Musikindustrin har beskrivits som den enda bransch som för krig mot sina egna kunder. När CD-skivan (som var billigare att producera än den tidigare LP-skivan) kom, satte man direkt ett dubbelt så högt pris, för att verkligen krama ur varenda öre ur denna innovation. Sedan kom då internetrevolutionen, och musikkonsumenterna var inte sena att annamma denna kanal, för att fritt kunna få tag på och dela musik. Musikindustrin valde då att, istället för att försöka tillmötesgå sina kunder, hota dem, stämma dem, och överhuvudtaget hitta medel att kunna mjölka dem maximalt.
Idag känner jag på samma sätt att Sverige måste ha de enda politikerna som hatar sin egen befolkning.
Mina upplysta läsare känner förstås till Mona Sahlins uttalande om midsommar, och Fredrik Reinfeldts om att "endast barbariet är svenskt". Jag har svårt att tänka mig ledande politiker i något annat land tala på det sättet om sin egen befolkning. Man kan för övrigt undra hur vårt svenska barbari ska avhjälpas med kultur från de tydligen mer civiliserade kulturerna i Mellanöstern och Somalia. Det grövsta exemplet på detta förakt för medborgarna måste dock vara Reinfeldts flinande kommentar om att, eftersom folk hade röstat in SD i riksdagen, så gjorde han upp med Miljöpartiet om ytterligare invandring, bara för att lära SD-väljarna en läxa.
Av eliten beskrivs sverigedemokraternas väljare gärna som "lågutbildade män på landsorten". Vad är det för fel på att komma från en mindre ort och sakna akademisk examen? Politiker- och medieetablissemanget får gärna tycka att människor i Stockholm, helst med akademiskt yrke, är lite finare och värdefullare än andra.
Men då vill jag aldrig mer höra talas om "människors lika värde" eller "människosyn"! Det är nämligen den värsta människosyn och uppdelning i vi och dem jag någonsin stött på!
Artikel i Svd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar