GP träffar näthatare

Som ni vet är det populärt att tala om "näthat" i dessa dagar. Ordet är dock lite missvisande, eftersom det verkar omfatta allting från riktigt hat, till resonerande åsikter kring invandringspolitiken. Troligen tillhör även denna lilla blogg det som exempelvis Lisa Bjurwald skulle vilja förbjuda, trots att den aldrig innehåller vare sig hat, eller hets mot folkgrupp.

En sak som censurivrarna helt verkar ha missat är att det bakom kommentarer på nätet också finns människor. Bara för att man förbjuder dessa människor från att uttrycka sig offentligt, försvinner ju inte åsikterna. Dessutom har etablissemanget själva bäddat för denna situation. Genom att år efter år tysta, håna och demonisera vissa åsikter har frustrationen grott bland många människor, en frustration som nu med internets hjälp äntligen kan uttryckas och delas med andra.

Ett påstående som ganska väl visar hur etablissemanget känner är att "näthatet förgiftar det offentliga samtalet". Jag tror att det är exakt så de känner; Bjurwald, Cantwell och de andra är vana vid att prata med varandra, hålla med varandra, och prisa varandra. Plötsligt kommer då en objuden vanlig människa in i samtalet, med en åsikt som avviker från deras egen. Det blir då en lite jobbig stämning, när dessa mediepersoner plötsligt skall förklara och stå till svars för sin propaganda. Reaktionen blir då att man måste försöka förbjuda möjligheterna för vanliga människor att uttrycka sig, så att allt kan gå tillbaka till de vanliga, trygga, interna samtalen.



Det som idag fick mig att fundera kring denna fråga är en artikelserie i GP. Journalisten Mattias Hagberg säger sig vilja förstå drivkrafterna bakom näthatet, och har därför försökt komma i kontakt med användare på Flashback, troligen det forum med högst i tak.

"En konspiratorisk världsbild håller på att få fäste i Sverige, en världsbild som genererar skräck och hat, skriver Mattias Hagberg i sin första artikel av två om hatet på nätet."

Han har stämt möte med en Flashback-användare, som kallas Magnus, för att reda ut begreppen. Denne Magnus har tydligen även övergått till rena hot, och är därmed vad man skulle kunna kalla en näthatare i ordets rätta bemärkelse:

"Ibland kokar man över. Jag känner desperation och hat när människor väljer att vara korkade. När de inte vill lyssna på det jag har att säga, försöker förstå min bild av världen. Dumhet gör att jag börjar hota människor. Varför skall jag behöva hota för att folk skall lyssna?"

"Nej, vi vill inte uttrycka åsikter. Det är tio år för sent för det. Det är bara media som vill uttrycka åsikter. Människor vill se förändring. Att folk skickar hatbrev till Anneli Hulthén beror på att de skickat tio helt vanliga brev som inte har besvarats."

Själv tycker jag att ett sådant beteende är både förkastligt och föga produktivt. Jag kan förstå att någon känner en viss tillfredsställelse över att få skälla ut en Mazetti, men vad uppnår man med det?

Andra personer som kontaktat Hagberg har intressanta kommentarer:

"Näthatet är en demokratisk gräsrotsrörelse som är en motreaktion till det åsiktsparadigm som media, politiker och myndigheter försöker påtvinga folket mot folkets vilja. Detta genom att driva en politik de inte har folkligt stöd för och genom att stigmatisera, ignorera och tysta sina meningsmotståndare."

Detta skriver jag under på helt och hållet - mycket tydligare kan väl det inte uttryckas? Ytterligare en annan säger:

"Näthat är bara människor som uttrycker ett missnöje, ofta så grovt formulerat som möjligt. För att de är trötta på att ingen lyssnar. Näthatet är en direkt konsekvens av en polarisering och marginalisering av politiska alternativ."

Magnus får sista ordet:

"Nästan allt det som ni i media kallar näthat kallar jag för vanlig kritik. Men ni i media vill inte ha någon diskussion. Media har ingen trovärdighet längre."