"Ansvaret för debattklimatet ligger i Rosenbad"

 

Vi är många som menar att dagens debattklimat är ett resultat av det tystande och smutskastande som utgått från politiker- och medieetablissemanget i vårt land. Detta har resulterat i en frustration hos dem som inte kunnat göra sin stämma hörd, vilket idag, med internet, ibland leder till övertramp även från individer på vår sida. Idag skriver Lars Bern på Newsmill om detta i ett utmärkt inlägg. Observera att denne Bern inte är någon "högerextremist", utan en miljödebattör, som upplevt att hans uppfattning i klimatfrågan utsatt honom för hat från de politiskt korrekta.

"Om vi skall kunna komma tillbaka till ett någotsånär civiliserat debattklimat i våra medier och på nätet måste makthavare och media föregå med gott exempel. Vi som inte livnär oss på politik vill ha en fri och allsidig debatt om allt som rör den politiska processen utan att bli förolämpade och hotade av yrkespolitiker och journalister."

Jag tror att etablissemanget alltför länge varit vana vid att kunna trumpeta ut sina budskap utan att få mothugg från vanliga människor. Symbiosen mellan den politiska makten och medierna kanske beror på att vi är ett litet land, och att diskussionerna kunnat begränsas till en liten grupp individer i Stockholm. Detta sammanfattar Bern i en mening:

"Journalismen som skulle vara den tredje granskade statsmakten har förvandlats till den politiska korrekthetens kolportörer."

Han belyser sedan hur just vissa frågor anses för kontroversiella för medborgarna:

"Det som skrämmer är att de frågor som den politiska eliten lyft ut och stämplat som stående över debatten, ofta är de frågor som starkt engagerar stora väljargrupper. Exempel är migrationspolitiken, integrationen, förhållandet till EU, miljö- och energipolitiken, mediepolitiken m.m.. Inte oväntat får detta konsekvenser i form av missnöjesrörelser som först Ny Demokrati, sedan Piratpartiet, Junilistan och nu senast Sverigedemokraterna. Internets utveckling har även gett voice åt vanligt folk som nu kan komma tilltals utan att filtreras av vänsterradikala journalister."

Ja, det är mycket beklagligt att just de största ödesfrågorna för framtiden är de som inte skall få diskuteras. Invandringsexperimentet skulle knappast ha fått spåra ur så fullständigt om det förekommit en fri debatt redan på 70- och 80-talen. Visserligen hånas och smutskastas oppositionella fortfarande, men vi kan iallafall yttra oss och prata med varandra, tack vare internet.

"Yrkespolitikerna och deras handgångna inom media reagerar med ursinne och använder ren mobbing och en skur av ad hominem tillmälen för att försöka få missnöjesyttringarna att gå upp i rök. Alla har vi på näthinnan bilden av folkpartisten Bengt Westerberg (han som gett girigheten ett ansikte) som vänder ryggen åt Ian Wachtmeister en valnatt. Och det var skrattretande när kommunisten Lars Ohly med sitt förflutna vägrade sitta i samma sminkrum som invandrarfientliga Jimmy Åkesson och Reinfeldt han tycker att Sverigedemokratiska politiker får tåla stryk. För att inte tala om hur man behandlat de som ifrågasatt klimatpolitiken."



Att Bern genom sin position som miljödebattör tror att "klimatförnekare" (ett annat epitet) blivit värre behandlade än invandringskritiker, och att han lite pliktskyldigt själv drar till med epitetet "invandrarfientlig", får vi ha överseende med; hans analys av maktens åsiktsförtryck stämmer likväl.