söndag 13 januari 2013

Norska debatten "omaskerad rasism"


Som nämnts i ett tidigare inlägg, pågår i Norge nu en liten debatt om norskhet. Diskussionen startade med att Fremskrittspartiets Christian Tybring-Gjedde bad Norges muslimska kulturminister, Hadia Tajik, att definiera norsk kultur.

Jon Hustad
Debatten skruvades sedan upp ett snäpp, när kulturskribenten Jon Hustad skrev en krönika med rubriken "Inte min kulturminister".

"Vert så den norske kulturen truga av innvandring? Sjølvsagt vert han det. Det kjem no fleire innvandrarar til Noreg kvart år enn det vert fødd born her til lands. Og av di vi har denne tilliten til kvarandre, av di vi har bygd opp fungerande institusjonar, av di vi stort sett har halde korrupte politikarar unna makt, har vi vorte naive. Og det er særleg denne naiviteten i kombinasjon med eit lutheransk dårleg samvit for all rikdomen som gjer at vi er sårbare."

Här pekar Hustad på någonting fundamentalt. Vår naivitet och vårt dåliga samvete har gjort oss mycket sårbara för den mer aggressiva och absolutistiska kulturen Islam. Vi kan diskutera olika sidor, och har en stor dos självkritik, medan muslimer helt enkelt har sanningen och rätt att påtvinga den vilket samhälle man än lever i.

Hustads avslutning är också intressant:

"Neste gong ho får eit spørsmål om kva norsk kultur er, kan Tajik samanlikna pakistansk og norsk kultur. Eg kjenner meg sikker på at ho vil finna skilnader. Og så kan ho fortelja oss kva for samfunnsmodell ho meiner gjev best resultat, og om folk i det minste ikkje har ein bitte liten grunn til å uroa seg."


Hadia Tajik, kulturminister och praktiserande muslim
Jag kan utan omsvep säga att jag tycker att Norge är ett bättre land än Pakistan. I Skandinavien har vi byggt upp trygga, välmående samhällen, medan Pakistan präglas av religion, självmordsattentat och hedersvåld. Självklart har de olika kulturerna del i detta, och jag förstår inte varför vi skall ersätta den nordiska kulturen med den muslimska. Jag tycker heller inte att en praktiserande muslim skall kunna vara minister i varken Norge eller Sverige.

Den norska debatten har nu nått Göteborgs-Posten (endast i pappersupplaga). I en krönika ondgör sig kulturchefen Gabriel Byström över det fria debattklimatet och har hittat "omaskerad rasism".

"Hustads försåtliga poäng är att skilja ut, markera avstånd, sätta likhetstecken mellan kultur och brottslighet.
[...]
I grunden finns givetvis en svårartad självgodhet. Det norska välståndet bygger på en lite mer högtstående kultur där grundläggande moraliska värderingar är annorlunda. Bättre. Nu hotas allt detta av invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet."

Detta "försåtliga" resonemang skriver jag själv under på helt och hållet. Det är uppenbart att exempelvis norsk eller japansk kultur skapar mer välmående samhällen än muslimsk, som förefaller enbart kapabel att skapa våld och förstörelse.

I sin omvända PK-värld ser Byström en otäck strömning:

"Mindre invandring, färre brott, minskad arbetslöshet, mer pengar över till riktiga norrmän."

För vilken sund människa som helst låter detta inte så dumt. Avslutningsvis kan jag konstatera att Byström inte kan avstå från de vanliga nedlåtande nyckelformuleringarna. Hustad talar "med darr på stämman", och Sverigedemokraterna är fast förankrade i "den bruna undervegetationen". Hustads text är också "smutsig retorik". Hur ser Byström på sin egen retorik? Vad är egentligen felaktigt i Hustads?




8 kommentarer:

  1. Tack för att du letar och hittar så här bra saker i media! Alltså icke svensk media. Svensk gammelmedia är så samhällsdestruktiv så det inte ens går att beskriva.

    SvaraRadera
  2. Tack själv för att du läser! Ja, debattklimatet är uppenbart friare i våra grannländer.

    SvaraRadera
  3. "Tack för att du letar och hittar så här bra saker i media! Alltså icke svensk media. Svensk gammelmedia är så samhällsdestruktiv så det inte ens går att beskriva."

    +1

    SvaraRadera
  4. På en känd "hatsajt" kallade en kommentatör P1 för propagandamegafon. I morse lyssnade jag lite på Godmorron Världen. De tre i panelen kom från Aftonbladet, Dagens Arena och Sydsvenskan. Alla var rörande överens om allt. Varför blir jag förvånad/uppgiven?

    SvaraRadera
  5. Icke troende ateist: Det är ju just det som är så frustrerande i den svenska demokraturen. Jag tycker att personer som Mazetti och Linderborg ska få uttrycka sina åsikter, men problemet är ju att det BARA är dessa åsikter som syns, om och om igen, överallt...

    SvaraRadera
  6. Ingmar Castell13 januari 2013 13:11

    Mycket bra skrivit, tack!
    Ett viktigt inlägg både detta o Jon Hustads mot pk-ismen.

    SvaraRadera
  7. tack, jag säger som travkusken Jorma Kontio "pra, micket pra"

    SvaraRadera
  8. Hmmm, lurer på hvorfor forskjellen mellom Sverige og Norge er så stor... Kan det ha noe å gjøre med hvem som eier media i Sverige?

    Dynamic Silence was invented as a method of closing off all access to the public media - and thus the larger culture - for people or organizations deemed to have an unacceptable point of view. In spite of minor changes and adaptations, it can still be understood as being comprised of two parts. In the first part, unfavored individuals are denied unmediated exposure to the public. In the second part, only negative aspects of the unfavored individuals are reported. This starts a downward spiral of de-legitimization in the public eye in which the harder unfavored individuals try to get public exposure, the more negative and unflattering that exposure becomes until, finally, nobody wants to be associated with the ideas of beliefs of the unfavored individuals.

    http://www.wvwnews.net/story.php?id=2435

    SvaraRadera