Dagens trams: Dilsa Demirbag-Sten

Jag har alltid uppfattat Dilsa Demirbag-Sten som en relativt sansad debattör. Med sin kurdiska bakgrund har hon andra referenser än våra vanliga PK-journalister, och har bland annat ofta kritiserat företeelser inom islam.

I dagens DN dyker det dock upp en liten krönika, som i dumhet närmar sig fulmedias övriga kolumnister. Hon tar sitt avstamp i Disney-incidenten:

"Vem har sagt att svensken är sval och lågmäld? Det brinner i stugorna. Engagemanget är stort. Man kan tro att vår nations framtid hänger på en liten svart docka."

Vad hon helt verkar ha missat är att irritationen inte handlar om de bortklippta sekvenserna. Det är mönstret som retar folk - att allt mer blir kontroversiellt och censurerat, och att den mångkulturella ideologin måste pressas in på varenda område där det överhuvudtaget är möjligt.

Sedan följer det totala hjärnsläppet:

"Disneyfilmen har blivit en måttstock för den oro som likt kvicksilver sprider sig i vårt samhälle. Varför väljer man rasistiska stereotyper av svarta och judar som projektionsyta för den frustration som också ger SD fler väljare?"

"Hur kommer det sig att vi har suttit framför tv:n varje jul och helt oreflekterat låtit scenerna passera? Varför har just dessa sekvenser blivit så heliga att de får folk att rasa om man rör vid dem? Kan vi lösa den frågan kommer vi också att kunna hindra SD från att bli starkare."

Till att börja med, varför ser hela medieetablissemanget som sin uppgift att motarbeta SD? Skriv om samhället, granska partierna, men låt medborgarna själva avgöra var de skall lägga sin röst! Och att SD skulle växa för att människor blivit matade med rasistiska stereotyper är så dumt att man häpnar. De sverigedemokrater jag själv träffar har funderat mycket och länge på vart vårt samhälle är på väg. Den bild media ger av partiet kräver nämligen en hel del funderande och insikt innan många vågar ta steget.