torsdag 17 januari 2013

Nyanserat från en antirasist


 

Edna Eriksson är född i Sverige, med en mexikansk mor och en svensk far. Jag har inte samma inställning som hon kring nation och rörlighet, men hon ger ett sympatiskt intryck, och utvecklar på ett nyanserat sätt sina tankar, vilket sannerligen inte är vanligt i antirasistiska kretsar. Därför har hon också haft svårt för den antirasistiska rörelsen, där hon varit medlem:

"När hon på nittiotalet var ledamot i kommittén Ungdom mot rasism på civildepartementet fick hon ofta frågor om sitt ursprung. Jag tyckte att det var ett konstigt sätt att sortera folk. Därför blev jag heller aldrig den arga unga invandrare som många ville göra mig till.
Hon kände sig aldrig hemma i den antirasistiska rörelsen eftersom hon där ofta betraktades som något exotiskt. Det var ett perspektiv hon upplevde som kvävande.
– Det gav mig inte någon känsla av att det här var mitt land. I stället signalerade det att ”det här är inte ditt, men det är härligt att du är här! Varsågod att berika oss med det här och det här”.
– Det var bara ett annat sätt att vara besatt av geografi och födelseplats."

Jag kan bara instämma i att de som kallar sig antirasister, verkar vara de som är mest fixerade vid "ras". Hon kritiserar också behandlingen av Sverigedemokraterna:

 "Om partiledaren för Sverige­demokraterna, Jimmie Åkesson, demoniserar invandrare och i synnerhet muslimer, är det lätt att demonisera honom och hans väljare tillbaka. Man gör honom till objekt, på samma sätt som han gör invandrare till objekt. Vad kämpar man för då?
Kan du ge något exempel på när han objektifieras?
– Ja, när man vägrar att stå bredvid honom och diskutera valresultatet på valnatten, till exempel. Eller när fackförbund väljer att utesluta någon för att den kandiderar för Sverigedemokraterna. Inställningen till personerna måste vara välkomnande. Annars slits det isär, det som jag menar är en gemenskap."

Tänk om debatten hade kunnat se ut så här istället! Om de som vill ha massinvandring lugnt förklarar varför, och vi som är emot den också får utrymme att förklara varför. Med den polarisering som vårt etablissemang drivit fram, tror jag tyvärr att det skeppet gått för länge sedan.

Artikel i DN

4 kommentarer:

  1. Jag märkte också detta i mina dialoger med s.k. anti-rasister. Dom är totalt besatta av ras. Jag försöker alltid se individen. Som vanligt tror dom att om dom är rasistiska på rätt sätt så blir dom anti-rasister och därmed goda människor. Men det är likväl rasism.

    SvaraRadera
  2. Japp, jag skriver en del om detta i mitt tidigare inlägg "Elitens rasism och Sveriges förfall".
    Ett komiskt exempel var ju när AFA letade sig fram till Rosengård i någon sorts solidaritet, och blev bortkörda av invånarna...

    SvaraRadera
  3. Intressant läsning. Det hade varit klarare att läsa om direkta citat av henne hade haft en annan färg än den lila färg som beskrivningen av hennes erfarenheter har. Bara en tanke.. Inte illa ment.

    SvaraRadera
  4. Unknown: Hm, för att särskilja vad som är vad i mina texter använder jag alltid grått till egen text, lila till citat, och blått till länkar. Själv tycker jag att det är fullt läsligt. Men det är bra att du påpekar detta, jag ska se om fler stämmer in, så får jag kanske göra något åt färgerna.

    SvaraRadera