"Forskare romantiserar islam"

Det som i Sverige är fullständigt tabu, kan diskuteras desto friare i våra grannländer. Sålunda dyker det i norsk media med jämna mellanrum upp intressanta artiklar om yttrandefrihet, invandring och islam.

En märklig paradox har skett i Västeuropa. Vänstern, som säger sig kämpa för bland annat kvinnors och homosexuellas rättigheter, har lierat sig med islamister, som fullständigt motsätter sig detta. Troligen beror detta på att man ser USA som huvudfiende, då det är ett kapitalistiskt land, något jag utvecklat här.
Verdens Gang är inne på samma spår:

"Midtøstenstudiene er dominert av tidligere venstreradikalere med et verdensbilde som romantiserer den totalitære islamismen. Disse står for en tolkning av islamismen og Midtøsten der tredjeverden-romantisering og antiamerikanisme blir brukt til å normalisere politisk ekstremisme og stemple enhver kritikk som «islamofobi»."

Vi har här även tidigare tittat på hur denna undfallenhet inför extremism i tredje världen kan kopplas till en närmast rasistisk uppfattning, om hur diktatur och extremism hos andra folk inte riktigt kan tas på allvar, då man ser dessa folk som ett slags barn. Skulden ligger alltid hos den vite mannen, som istället anses överlägsen, och följaktligen får ta ansvar för missförhållanden över hela världen:

"Mange av fordommene som preger Midtøsten-studier er en direkte arv fra Edvard Said og hans sinte bok Orientalisme (1978). Med sitt sterke engasjement for palestinerne, klarte ikke Said å holde sitt politiske og profesjonelle virke atskilt. Det fantes ikke sannheter, bare «narrativer», og fakta ble redusert til det enhver vil gjøre ut av dem. Man skulle ikke kritisere «de andre». Det var ens egen kultur som skulle dekonstrueres og tas et oppgjør med, mens andres kulturer og tradisjoner skulle forstås og bevares.

Resultatet har blitt en berøringsangst overfor ikke-vestlige totalitære, antidemokratiske og undertrykkende strømninger."

I Sverige blir detta mycket tydligt, då det ständigt förklaras hur det inte finns några svenskar eller något svenskt, medan det aldrig ifrågasätts huruvida det finns några kurder eller palestinier. På samma sätt är det endast viktigt att rasera och blanda upp vita länder, en strävan som inte gäller några andra regioner, inte ens välutvecklade länder som Japan eller Sydkorea.

Verdens Gang menar att romantiseringen av tredje världen nu också omfattar islamismen:

"Opprørsgrupper i den tredje verden var ikke ekstremister men per definisjon frigjøringsbevegelser, og deres bruk av vold og undertrykkelse var berettigede, eller i det minste forståelige, svar på Vestens overgrep. Slik ble det gjengs i akademia å forsvare ikke-vestlig ekstremisme, heri islamismen."

Relevant kritik mot ideologin Islam och dess följder benämns idag med den påhittade diagnosen "islamofobi". En av våra främsta apologeter, Mattias Gardell, nämns också i artikeln:

"I Skandinavia er innflytelsen fra Said kanskje mest tydelig hos den svenske religionsviteren Mattias Gardell som har bakgrunn fra den revolusjonære bevegelsen Antifascistisk aktion. Hans bok Islamofobi (2010) har blitt populær og er til og med pensum på islamstudier ved Universitetet i Tromsø. Som Said har også Gardell en tydelig politisk agenda. Han skummer overflaten på jakt etter løsrevne sitater som passer hans verdensbilde, og presenterer disse som essensen av Vestens akademiske og offentlige virke."



Slutligen varnar man för följderna av denna skönmålning:

"Slik blir trusselen (sv: hoten) ved fremveksten av radikal islam nedtonet og nærmest latterliggjort  (sv: förlöjligade) - den er konstruert av media, eksperter og byråkrater som er fordomsfulle mot muslimer.
[...]
Dette er en dyster avsporing av vestlig akademisk ånd, med potensielt farlige konsekvenser i møte med en fremvoksende totalitær islamisme.

Det er derfor på høy tid at fagfeltet åpnes opp, går til kildene, vektlegger empiri foran myter og blir bedre på selvkritikk."

Dessvärre är dessa frågor inte bara akademiska. Framväxten av en allt större muslimsk befolkning, inte minst i Sverige, gör att vi måste ta hotet från islam och islamismen på allvar.