Bjurwald och hennes bok II

Igår tittade vi på Aftonbladets recension av Lisa Bjurwalds senaste alster, "Skrivbordskrigarna". Idag dyker en recension upp i SvD. Då denna recension till större delen har ett annat innehåll än Aftonbladets, tänkte jag kommentera även denna.

Man börjar med att titta på Avpixlat:

"Det är en förutsägbar, repetitiv mix och en ännu mer förutsägbar retorik, där ord som islamisering, fulmedier, kulturmarxister, oikofobi och kulturberikning finns med i var och varannan mening, i en total åsiktshomogenitet. Innehållet och språket är extremt ensidigt, enligt klassisk propagandamodell."

Visst, jag kan hålla med om att det finns vissa nyckelord som ofta återkommer. Jag menar dock att detta är ganska naturligt när man skriver om ett visst område - hur skulle man exempelvis kunna undvika att tala om politisk korrekthet, när den genomsyrar hela offentligheten? Det är också absurt att representanter för medieetablissemanget kritiserar Avpixlat för att innehållet skulle vara förutsägbart, när det knappast går att bli mer förutsägbar än de ständiga krönikor och ledare vi matas med från gammelmedia. Avpixlats krönikörer Mats Dagerlind och Stefan Torssell håller en nivå skyhögt över vilken PK-krönikör som helst.

"På dessa sajter och via dessa nätverk sprids också tips och verktyg för hur besökarna ska ”infiltrera” kommentarsfälten på vanliga nyhetssajter, vilket gör att det sällan tar många minuter innan en artikel på en tidningssajt som nämner ”invandring”, ”SD”, ”islam” eller något liknande, får en snabb svans av mer eller mindre rasistiska kommentarer."

Vilka tips skulle man behöva för det, och varför är det "infiltration" när en kritiker kommenterar en artikel? Sanningen är att gammelmedias usla alster provocerar en mängd människor till att göra sin mening hörd. Att alla dessa kommentatorer skulle vara styrda och koordinerade från SD-toppen är en fantastisk konspirationsteori om någon.

"En av de frågor som ställs i boken är hur vi ska ”ta tillbaka nätet”. Där går Bjurwald över i en förslagslista, som handlar om allt från systematiskt anmälande till förslag till medieföretagen. De kapitlen präglas av en förhoppning som möjligen är aningslös: att det goda nätet ska kunna slå ut det dåliga."

Bjurwalds förslag kan vi vid det här laget; det handlar om uppspårning och censur. Det är för övrigt intressant att hon använder uttrycket "ta tillbaka nätet", då det är en mycket uppriktig beskrivning för vad hon faktiskt vill göra; se till att endast hennes vänner och hennes åsikter skall få finnas på nätet, och där stå oemotsagda.

Slutligen vill jag kommentera själva ordet "skrivbordskrigare". Om man värnar civilisation och demokrati, är det märkligt att håna just dem som använder pennan för att diskutera samhällsfrågor. Det är väl mycket sunt och sympatiskt att tusentals människor är intresserade av samhällsutvecklingen, och väljer att kritisera den med ord, i stället för att fysiskt angripa sina motståndare. Fysiska angrepp är istället just vad vänstern använder sig av, då de saknar orden och argumenten.