Motargument mot Motargument II: Xenofobi

 

Idag har jag hittills inte hittat något intressant i gammelmedia, och tog mig därför återigen en titt på sidan Motargument.se. Som jag berättade i det tidigare inlägget, är syftet med sidan att ge argument till de människor som på något sätt "känner" att SD har fel, men inte vet varför, och framför allt saknar argument för sin känsla. Läsaren får dock inte särskilt många argument, utan desto mer skällsord och logiska kullerbyttor.

Sidan har en avdelning för "myter", som man vill krossa. Man anser ju nämligen att det inte finns någon relevant kritik mot landets invandringspolitik, utan att denna kritik alltid bygger på okunskap och myter. I själva verket visar det sig att det är just sidan själv som slänger fram en mängd myter och ohederliga jämförelser. Nedan skall jag titta på sidans avsnitt om xenofobi.

 

Ett vanligt, och föga hederligt, argument hos invandringsvurmarna, är att tala om att Sverige alltid varit mångkulturellt, att Skåne tillhört Danmark, eller att man för ett par hundra år sedan såg med misstänksamhet mot människor från andra byar.

"Xenofobi är rädslan för det okända, för det annorlunda. Idag är xenofobi något som drabbar folk från andra länder, speciellt muslimer. Förr var folk rädda för annorlunda människor som kom från andra delar av Sverige. Tysta Norrlänningar, dumma men snälla skåningar och snåla smålänningar, för att inte tala om dryga stockholmare, till exempel."

Visst, men nu är det ju så att xenofobi, eller främlingsfientlighet, är ett begrepp som används av just invandringsvurmare för att demonisera sina motståndare. Det är också ett försök att flytta fokus från vad det faktiskt handlar om. Få av oss som kritiserar invandringspolitiken hyser någon sjuklig rädsla eller fientlighet mot främlingar. Vi träffar människor av olika kulörer varje dag, och blir inte särskilt skrämda av det. Vi har däremot en mängd kunskap och fullt logiska skäl att kritisera den förda politiken, eftersom vi, av fullt rationella skäl, menar att den kommer att leda till ett splittrat samhälle, i längden inte är hållbar, samt kostar fantastiskt mycket pengar. På samma sätt förhåller det sig med det påhittade ordet "islamofobi". Det krävs knappast någon sjuklig rädsla för att vara kritisk till denna lära, återigen av fullt rationella skäl.

Göteborgs nyaste moské invigs

Sedan tror jag faktiskt inte alls att folk var rädda för människor från andra delar av landet; det är helt enkelt ett hastigt påhittat påstående, att använda för att tona ner vad som nu sker med landet.

Fördumningen skruvas sedan upp ett snäpp:

"Gjorde skåningar fel som firade Mårten Gås och inte kunna drilla med sina R när de migrerat till Stockholm?  Gör muslimer fel som ber på sitt sätt och bär hijab? Ska muslimer anpassa sig helt efter en tänkt svensk kulturell standard, bränna sin hijab, börja käka stekt fläsk och få fyllor och spy bakom järnvägsstationerna varje lördag kväll, som alla andra svenskar?"

Jämförelsen är så dum att den egentligen inte behöver bemötas, men eftersom jag föresatt mig att göra just det, så gör jag ett försök.

Att fira Mårten Gås, eller tala med skånsk dialekt, var inte på något sätt ett hot mot vårt samhälle eller vår kultur. Att bära slöja och leva enligt islam är något fullständigt främmande för hela Västeuropa, av en mängd skäl. Jag har svårt att tänka mig ett större hinder på jorden mot integration, än just islam, inte minst på grund av muslimers syn på icke-muslimer. Den som ser sig själv som moraliskt överlägsen, dessutom genom Gud, har knappast mycket respekt för sitt nya land eller dess invånare. Festligt nog skyltar skribenten själv med denna syn när han beskriver svensk kultur som att "spy bakom järnvägsstationerna varje lördag kväll". Nej, har man den synen på sitt eget land är det förstås bara att välkomna den nya, överlägsna muslimska kulturen. I verkligheten har vi här i hundratals år producerat litteratur, musik, samt inte minst byggt upp ett välmående välfärdssamhälle, områden där den muslimska kulturen minst sagt har brister.

Självklart dyker då den trötta jämförelsen med svenskar utomlands upp:

Tänk om svenskar som emigrerat utomlands inte kunde fira jul och midsommar? Tänk om emigranterna förbjöds bygga svenska kyrkor och handelskamrar utomlands så de inte kunde mötas och fira högtiderna på svenskt vis? Tänk om svenska kanelbullar, folkdräkter,majstänger och köttbullar med lingon skulle misstänkliggöras och lokala krafter skulle driva kampanjer för att visa hur barbariskt det är att hoppa, kväkande som grodor, runt en lövklädd penis med två kulor i varje midsommar (majstång).

Återigen lite sahlinskt svenskförakt. Det roliga är att jämförelsen slår tillbaka mot dem som använder den.
Åker tiotusentals svenskar till Mellanöstern och uppför kyrkor överallt? Brinner utlandssvenskar verkligen för kanelbullar och folkdräkter? Eller är det möjligen så att de faktiskt respekterar lagar, arbetar, och varken kräver svenska tolkar eller hemspråksundervisning?

"Tänk om svenskarna behandlades på samma sätt som Sverigedemokraterna vill behandla muslimer? Tänk om svenskar skulle misstänkliggöras för att de vill fira sina egna högtider och behålla sin kultur, samtidigt som de bor i ett annat land? Tänk om svenska kyrkan i utlandet förbjöds?
Tänk om nån svensk som blir kär i en thailändsk, rysk eller italiensk person, men inte får flytta dit och bilda familj?"

Jämförelsen haltar återigen. Det saknas naturligtvis svenska kyrkor på de flesta platser där utlandssvenskar bor, och det är knappast många som kämpar för att uppföra sådana heller. En svensk kan heller knappast flytta till Thailand eller Ryssland, och där leva på bidrag, för att sedan ta dit resten av släkten, som också skall leva på bidrag.

Motargument.se visar sig återigen sakna just argument.