Virtanen om patos

Fredrik Virtanen var ursprungligen någon sorts nöjesskribent, men får nu skriva socialdemokratiska ledare på Aftonbladet. Kombinationen nöjesskribent och sosse gör att det blir lite si och så med den intellektuella stringensen, men själva huvudpoängen i hans ledare idag kan jag hålla med om; vi behöver patos och uppriktigt engagemang i politiken.

Han ser bara uppriktighet i Alliansens och SDs ondska, så de avfärdas med lite trams:

"Med det menar jag inte att SD är ett dugg ironiska när de vill ­bevara Sverige svenskt, eller att ­Alliansen genomför ett ironiskt läx-rut, eller att utförsäljningen av välfärdstaten var en idé av Henrik Schyffert på 90-talet.

Jag menar att jag saknar gravallvar och ärlighet i diskussionen. Tydlighet. Om du är rasistisk – säg det då. Hellre det än svammel om mångkultur. Och anser du att klassklyftor är bra för Sverige – säg det då, och förklara varför du tycker så. Sedan kan vi medborgare ta ställning."

Det är till att börja med mycket märkligt att en strävan att bevara Sverige svenskt ses som det värsta man kan ha i vårt land idag. Svammel om mångkultur? Nu är det ju just följderna av dagens och framtidens invandringspolitik och mångkultur som Sverigedemokraterna pekar på, och inte några diskussioner kring "raser".

Som sosse hyllar han sedan Olof Palme och Anna Lindh som exempel på det patos han efterlyser:

"En orädd, intelligent modernist med ett brinnande patos för rättvisa, jämställdhet och solidaritet. En komplex person, inte utan skrupler, inte med någon gloria, men en person som sa vad han tyckte och sedan var beredd att ta strid för det."

Att Olof Palme hade patos och var en stark politiker kan jag nog hålla med om, men Anna Lindh anser jag ha varit en av de värsta broilerna vi har sett. Hon gick med i SSU som 12-åring och tillbringade sedan hela sitt liv i Socialdemokraterna, med ett klart mål att en dag bli statsminister. En intelligent version av Mona Sahlin helt enkelt.

Är det några politiker idag som är orädda och beredda att ta strid för sina åsikter så är det väl Sverigedemokraterna? Trots hot och svartmålning i media fortsätter dessa företrädare att oförtrutet arbeta för att vända vårt land från avgrunden. Jimmie Åkesson är också den klart ärligaste och skarpaste partiledaren, som vid varje anförande och intervju talar ur hjärtat.



Jag får faktiskt intrycket att SD är det enda partiet som på allvar är intresserat av att styra det här sjunkande skeppet. Från Alliansen kommer mer eller mindre bisarra förslag och rekord i uppehållstillstånd, från Stefan Löfvén endast tystnad och total avsaknad av visioner.