att köpa boken, men sannolikt utgörs marknaden snarare av organisationer, skolor och bibliotek, som med all säkerhet kommer att införskaffa alstret. Vilken skola skulle i dagens klimat våga säga nej till en bok som utger sig för att vara mot rasism? Att kalla sig "antirasist" är som bekant ofta lukrativt och en väg till en mängd välbetalda uppdrag.

Nyheter24:s rasistchock

Jenny Carlsson, som gick ut, givetvis,
Södertörns högskola förra året, får nu
göra viktiga reportage för Nyheter24.

Vänstersidan Nyheter24 har fått tag på en mobilfilm från ett klassrum och lyckades ur dessa sekunder skapa en hel artikel om rasism på skolan. Vi får veta:

"Med videobevis kan Nyheter24 avslöja den rasism som eleverna på Kärrtorps Gymnasium får ta emot från en av sina lärare."

Denna "nyhet" slogs upp i förrgår, men jag upptäckte den först idag, då den inspirerade ett antal personer från Feministiskt Initiativ att göra någon sorts poäng av det hela i en debattartikel. Med tanke på att grunden till inlägget är ett litet klipp från ett klassrum, är bland annat följande storslagna rader lite roliga:

"Vi har sedan maktskiftet verkat för att Stockholms ska stärka arbetet med mänskliga rättigheter. Vi har bland annat inrättat ett råd för mänskliga rättigheter och kompetensutveckling för skolpersonal inom normkritik och mänskliga rättigheter."

Inte heller jag tycker att lärare ska vara rasistiska, eller på andra sätt kränka eleverna, men låt oss titta på den lilla film som Nyheter24 tycker är fantastisk:





Det lilla klippet säger egentligen inte så mycket om vad som har hänt i klassrummet, så vi får göra som Nyheter24 och tolka den själva. Det ser ut som att en elev har varit stökig, varpå läraren vill avlägsna denne från klassrummet och då får den mycket vanliga frågan i sådana här sammanhang: "Är du rasist?". För alla normalbegåvade är det uppenbart att läraren är ironisk då han säger "Ja, jag är rasist", eftersom han sedan exemplifierar detta genom att han tänker skicka ut eleven. Det finns förstås offentliga personer som aldrig riktigt kan förstå skeenden, men ändå måste uttala sig:

Att använda ordet "neger" i klassrummet är onödigt, men knappast skäl för att inleda ett drev mot läraren ifråga, vilket nu pågår för fullt.

Det viktigaste som filmen visar är i min mening miljön i klassrummet, där eleverna ogenerat gapar och jublar, samt givetvis spelar in skeendet med mobiltelefon. Det ser inte ut att vara en särskilt gynnsam miljö för varken läraren eller den elev som faktiskt vill lära sig någonting. Av någon anledning verkar mobiltelefoner användas ganska flitigt i dagens klassrum, vilket framgår av ett antal klipp som har lagts upp av stolta elever. Själv blev jag förolämpad av lärare under min skoltid både en och två gånger, men det var före kränkthetskulturen hade etablerats och studiemiljön var trots allt bättre.

Drevet mot Lennart Matikainen

I mitt vänsterflöde är idag Lennart Matikainens medverkan i TV4:s ”Skilsmässohotellet”, där par som bestämt sig för att skiljas tydligen ska få tips om att hantera konflikter, den stora nyheten. Det som upprör är att han i sociala medier uttryckt sig kritiskt mot fenomenet "ensamkommande flyktingbarn" och "feministers" oförmåga att ta ställning mot hedersrelaterat våld. Vänstern följer nu sin vanliga impuls och vill stoppa hans medverkan, eftersom endast personer med rätt värdegrund överhuvudtaget ska få synas i medier. Att han ska tala om relationer, och inte om invandringspolitik, spelar ingen roll, en hållning vi känner igen efter att drevet mot att en person som en gång använt ordet "neger" fick ge träningsråd i just TV4. I dagens Sverige går det utmärkt att låta kommunister och islamister framträda kring alla frågor, men en enda invandringskritiker som syns i ett helt opolitiskt sammanhang blir för mycket. Vi ska komma ihåg hur TV-tablåerna brukar se ut, här en sändning från SVT:s "Gomorron Sverige":

Tydligen var jag också den ende i Sverige som noterade att en islamist helt oproblematiskt fick baka kakor i SVT, med hijab och allt.

Nåväl, bakom dagens drev ligger DN, som presenterar det stora avslöjandet under rubriken "TV4-profil kränker på Facebook". Tidningen försöker hävda att hans kommentarer på Facebook gör honom olämplig att diskutera relationer, genom krystade jämförelser:

"TV4 presenterar honom som en lugn och trygg relationsexpert.
'Använd aldrig barnen i era vuxna konflikter', säger Lennart Matikainen vänd mot kameran.
Själv använder han ensamkommande flyktingbarn som slagträ i samhällsdebatten."

Det är faktiskt två helt olika saker. "Skäggbarn" är ett ganska vulgärt uttryck, som jag inte använder själv, men det handlar ju tvärtom om att de inte skulle vara barn. Enligt den vanliga dramaturgin kontaktar DN också TV4 med syftet att han ska sparkas och då dyker ännu en märklig jämförelse upp:

"Är det inte märkligt att ni har en relationscoach som tycker att feminister bör utvisas till Sydpolen?"

Hans uttalande handlade alltså om vänstermänniskor som Rossana Dinamarca, som vägrar att befatta sig med hedersproblematik, uttryckligen för att det inte passar in i "den socialistiska analysen". DN:s artikel har fått de önskade reaktionerna från twittervänstern:

Politisms Margret Atladottir, som i princip saknar språk, uttrycker sig på sedvanligt sätt:

Genom att reagera på detta sätt bekräftar vänstermänniskorna ett uttalande som Lennart Matikainen själv gjorde i DN:

"Skäggbarn är faktiskt ett ganska humoristiskt uttryck. Jag kan vara provocerande i mitt snack, men det handlar inte om att jag tycker illa om människor. Jag tycker illa om när det helt plötsligt kallas för rasism för att man utmanar dogmer."

Ett annat uttalande, där han svarar på frågan om folk inte kan uppfatta honom som främlingsfientlig, har blivit särskilt hånat:

"Ja absolut, men jag känner inte igen mig i den bilden. Jag har varit i 34 länder, jag har vänner i Afrika. Jag är väldigt rakt på och kan vara ironisk, jag provocerar medvetet ibland för att folk ska vakna till liv."

Att ha rest och träffat människor i olika delar av världen tycker jag faktiskt ger lite mer tyngd åt ens åsikter, oavsett om det har gjort en till icke-rasist eller rasist, vilket jag inte tror att Matikainen egentligen är. På samma sätt finns det större anledning att respektera kommunister som till exempel har varit på Kuba, och kommit fram till att de där har ett utmärkt system, än de som aldrig har lämnat Södermalm. Identitetsvänsterns Kawa Zolfagary har snabbt fått upp ett inlägg på vänstersidan Politism. Även han vill förstås att Matikainen ska förpassas från TV och menar något ohederligt att han "använder ett nedsättande högerextremt språkbruk om barn". Återigen, poängen som görs är ju att det ofta inte handlar om barn. 

Om SVT kan låta en hijabförsedd islamist som hyllar Al Qassam-brigaderna, den första palestinska grupp som genomförde självmordsattentat mot civila, ge tips om vad man ska äta efter ramadan, borde det gå bra att låta en invandringskritiker ge relationsråd i TV4.

Kultur, rasism och bortspelade kort

Emanuel Karlsten

Av någon anledning dyker idag två inlägg om definitionen av rasism upp i etablerad media, givetvis med ungefär samma budskap. I SvD ett längre alster med intellektuella pretentioner, som vi direkt kan genomskåda, och i Göteborgs-Posten ett kortare utan ens ett försök att framställa skribenten som intellektuell. I det sistnämnda vill fallet vill Emanuel Karlsten få oss att åtminstone förstå varför våra argument kallas för rasistiska. Den uppenbara förklaringen, som för det mesta är giltig, är naturligtvis att meningsmotståndaren saknar argument, men jag har följt debatten tillräckligt noga för att veta vad som komma skall. En viss förståelse av saken uppvisas i inledningen:

"Du kanske tycker att det är enkelt. Rasism är när någon tror på biologiska raser, där den ena rasen är mer värd än den andra. Vilket är en korrekt definition. Det är antagligen också anledningen till att knappt någon i Sverige kallar sig rasist."

Det är en någorlunda riktig definition, även om jag själv hellre definierar det som alla analyser som utgår från ras, och därför inkluderar även identitetsvänsterns fixering vid ras och attacker mot vita, även om de inte brukar hävda att vita är underlägsna. Därefter spårar det ur på det sedvanliga sättet:

"När jag intervjuade en skribent på en rasistisk tidning hävdade han att saken är självklar, han är inte rasist eftersom hans problem handlar om muslimer. 'Eller tycker du att muslimer är en ras?'. Så kommer man undan ett stigmatiserande ord. Så börjar utvecklingen av ett nytt språk. Dagens rasister använder inte längre ord som ras, utan säger 'religion' eller 'kultur' när främlingars generella egenskaper ska klumpas ihop."

Nej, det handlar inte om att komma undan ett stigmatiserande ord, utan om att det är två helt olika saker, där det inte är märkligare att ha problem med muslimer än att Emanuel Karlsten har problem med rasister eller "rasister". Observera hur tydligt han här snurrar till det för sig själv, då han menar att islamkritikern påbörjar "utvecklingen av ett nytt språk", för att sedan säga:

"Men rasism är inte längre bara kopplat till biologi."

Vad var det, om inte en språklig förändring? Eftersom denna utveckling knappast kan kopplas till någon naturvetenskaplig omvälvning, vill dessa personer naturligtvis omdefiniera begreppet för att kunna avfärda en större grupp människor och argument. Rent logiskt kan rasism aldrig handla om någonting annat än biologi, ty annars kan vi lika gärna börja kalla motvilja inför kommunism eller icke-vegansk mat för rasism. Emanuel Karlsten får allt svårare att upprätthålla någon form av intellektuell stringens:

"Det är helt rimligt att säga att du tycker det är obehagligt med till exempel muslimsk jihad. Det är också okej att säga att det i Iran finns en hederskultur och hedersrelaterat våld.
Däremot är det rasistiskt att säga att muslimer i sin natur är våldsamma. Och det är rasistiskt att säga att iransk kultur alltid innebär hederskultur. För det är en sak att peka på problem, en annan att kedja ihop problemet med en kultur eller religion och hävda att alla som tillhör dessa automatiskt har det i sin natur."

Det har nu blivit uppenbart att skribenten varken kan hålla en linje eller ens argumentera för egen sak. Naturligtvis säger inte vi som menar att kultur spelar roll att det ligger i någons natur att agera på det ena eller andra sättet, eftersom vi då är tillbaka i biologismen. Vi menar att kulturella faktorer påverkar samhällen till att se ut på ett visst sätt, och ibland även påverkar individers beteende. För att använda Karlstens eget exempel, gör religionen islam att fler av dess anhängare ser positivt på jihadism, än vad som är fallet bland till exempel kristna eller buddhister. På samma sätt säger naturligtvis ingen som menar att vissa kulturer har inslag av och tolerans mot hedersvåld att "iransk kultur alltid innebär hederskultur". Däremot verkar det finnas en viss acceptans inom till exempel den kurdiska kulturen för att samla ihop släktingar för att ta livet av en misskötsam dotter, medan det i princip skulle vara omöjligt i den svenska kulturen. Alla kurder utför inte hedersmord, men det verkar i kulturen finnas element som gör att fenomenet förekommer.

Hynek Pallas

Denna typ av klumpig och ohederlig argumentation, och exakt samma budskap, återkommer i Hynek Pallas artikel i SvD, även om han försöker dölja torftigheten genom längd och skenbar intellektualitet. Jag ska inte tråka ut er med att i detalj gå igenom artikeln, vilket också är onödigt eftersom den innehåller så lite substans. Den nya definitionen av rasism betas av:

"Efter decennier av invandring söktes nya vägar att skydda föreställningen om det europeiska. Azar menar att den samtida besattheten vid 'kulturella skillnader' fyller ett tomrum som förlusten av raskategorin öppnat."

Ett argument mot massinvandringen framställs som vore det bisarra fantasier:

För det vi ser i debatten hänger samman med ett tänkande i försvarsställning: den europeiska kulturen hotas av sönderbrytande krafter! Att säga 'de tillhör en annan kultur' blir ett skydd mot tänkta konflikter – ”kulturkrockar”. 
[...]
Extremisterna använder just argumentet om "krockar" som argument för att kulturer inte ska 'blandas'."

Hur många ord Hynek Pallas än använder, visar tyvärr empirin att att kulturkrockar inträffar när alltför olika kulturer möts. Tydligast är denna konflikt när det gäller just muslimer, då en större muslimsk befolkning överallt visar sig oförmögen att leva i harmoni med andra grupper. Det är inte genetiskt, utan handlar om religion och ideologi eller, om man så vill, om kultur.

Det finns en anledning till att Hynek Pallas själv bor på Södermalm, och inte i Husby, och det handlar inte om arkitektur.

Vad dagens två skribenter genom meningslösa och onödigt omfångsrika texter egentligen vill säga är "Ni är visst rasister, så jag kan fortfarande avfärda er utan argument". Det är i själva verket lätt att utreda huruvida någon är rasist eller ej. Skulle du i ditt europeiska land hellre släppa in en etnisk tysk som har konverterat till islam än en icke-troende svart kanadensare med akademisk utbildning? Väljer du det senare alternativet är du sannolikt inte rasist, och väljer du det förra så kan du mycket väl vara rasist, ett ord som jag för övrigt inte lägger någon värdering i.

Rasfixerade och fördomsfulla reportrar

Bahar Mustafa, "Diversity Officer" vid ett universitet
i London, passar på att på förhand håna "vita tårar".

Ett amerikanskt nyhetsklipp fick mig att ännu en gång tänka på identitetsvänsterns nyrasism och framför allt på hur fixerade vid ras och vita människor de är, särskilt som vår egen sekt inom denna rörelse hämtar hela sin ideologi, och uttryck som "white privilege" och "white tears", från just USA. I klippet vi ska se, talar en reporter med några av de män som sedan en vecka ockuperar några byggnader i ett naturskyddsområde i delstaten Oregon. Konflikten handlar om användning av land och resurser, och protesten riktar sig mot den federala regeringen, men reportern lyckas intressant nog få allting att handla om ras:

Observera hur lugnt och trevligt LaVoy Finicum bemöter reportern, och att ingen av milismännen kommenterar hennes etnicitet. Hon, å sin sida, talar genast om "white guys", och det är festligt att Jerry DeLemus påpekar att kommentaren är rasistisk. Jag har inte följt händelserna särskilt noga och uttalar mig inte om huruvida gruppens krav är berättigade eller ej, men deras aktion handlar definitivt inte om ras eller religion. 

Att den federala regeringen inte skulle ha använt våld mot gruppen på grund av dess rasmässiga sammansättning är också tveksamt. Sannolikt gör de bedömningen att ett anfall mot 150 beväpnade personer skulle få alltför allvarliga konsekvenser och att det därför är klokare att försöka nå en annan lösning. I det mycket hypotetiska fallet att muslimer skulle ha genomfört exakt samma aktion, är det inte alls omöjligt att den federala regeringen skulle ha agerat på samma sätt. Problemet är dock att de muslimer som har samlat på sig vapen och bomber har visat sig göra det i syfte att döda så många oskyldiga som möjligt, varför ett extra öga faktiskt behöver hållas på sådana grupper. Dessutom övervakar FBI naturligtvis också de "vita" miliser som finns på olika platser i USA. Att reportern inte rentav säger "white bodies", vilket våra egna "antirasister" noggrant gör, beror sannolikt på att hon har muslimsk bakgrund och därför egentligen mest bryr sig om eventuella kränkningar av muslimer.

Att Paiute-indianer kom till området före européerna är helt riktigt, men även här kan vi notera reporterns föraktfulla inställning då hon, precis som genom användningen av uttryck som "white guys" och "white privilege", hånar Jon Ritzheimer genom att kommentera hans ödmjuka svar, om att han inte är insatt i det förhållandet, med att kort och gott säga "historia".

Detta klipp fick mig i sin tur att tänka på ett annat exempel, flitigt delat i sociala medier, där en rasfixerad reporter får svar på tal. I detta fall handlar det om en demonstration mot illegal invandring, som den latinamerikanska reportern från Univisions kanal 34 direkt vill göra till ett uttryck för rasism. Det är mycket som är roligt i detta klipp, från reporterns flinande "nooo" på frågan om hon själv är rasist, som antagligen kommer ur övertygelsen att endast vita kan vara rasister, till den svarte mannens fråga om varför han själv inte utpekas som en potentiell rasist:

Jag lägger naturligtvis upp dessa exempel för att visa hur förvirrad diskussionen om rasism är. Miljöaktivisters påstående, att kravet från milismännen i Oregon om att använda den omstridda marken skulle hota vissa djurarter i området, är en relevant invändning. Att de är vita är det inte. Jag hävdar däremot att den kulturella bakgrunden hos förövarna i Köln är relevant, men det handlar inte heller om att de "inte är vita". Slutligen är den översta bilden intressant, då någon som ska arbeta för "mångfald" tycker att det är viktigt att utesluta vita och "cis-personer", samt att det är lika bra att från början håna eventuella negativa kommentarer, genom att kalla det för "vita tårar".

Kvinna till kvinna förnedrar sig själva ännu en gång

För en vecka sedan tittade vi på hur en Facebook-sida som presenterade en föreläsning, genomförd av biståndsorganisationen Kvinna till kvinna, svämmade över av hat mot organisationen på grund av att de föredragande kvinnorna var vita. I sin fixering vid ras verkade dessa "antirasister" helt ha missat att föredraget handlade om kvinnornas arbete i respektive område, och gick istället direkt till attack mot alla vita, eftersom de på något sätt tänkte sig att det hela var en fråga om representation. De menade att, eftersom arbetet skedde i Mellanöstern, kunde endast kvinnor med etnisk bakgrund i denna region ha någonting att säga. Sannolikt skulle de ha nöjt sig med någon form av "rasifiering", där en svart person född i Västerås skulle ha varit oändligt mycket bättre än en vit person från samma stad.

Så småningom fick Kvinna till kvinna stänga ned sidan, eftersom det skulle ha dykt upp inlägg som stred mot deras kommentarspolicy. Det bisarra är att det inte var de hatiska antivita kommentarerna som var problemet, utan vi som ifrågasatte denna uppenbara rasism. Kvinna till kvinna bemötte artigt och ursäktande varje hatisk kommentar om deras hudfärg, trots att dessa var både osakliga och rasistiska. Idag krälar organisationen återigen igen i stoftet, genom att förtydliga vilka kommentarer som var problematiska:

Observera att man inte ens sätter "antirasister" inom citationstecken. Det är synd att sidan inte finns kvar, för då skulle var och en kunna se att vi som försvarade de föredragande kvinnorna inte en enda gång uttryckte oss rasistiskt eller ägnade oss åt "personpåhopp". Vi kände förstås inte dessa "antirasister", utan attackerade det hat de i kommentarsfältet gav uttryck för. Det närmaste jag själv kom ett sådant påhopp var när jag ironiskt påpekade att en av hatarna själv var vit, och alltså inte borde kunna säga någonting i frågan. Låt mig påminna om hur några av de tydligen helt godkända inläggen såg ut:

Eftersom min egen rastillhörighet gör att jag egentligen inte borde få uttala mig om någonting, och framför allt inte i denna fråga, kan vi avslutningsvis läsa det som en Bawar Ismail skriver i Hallandsposten under rubriken "Den goda trollfabriken". Han skriver bland annat:

"Tänk att jobba med att stärka kvinnors rättigheter i länder där de är under attack och plötsligt här på hemmaplan anklagas för att vara rasister? Hur ska man reagera då?" 

Han konstaterar också mycket riktigt:

"Det var inte rasisttrollen som organiserade en hatstorm mot Kvinna till Kvinna. Det var så kallade 'antirasister' med sina urlöjliga teorier om vithetsnormer och rasifiering."

Just därför är det desto märkligare och fegare att organisationen försöker utmåla några andra som ansvariga för sidans urspårning. På sätt och vis är organisationens undfallenhet ett utmärkt exempel på hur den europeiska ödmjukheten och självkritiken blir vår civilisations undergång. Det gäller särskilt när denna relativistiska hållning ställs mot aggressiva och absoluta ideologier, som islam eller det antivita hatet.

Ytterligare ett par rasifierade inlägg

Det finns som bekant en liten subkultur i Sverige, vars medlemmar ser sig som "rasifierade" och som är besatta av ras och inte minst vita människor, där dessa gärna beskrivs med formuleringar om "vitt privilegium", "vita kroppar", samt ytterligare en mängd begrepp direkt hämtade från USA. Förra veckan tittade vi här på en hatstorm mot biståndsorganisationen Kvinna till Kvinna, eftersom föredrag skulle hållas av vita kvinnor, och i anslutning till det mina egna funderingar kring denna nyrasism.

Nu har ytterligare ett par alster i denna tradition publicerats. Det första av dessa publicerades i onsdags, men skapade av någon anledning uppmärksamhet igår. Texten, som är skriven av en Emma Dominguez, publicerades på vänstersidan Nyheter24 under rubriken "Du som är vit kommer alltid vända oss ryggen". Inlägget följer den aggressivt rasistiska linjen och ingressen sätter tonen:

"I slutändan kommer den vita kroppen alltid vända oss ryggen och utnyttja oss. Vi ska stärka oss själva för att aldrig mer bli trampad av din jävla vita bleka fot."

Jag antar att det finns någon viktig ideologisk poäng i att tala om människor som "kroppar", men jag känner inte till vilken den ska vara. Det finns ett antal uppenbara invändningar man kan göra mot denna typ av inlägg och den bakomliggande ideologin, bland annat hur det skulle se ut om man bytte ut "vit" i deras texter med någon annan ras, till exempel svart, men de eventuella svaren brukar då handla om att de vita är någonting helt annat, främst för att de alltid anses ha ett överläge, och att attacker mot vita av detta skäl aldrig kan vara rasism. Att dela in människor i raser och ge dessa raser vissa egenskaper, till exempel att vissa människor genom sin hudfärg automatiskt är förtryckare, är förstås ren rasism. Att skriva "din jävla vita bleka fot" utgör naturligtvis rasbaserat hat.

I Emmas fall verkar upprinnelsen till texten vara någon personlig oförrätt som handlar om uppdrag och bidrag i kulturvärlden:

"Du kära vita medelmåttiga hen som gått på DI eller Konstfack eller valfri konstnärlig institution där du går igenom dina tre år på utbildningen med ångest. Du har mage att komma fram till mig o säga att du vill söka miljonprogramspengarna (eller pengar till 'vissa bostadsområden') från regeringen för att dina lärare lärt dig att anpassa dig till marknaden."

Det ser alltså ut som om Emma har missat något uppdrag, något bidrag, och direkt gör det hela till en rasfråga, på samma sätt som främlingsfientliga uppges säga "de tar våra jobb". I detta fall ligger förstås skulden hos alla vita, och texten bjuder på mycket "vi och dom":

"Du exotifierar, du explotaterar, du tuggar och spottar ut oss för att bygga din karriär. Du söker pengar från Filminstitutet och får uppdrag av SVT på våra berättelser."

I verkligheten får de flesta vita inte heller några uppdrag av SVT, som liksom SR dessutom faktiskt har en mängd "rasifierade" personer i sin organisation:

Kan det inte vara så att just individen Emma Dominguez av olika skäl inte fick det där bidraget eller det där stipendiet? Om Gina Dirawi kan dominera stora delar av SVT:s tablå, borde även Dominguez kunna göra det. Visst kan man tala om grupper och strukturer, men det Dominguez uttrycker går längre än så:

"Har dina privilegier gjort dig så vit och blek att du tror att det är okej att äta upp allt annat? Att suga ut oss? Du gör hip-hop videos där du rider på en kultur som inte är din, en uppväxt som inte är din, du har aldrig sett en tabanja i hela ditt liv men nomineras för en grammis som regissör."

Den sistnämnda oförrätten kallas i dessa kretsar för "kulturell appropriering" (som Emma stavar "apropiering") och sker till exempel när en vit person flätar sitt hår, eftersom detta endast ska få göras av svarta personer. Man kan vända på även detta: Ska svarta personer få spela klassisk musik, eller approprierar de då vit kultur? Bör Emma Dominguez få använda teknologi skapad av vita eller ens skriva på svenska? Identitetsvänsterns resonemang förblir idiotiska och hycklande.

I själva verket är Dominguez hela världsbild en ren appropriering av amerikansk kultur. Det är ingen slump att ett par fåniga engelska fraser omotiverat dyker upp i texten:

"Dear white people. Hur kommer det sig att du, när du säger dig kunna termer som rasifierad och 'förstår dina privilegier', fortfarande söker och tar uppdrag och jobb i orten för att berätta vår historia genom din vita blick."

"Vi ska lära oss att aldrig mer ge dig förtroendet, eller låta dig suga ut oss bara för att vi tror att du kommer att hjälpa oss, cuz u never will."

På tal om språkbruk, så gör Emma Dominguez själv ett komiskt misstag när hon på Twitter ska hylla sitt eget alster:

Trots hennes ideologiska medvetenhet följs alltså det renläriga "en" ett par ord senare iallafall av det sexistiska "man". Känns möjligen det krystade "en" något onaturligt?

Den som verkligen vill frossa i hennes hyckleri kan ta del av när Emma Dominguez protesterar mot SD:s annonsering och, lite magstarkt för att komma från henne, på fullt allvar talar om "rasistisk retorik":






Jag tänkte egentligen inte ta upp Emma Dominguez hatfyllda utfall mot vita människor, eftersom texten knappast tillförde någonting nytt, men Metro bjuder idag på ett något mer sympatiskt inlägg i frågan. Under rubriken "Kära vita svenskar - vi måste prata mer om hudfärg" sällar sig en Mattias Järvi, som är svart, till de som menar att man för att bekämpa rasism just måste lyfta fram ras. Hans huvudsakliga poäng kan sammanfattas av ett stycke:

"Att förespråka en färgblind strategi för att bekämpa rasismen i samhället är naivt och farligt. En färgblind strategi skulle beröva rasifierade de erfarenheter de har av rasism, i en färgblind värld berövas också rasifierade de ord och begrepp som är så välbehövliga för dem som utsatts för strukturell rasism."

Jag tror absolut att etnisk diskriminering förekommer och att till exempel svarta människor i Sverige blir påtagligt påminda om sin rastillhörighet. Frågan är dock vad vi ska göra åt det. Diskriminering är förbjudet och själv anser jag att kvotering, eller "positiv särbehandling" som det gärna kallas i detta sammanhang, alltid är förkastlig och i sig innebär en form av diskriminering. Ska vi verkligen införa kvoter för olika raser i olika sammanhang? Dessutom diskrimineras en mängd andra grupper, som äldre, överviktiga och funktionsnedsatta. Ska dessa också ha sina egna kvoter?

Att människor med en annan etnicitet än majoriteten i ett land sticker ut och blir påminda om denna etnicitet är kanske många gånger olyckligt, men det är inte märkligt. Detsamma händer en vit person som befinner sig i Afrika eller Karibien. Sådana är vi människor. Vi kan inte undgå att notera en annan persons ålder, kön, utseende, eller ras.

Den diskriminering som Mattias Järvi säger sig ha upplevt är säkert alldeles verklig, men jag tror inte att identitetsvänsterns fixering vid ras och hat mot vita underlättar för någon. Emma Dominguez, tillsammans med många andra, borde naturligtvis dömas för hets mot folkgrupp, samtidigt som en annan fråga uppstår: Vad gör hon egentligen här?

Nyrasismen

Gårdagens hatattacker mot Kvinna till Kvinna fick mig ännu en gång att tänka på begreppet rasism, och hur det på ett märkligt sätt har förvridits. Själv definierar jag rasism på ett mycket enkelt sätt, nämligen alla analyser som har som utgångspunkt just ras. Följaktligen är det flöde av hat mot vita, som identitetsvänstern gärna bjuder på, ett solklart fall av rasism och inte ens någon "omvänd" sådan. Man kan också klassificera exempelvis det nu nedlagda Svenskarnas partis hållning i nationalitetsfrågan, där den skulle avgöras av genetisk sammansättning, som rasism.

Observera att jag använder ordet "rasism" helt neutralt. Jag menar att ett motstånd mot invandringspolitiken med motiveringen att den är ett hot mot den svenska folkstammen, eller rentav "den vita rasen", är en fullt legitim hållning, även om det inte är min egen utgångspunkt. På samma sätt får naturligtvis identitetsvänstern se alla vita som den store fienden, även om det är lite märkligt att de ändå insisterar på att bo i Skandinavien, då det finns en mängd länder utan någon "vithetsnorm".

När vi väl har konstaterat detta, blir det sedan fullständigt absurt. All kritik mot den förda invandringspolitiken, mot islams roll i samhället, eller regeringens tillfälliga restriktioner på asylområdet, stämplas omedelbart som rasism, trots att utgångspunkterna kan vara ekonomi, strävan efter ett fungerande samhälle, eller ett rent praktiskt handhavande av en akut situation.

"Diskussionen" under Kvinna till Kvinnas evenemang var ett utmärkt exempel på vänsterns nyrasism och all förvirring kring vad faktisk rasism är, varför det är synd att organisationen kände sig nödgad att avlägsna posten från sin Facebook-sida. Under mer än ett dygn postades kommentar efter kommentar om de deltagande kvinnornas ras, hur denna ras fullständigt diskvalificerade dem från att göra någonting, samt problemet med vita människor i stort. Organisationens reaktioner var mycket typiska. Inte bara accepterade man alla dessa grovt rasistiska attacker, utan bemötte inläggen med undergivna och ursäktande svar.

Det var först efter att jag skrivit mitt inlägg och en läsare länkade till det i kommentarsfältet som den urspårade och egentligen irrelevanta diskussionen blev ett problem. Ett femtiotal rasistiska inlägg mot vita gick utmärkt, men när en enkel hänvisning till mitt blogginlägg dök upp ryckte Jyothi Swahn Bai, som själv bland annat skrivit "Detta handlar om att vithet är mer skadligt än vi kan tro", omedelbart ut och uppmanade, i typisk vänsteranda, organisationen till att blockera personen som "länkat till en rasistisk sida". Festligt nog konstaterade hon också att "nu har rassarna hittat hit", trots att de verkligt rasistiska inläggen funnits där alltsedan Kvinna till Kvinna upplyste om evenemanget. Det kan vara värt att notera att vi som ifrågasatte hetsen mot organisationens kvinnor själva inte en enda gång uttryckte någonting rasistiskt.

Jag försökte dock ironisera kring identitetsvänsterns egen retorik och upplyste bland annat om att Esra Hacimehmet, en av de aggressiva rösterna, själv var vit och sålunda inte borde få ha någon uppfattning i frågan. Det fullständigt humorlösa och idiotiska svaret blev:

"Tobias är obildad och borde inte få lägga sig i något annat än solsemestern på Ullared."

Det var inte dåligt att både få med fördomar och härskarteknik på en rad. Även före mitt inlägg fanns en del försiktigt kritiska röster på sidan, vilka av identitetsvänstern konsekvent bemöttes med arroganta svar om att personerna inte förstod "intersektionalitet" och självklart med det viktigaste motargumentet; att de var vita.

Min sida har naturligtvis snabbt avfärdats som "rasistisk" av vänstermänniskor förut. De verkar sällan ha läst vad jag faktiskt skriver, utan baserar sannolikt sin analys på flaggan uppe i hörnet, samt möjligen min profilbild. Få människor verkar vara så fördomsfulla och inskränkta som identitetsvänsterns medlemmar. Det går aldrig att ha någon som helst diskussion med dessa människor, då de alltid föredrar att vara ifred med sina meningsfränder och bemöter varje ifrågasättande med hat, svordomar, nonsens och det som brukar kallas för härskarteknik.

Jag brukar själv inte använda uttrycket "Antirasist är ett kodord för antivit", eftersom jag inte vill basera invandringsdiskussionen på ras, men det är tyvärr ofta ett alldeles korrekt konstaterande. Det roliga är att identitetsvänstern inte själv förstår att de uttrycker ren rasism, sannolikt eftersom de har fått lära sig att rasism på något sätt handlar om inställning i invandringsfrågan. Vidare tänker de sig att "icke-vita" aldrig kan vara rasistiska mot "vita", då vita är förtryckare och de icke-vita alltid förtryckta. Det är i sig ett rasistiskt tankemönster, eftersom man då delar in människor i grupper utifrån ras och förser dessa med vissa egenskaper.

Det största problemet är inte att dessa individer uttrycker rasism, utan att deras rasism accepteras och rentav anses vara någonting fint i vissa kretsar. Att jag har en svensk flagga på min sida ses som någonting suspekt, medan ingen ifrågasätter varför Esra Hacimehmet har albanska flaggor på sin. I Nordeuropa, med sin självkritik och sitt relativiserande, har de funnit en utmärkt jordmån för sitt rasistiska hat. Det är ingen slump att det svenska etablissemanget var oerhört engagerade mot Sydafrikas apartheidsystem, medan samma människor inte sade ett ljud om svarta ledares förtryck av sina egna svarta befolkningar i exempelvis Uganda och Ekvatorialguinea. Vissa av identitetsvänsterns uttryck, liksom hela ideologin hämtade från USA, har dock en viss poäng. Hela den destruktiva svenska invandringspolitiken bygger på "white savior complex" och "white knighting". Komplexet når ytterligare en dimension, när vita "antirasister", i sin gränslösa generositet och skuldmedvetande, glatt försvarar antivit rasism. Jag minns när jag en gång för länge sedan kritiserade en av dessa människor som är helt upptagna av sin egen etnicitet, och från en vit kvinna fick ett svar som handlade om att den svarte personen ifråga absolut borde vara fixerad av sin egen hudfärg, eftersom "vi har behandlat dem som djur". Jag vet inte vad kvinnans egna gärningar har varit, men jag har aldrig varit slavägare och den svarte personen aldrig slav.

Själv ser jag inte hatarna i Kvinna till Kvinnas kommentarsfält främst som "rasifierade", eller ens albaner, indier och eritreaner, utan som otrevliga och förvirrade individer. Vad vänstern inte verkar fundera över, är vad denna omhuldade nyrasism i förlängningen leder till, nämligen att ras kan komma att lyftas fram som en viktig faktor i hela samhället. Allteftersom hetsen mot vita tilltar, kommer allt fler vita att identifiera sig med sin egen ras och då kanske rentav se varje annan ras som fiende. När dessa importerade rashatare vänder sig mot ursprungsbefolkningens "vithet", uppstår naturligtvis frågan vad de överhuvudtaget gör här. Ska vi verkligen reducera varandra till vita, bruna och svarta "kroppar"? Dessvärre har denna rasfixering fått ett stort genomslag i samhället, där många organisationer gör allt för att "spegla mångfald", vilket aldrig handlar om åldrar eller politiska åsikter, utan alltid om ras. Till och med landets regering blev prisad för sin mångfald, vilket i det fallet innebar ett antal utlandsfödda ministrar, där inte ens islamism sågs som besvärande.

En del av mina läsare menar att identitetsvänstern bäst hanteras genom att man lämnar den åt sitt öde, men dess tänkande påverkar långt utanför kretsen av närmast sörjande och bör därför bekämpas.

Idag rasar identitetsvänstern mot...

...Kvinna till Kvinna. Det är en biståndsorganisation som beskriver sin verksamhet som följer:

"Kvinna till Kvinna stärker kvinnor i krig och konfliktdrabbade områden. Vi samarbetar med kvinnoorganisationer som arbetar för kvinnors rättigheter och för fred."

För en normal människa är det svårt att bli riktigt upprörd över det, men som vi vet har identitetsvänstern andra prioriteringar. Som ni säkert redan har gissat, grundar sig deras upprördhet på ras och som vanligt på att vita människor syns. Den 12 januari kommer organisationen att hålla sina "utrikessamtal", där Katarina Carlberg, Alexandra Karlsdotter Stenström och Sara Lindvall ska berätta om sina respektive områden. Evenemanget har en Facebook-sida där identitetsvänstern rasar mot de svenska namnen.

Vita kvinnor som arbetar med bistånd blir alltså ansikten för förtryck, endast genom sin hudfärg. Det är också en märklig tanke att icke-vita kvinnor inte kan känna sig trygga med vita. Dessutom måste jag erkänna att jag nog ser, förvisso med min vita och koloniala blick, Esra som just vit, men kanske räknas albaner i dessa sammanhang som hedersbruna. Slutligen är det symptomatiskt att Esra inte ens vill ha ett svar.

Ja, de hjälper förvisso människor i regionen, men de missar intersektionaliteten! Det som ju är det allra viktigaste! De tre vita kvinnorna har i högsta grad anknytning till de uppräknade länderna eftersom de arbetar med och i dem.

Där lärde jag mig någonting nytt och skulle antagligen behöva en hel kurs i intersektionalitet på Södertörns högskola för att riktigt hänga med. Om du är vit ska du inte syssla med att hjälpa andra folkslag, för då ser du dig som en vit riddare, vilket är någonting fruktansvärt. Afomia Betlehem Isaak, dotter till Dawit Isaak, tillhör de mest högljudda och otrevliga rösterna:

Ett av Afomias osympatiska svar ger intrycket att hon är så inne i sin intersektionella och rasfixerade bubbla att hon egentligen inte bryr sig så mycket om vad Kvinna till Kvinna gör:

"Kvinna till kvinna är inte ett forum för rasifierade kvinnor. Ni har än en gång misslyckats med att ge rum till dessa kvinnor. OCH Ni begränsar andra kvinnor och ni för verkligen inte deras talan! Som ni kanske tror? Lär er lite om white privilege och sluta försvara er ni har inget o lära mig. Detta är ett stort misslyckande och jag hoppas att ni förstår att detta är ett annat sätt att förtrycka! Hur fan kan man säga att man kämpar för mänskliga rättigheter fast man än förtrycker människor. Stupid."

Nej, organisationen är faktiskt inte "ett forum för rasifierade kvinnor". Hur de begränsar andra kvinnor är också lite svårt för oss icke-rasifierade att förstå, liksom hur de förtycker personer som Afomia. Man kan undra vem som är "stupid". Hon kommer dock att gå igång ännu lite mer:

"Haha Ylva snälla du verkar vara en islamofobisk rasist med tanke på vad du gillar? Elr har jag fel? 
Och sen så säger du att man ska vara glad att folk gör någonting!? Vilka gör något? Vita? Vart? Vad gör de för gott? Förutom att springa omkring på något kontor i Mellanöstern till en bra lön bra boende osv osv för att sen komma tillbaka och prata om hur duktiga dem har varit och är...och så sitter de andra vita där som ska föda deras Egon och berätta om sina "erfarenheter" och kunskaper!
Och vad gör vita européer mer ? Hmmm våldtar såklart. Genom o sno olja och fördriva folk bort från sina boplatser och typ sälja vapen till diktaturer så de också kan vara med i våldtäkten tillsammans med den vita mannen." 

Bör alla vita omedelbart också avsluta kampanjerna för att frige Dawit Isaak? De är ju "white knights" som har "white savior complex".

Låt oss plocka fram några fler citat ur den fantastiska debatten, och börja med Jyothi Swahn Bai:

"Detta handlar om att vithet är mer skadligt än vi kan tro."

"Du har mycket kvar att sätta dig in i intersektionalitet samt vithet Cecilia säger jag bara."

Festligt nog anklagar Jyothi sedan alla andra för att använda härskartekniker. Till och med när Kvinna till Kvinna i ett trevligt svar meddelar att de ska ta till sig kritiken till nästa tillfälle, utgör det framtida datumet i sig "härskarteknik".

När någon frågar Esra Hacimehmet vad hon själv gör, eftersom hon kritiserar dessa biståndskvinnor, kommer debattens kanske roligaste svar:

"Det jag gör? Jag kämpar emot vithetsnormen."

Till att börja med befinner sig alla dessa arga intersektionalister i Sverige, där de kan hålla på med detta nonsens, just för att en mängd svenskar verkligen har "white savior complex" och tror att de har en sorts vit skuld som de måste gottgöra genom att ta hit icke-vita människor. Vi är däremot många som gärna skulle se att ovanstående figurer åkte till sina ursprungsländer, vilket också skulle ha den fördelen att de aldrig mer behövde lida av vithetsnormen, med undantag för Esra, som skulle befinna sig i ett rejält mycket vitare land än Sverige. Eller är det möjligen så, att vita kanske har byggt upp ganska fungerande samhällen, i vilka dessa "bruna kroppar" hellre befinner sig?

Hela deras föreställningsvärld är naturligtvis rakt igenom rasistisk, då varken åsikter eller gärningar spelar någon som helst roll, eftersom rasen överskuggar allt annat. Hur är ovanstående skriverier inte hets mot folkgrupp?

Facebook-gruppen är nu borttagen:

Det tragiska är att det sannolikt inte var hetsen mot vita som ledde till att Kvinna till Kvinna reagerade, eftersom dessa kommentarer funnits där i flera timmar, utan snarare kommentarer från oss som ifrågasatte den flödande nyrasismen. Den hatiska mobben där stämplade nämligen alla som hade en avvikande mening som, paradoxalt nog, "rasister". Världen är i sanning uppochned.

Lars Lindström och svenska flickor

Expressens Lars Lindström är en av alla dessa krönikörer som alltid skriver politiskt korrekt och i perioder endast skriver om Sverigedemokraterna. Idag försöker han skriva om hatbrott, under den ordentligt missvisande rubriken "Otäcka populistiska krafter i rörelse". Eftersom han har sett en svart person och en vit person samtala på tunnelbanan, vill han säga något om svenskhet, vithet och en våldtäkt i Strängnäs. Två asylsökande män våldtog då en svensk kvinna och yttrade orden "I'm gonna fuck you, little Swedish girl", vilket leder Lars Lindström till frågan om hatbrott:

"Nu förs den absurda åsikten fram, i Svenska Dagbladet, att det är rasism och kan vara ett hatbrott mot en svensk. Ledarskribenten menar att 'tidningarna' struntat i den aspekten, och blinkar i ett sorts samförstånd med de nämnda sajterna. Det vet vi hur 'tidningarna' är."

I Lindströms värld blir det mest problematiska att det skulle finnas en koppling mellan att vara svensk och att vara vit:

"Att kalla offret 'svenska flicka', är enligt ledarskribentens resonemang, glåpord, en kränkning mot 'etniska svenskar' och förstärker en grov våldtäkt till ett hatbrott. Enligt detta resonemang är uttrycket 'svenska flicka' lika med rasism mot vita. Enligt detta resonemang är svenskar alltid vita. Men det är vi sannerligen inte."

Här har han uppenbarligen snurrat till det rejält för sig själv. Självklart innebär användandet av "svenska flicka" att etniciteten spelade roll för gärningsmännen. De menade inte "svensk medborgare", utan givetvis etnisk svensk. Om de hade gett sig på en svart person med svenskt medborgarskap, skulle de knappast ha använt samma uttryck, om de ens skulle ha valt ett sådant offer.

Låt oss istället föreställa oss att en våldtäktsman skulle ha sagt "I'm gonna fuck you, little African girl". Då skulle ingen, och särskilt inte Lars Lindström, se det som någonting annat än ett hatbrott baserat på etnicitet, trots att, med hans eget krystade resonemang, en person från Afrika kan vara vit.

Det stora problemet är i min mening själva begreppet "hatbrott" och att det ska ses som en försvårande omständighet. Misshandel, våldtäkt och mord är fruktansvärda brott, alldeles oavsett vad gärningsmannen har för motiv och oavsett vad offret har för etnicitet eller sexuell läggning. Skulle våldtäkten ha varit mindre traumatiskt för offret i Strängnäs om de där orden inte hade yppats? Principen torde också ställa till en hel del irrelevant bryderi för domstolarna: Misshandlades mannen för att han var svart? Dödades personen för att denne var homosexuell? I fallet med våldtäkten i Strängnäs var det dessutom ovanligt tydligt att det fanns en etnisk aspekt av brottet.

Vad personer som Lars Lindström egentligen vill säga är att brott mot just svenskar eller vita aldrig kan vara rasism eller hatbrott. Det är ett tankesätt som verkar vara fastställt också av våra jurister, och principen gäller även i andra europeiska länder där man tillämpar hatbrottsaspekten. I Frankrike slog en domstol nyligen fast, efter att ett par arabiska rappare hetsat mot vita och fransmän, att det inte finns någon grupp som kan kallas "purfransmän" (Français de souche).

Kista galleria skapar panik hos identitetsvänstern

Det är tur att jag på Twitter även har en profil för att följa vänstermänniskor, då många av deras speciella tankegångar och föremål för hat annars skulle ha gått mig förbi. Idag är det en liten julfilm från Kista galleria som har fått den ständigt rasmedvetna vänstern att gå i taket:




Blev någon upprörd? Nåväl, det blev iallafall några individer som kände sig manade att kommentera på gallerians Facebook-sida:

Gallerian bemödar sig faktiskt att svara:

Som förslag lägger de upp denna film, som har en mer politiskt korrekt sammansättning:

Även en Ebba har engagerat sig i den förfärliga nya filmen:

Festligt nog studerar hon på just Södertörns högskola, där de tydligen inte ens kan lära ut reglerna kring "de" och "dem". Även Ebba får ett artigt svar från gallerian, som återigen hänvisar till den lite svartare filmen. Självklart kommer också, helt enligt Godwins lag, nedanstående kommentar:

Märkligt, jag kan inte alls påminna mig om att Hitler någonsin gjorde reklamfilmer, än mindre om "en vit värld".

Att Sverige har blivit ett så pass märkligt land hänger sannolikt ihop med vår höga grad av amerikanisering. Det är ingen slump att Birgit Friggebo just ville sjunga "We shall overcome", när Sverige äntligen fått sina egna stökiga minoriteter. Jag är övertygad om att många inom identitetsvänstern inte ens känner till att alla uttryck och all den "analys" de ansluter sig till kommer direkt från USA, från "rasifiering" (racialization) till "CIS-person" (Cisgender). Det är inte heller en slump att "politiskt korrekt" har myntats i detta land. Antagligen kommer svenska företags årsredovisningar snart att se ut som de amerikanska, där man noggrant ser till att bilderna omfattar minst en vit, en svart, en latino och en ostasiat, alldeles oavsett hur företagets verkliga sammansättning ser ut.

Dagens citat: Veronica Palm (S)

"Är en god mor som tar med barn till fackeltåg mot rasism. 
En viktig del i barnuppfostran." 
Twitter

Veronica Palm, som fortfarande inte uppnått de maktpositioner hon alltid har eftersträvat, ägnar en betydande del av sin tid till att på Twitter posera kring migration. Frågan är om hon ens skulle tycka att det var värt att delta i dagens evenemang om hon inte också kunde berätta om det. Att utsätta barn för politisk indoktrinering är alltid tveksamt, och än värre att se det som en viktig del i deras uppfostran. Dessa manifestationer brukar inte heller enbart handla om rasism, utan desto mer om fri invandring, hat mot sverigedemokrater och avståndstagande från marknadsekonomin. Evenemangets beskrivning på Facebook är som vanligt festlig (min fetstil):

"Vi samlas för demokrati, antirasism och alla människors lika värde och för att visa motstånd mot de rasistiska strömningar som finns i vårt samhälle, ute på arbetsplatserna, i skolan eller i styrande politiska organ. Sympatier för Sverigedemokraterna, flyktingboenden som sätts i brand och en växande rasistisk retorik som ställer utsatta grupper mot varandra i den allmänna debatten är ett kvitto på att det inte står rätt till. 

[...]

Vi tror på organisering. Det främsta vapnet mot främlingsfientlighet, diskriminering och orättvisa där grupper ställs mot varandra beroende på bakgrund är att vi organiserar oss och visar ett starkt enat motstånd!

Därför är det viktigt att vi blir många som engagerar oss i kampen för ett rättvist samhälle utan rasism. Kom till Slussen och visa att du bryr dig!"

Framför allt är det mycket märkligt att demonstrera mot partisympatier, även om det har hänt förut, till exempel efter Sverigedemokraternas inträde i riksdagen. Den gången demonstrerade man mot att 340 000 svenskar fick bli representerade i riksdagen.

Talare i eftermiddag är den näthatande fackordföranden Jenny Bengtsson, som vi bland annat tittade på här. Och naturligtvis Soran Ismail. Om Veronica Palm menade allvar med sin "antirasism", borde hon omedelbart lämna det parti som nu genomdriver inskränkningar för asyl- och anhöriginvandringen, det vill säga just det som länge har varit själva definitionen på rasism.

Demonstration mot regeringens "rasistiska" politik

Ikväll kommer en manifestation mot regeringens förslag till vissa skärpningar i invandringspolitiken att hållas på Södermalm. Redan svordomen avslöjar att vi har med den sedvanliga vänstern att göra. På Facebook får vi veta:

"RÄDDA BARNENS UNGDOMSFÖRBUND och UNGDOM MOT RASISM anordnar en demonstration mot den rasistiska migrationspolitiken som förs som inskränker mänskliga rättigheter tydligt beskrivna i bland annat Flyktingkonventionen och Barnkonventionen. 

Regeringens besked om en ny rad s.k. åtgärdspunkter slår väldigt hårt mot de barn som är på flykt. Ungefär 30 miljoner barn är på flykt idag. Med regeringens fortsatt hårda, inhumana linje, stängs dörren för dessa barn och deras familjer. 

Vi kan inte stå och titta på när den svenska nationalstaten stänger sina gränser och låter medmänniskor stå utanför. 

Vi ställer oss kritiska till alla föreslagna åtgärdspunkter: Rätten till anhöriginvandring som begränsas, åldersbestämning av barn som ska införas, tillfälliga uppehållstillstånd, bestämmelserna om uppehållstillstånd på grund av synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter ska ersättas med en bestämmelse om att uppehållstillstånd kan medges av humanitära skäl i vissa, mycket begränsade undantagsfall, försörjningskraven som skärps och ID-kontrollerna till och i Sverige."

Till att börja med kan vi konstatera att "rasism" sannerligen har blivit ett ord utan betydelse. Man får förstås lov att tycka att regeringen inte borde ha vidtagit några åtgärder när ett inflöde av 80 000 individer på två månader leder till att tak över huvudet inte kan garanteras, men inte ens med en god portion fantasi kan man misstänka att förslagen bottnar i några rasideologiska resonemang. Jag tror att vi nu har fått en generation som överhuvudtaget inte förstår vad ordet betyder.

Det är också lite festligt att demonstranterna är emot förslagens samtliga punkter. Hur kan man på allvar vara emot ålderstester? Det handlar inte om att "åldersbestämma barn", utan om att undersöka de individer som uppger sig vara under 18 år för att kunna pröva 20- och 30-åringar som en annan kategori. Det är också absurt att stämpla tillfälliga uppehållstillstånd och identitetskontroller som rasism. Slutligen stämmer det förstås inte att Sverige "stänger sina gränser".

Talarlistan är en härlig samling:

Rashid Musa ordf Sveriges unga muslimer 
Hanna Cederin ordf Ung Vänster 
Jorge Londoño förbundsordf Rädda Barnens Ungdomsförbund
Unga Feminister!
Yolanda Bohm, styrelseledamot RFSL Ungdom 
Johanna Alazar, Ungdom mot rasism
Sanna Vestin, ordf FARR - Flyktinggruppernas riksråd

Vad har "Unga Feminister!" med saken att göra? Eller RFSL? Talarlistan blir endast begriplig för den som känner till identitetsvänstern, där alltifrån sexuell läggning till öppna gränser ska in, samt förstås, lika obegripligt som vanligt, islam. Vågar någon fråga Rashid Musa vad han egentligen tycker om RFSL?

Nyvakna inlägg i den eviga rasism-debatten

Vanligen brukar jag här lyfta fram förljugna och politiskt korrekta debattinlägg, eftersom jag känner att dessa behöver bemötas, samtidigt som jag vill belysa hur ointelligenta, hycklande och lögnaktiga sådana alster oftast är. Om ett inlägg som går emot strömmen, och jag håller med om dess påståenden, finns inte så mycket att säga och det skulle nästan räcka att enbart presentera länken. Det kan dock vara värt att uppmärksamma att något sakta och försiktigt faktiskt sker i den offentliga debatten, vilket jag till exempel belyst när det gäller GP:s ledarsida.

Jennifer Wegerup

Idag sker ett litet sådant trendbrott i självaste Aftonbladet, då Jennifer Wegerup skriver "Låt oss inte missbruka ett så allvarligt ord". Hon inleder med att beskriva en händelse då någon hade tagit hennes tid i tvättstugan, varpå hon blev kallad "rasist" efter att ha kastat ut tvätten. Hon konstaterar sedan:

"Något är helt skevt i den svenska debatt där bara ­vissa anses ha rätt att känna sig kränkta och sätta ­agendan. Som om för­domar och främlingsfientlighet ­inte kunde komma från och riktas åt alla håll."

Så är det ju. Med en underförstådd hänvisning till Adam Tenstas fåniga "protest" i TV4, och de som nu "backar" honom, skriver hon vidare:

"Denna kvinna är kanske ­inte regel, men tyvärr inte heller undantag.
Tvättstugan, TV4 eller twitter, r-ordet används lättvindigt om mycket och många. Att drämma till med rasistsläggan är effektivt och lätt, istället för att diskutera brännande aktuella sak­frågor."

Hanne Kjöller

En mer ingående kommentar kring ovan nämnda historia ges i DN av Hanne Kjöller. Inlägget bör läsas i sin helhet, men hon jämför där hur personer som Sebbe Staxx uttryckt sig om sverigedemokrater och Jimmie Åkesson med Louise Andersson Bodins användande av ordet "neger". Denne Sebbe kände sig, till skillnad från Louise, inte nödgad att be om ursäkt, utan förklarade:

"Jag uttrycker mig på ett speciellt sätt när jag är sned."

"Ha, Sebbe fucking Staxx gör vad han vill."

Han får vara med i hur många tv-soffor han vill. På hans sida ställde sig hela det fina kulturetablissemanget, vilket inte skedde när det gällde drevet mot Louise Andersson Bodin:

"Men nu är det ingen som sjunger yttrandefrihetens lov. Stefan Sundström skriver ingen debattartikel på temat att Andersson Bodin ”talar det språk hon lärt sig och det hennes ögon ser”. Ametist Azordegan säger ingenting om nymoralism utan ifrågasätter hur TV4 kan samarbeta med någon som uttalat sig rasistiskt."

Sofia Mirjamsdotter

I många medier, och inte minst på Twitter, fortsätter dock idiotierna, flosklerna och de vanliga kodorden. Sofia Mirjamsdotter, som bland annat verkat för Sundsvalls Tidning, bjöd idag på en tweet som jag bemötte:

Där tog det slut. Observera redan den första tweeten, där man alltså ska hålla tyst så snart man blir kallad för "rasist". Eftersom det ordet slängs fram av vänstern i varje debatt om invandring, tiggeriturism eller jihadism, skulle den andra sidan aldrig komma till tals. Tanken är begriplig, eftersom dessa vänstermänniskor alltid har ytterst svårt i en riktig debatt.

Att säga att "vita" har privilegier gentemot "icke-vita" är idiotiskt och en synnerligen grov generalisering. Vilka privilegier har jag jämfört med Oprah Winfrey, Nyamko Sabuni eller ens Adam Tensta? Det finns mängder med fattiga "icke-vita" människor i världen, liksom det finns många fattiga vita, men en indiers eller afrikans fattigdom beror inte nödvändigtvis på någon vit överhöghet. Personer som Nabila Abdul Fattah, Foujan Rouzbeh och Kitimbwa Sabuni får enormt mycket mediautrymme, medan jag inte har blivit inbjuden till en enda tv-soffa. Det är deras privilegium.

När vi nu ändå är inne på den identitetspolitiska arenan, noterar jag att jag i detta inlägg enbart refererat till kvinnor. Förutom att stå upp mot vänsterns nyrasism, gör jag tydligen också en feministisk gärning.