Hyckleri och förvirring på Aftonbladet

Även om vi andra vid det här laget blivit ganska trötta på diskussionen kring näthat, så fortsätter media att älta detta, troligen för att de ser det som utmärkt sätt att vinna martyrskap, och bibehålla någon sorts illusion om att pressen står upp för det fria ordet. Frågan är ju egentligen mycket enkel; att skicka hot och trams till offentliga personer är dumt och meningslöst, samt förekommer troligen från alla politiska håll.

En som i den här debatten får det lite svårt med trovärdigheten är förstås Åsa Linderborg. Hon ondgör sig över näthat när det riktas mot henne själv, eller möjligen någon annan vänsterkvinna, men övriga åsikter tycker hon skall tystas och demoniseras så gott det går.



Idag skriver Linderborg om  Elisabeth Ohlson Wallins fåniga bildmontage med kungen, drottningen och några till. Ordförande för Rojalistiska föreningen, Patrik Åkesson, kallade bilden för "näthat":

"Där och då spårade näthatsdebatten ur fullständigt.

I Dagens Nyheter i torsdags fick författaren och musikern Mattias Alkberg frågan hur han vågade spela in en låt om kungen med text av Carl Johan De Geer: Är inte det ”näthat”? Begreppsförvirringen är total. Elisabeth Ohlson Wallin har gjort ett fotomontage och Alkberg har gjort en skiva. Båda är samhällskritiska konstnärer. Näthat, det är nåt annat.

Om allt – konst, humor, idédebatt – ska diskvalificeras som näthat, stryps det offentliga samtalet till ett enda blaha blaha. Makthavarna får sitta i orubbat bo.

Fotomontaget kväljer mig. Men det gör även kungahuset och dess bristande respekt för yttrande- och pressfrihet."

Visst, den där bilden är förstås inte näthat i ordets egentliga mening, men ordet har redan förlorat all mening, inte minst genom Åsa Linderborg, och hennes försök att klistra det på "högerextremister". Observera hur de aktuella hatarna i Linderborgs värld istället är "samhällskritiska konstnärer". Hennes slutsatser blir sedan fullständigt absurda, just för att de kommer från henne, en av landets främsta åsiktspoliser. Det är ju just vi som sysslar med samhällskritisk idédebatt, som varit den främsta måltavlan i debatten kring "näthat". När vår sida vill diskutera samhället kallas vi för näthatare och fotsoldater, och våra publikationer kallas kort och gott för "hatsajter".

En annan av Aftonbladets gamla politruker har det betydligt enklare. Jan Guillou slår helt enkelt fast att alla näthatare är sverigedemokrater. Det märker han dels på personernas språkbruk, men även för att någon från vänstern aldrig skulle sänka sig så lågt som att hota motståndare. Det blir raka rör redan i inledningen:

"Jo, det är sexuellt nödlidande sverigedemokrater som över­öser Aftonbladets kvinnliga kolumnister och deras kolleger i andra medier med sadistiska sexfantasier och hot om sexuellt våld. Så ligger det till. Jag återkommer till hur man kan veta det."

Skulle något hot dyka upp från vänster, är även detta i själva verket påhittat av sverigedemokrater. Dessutom befinner sig vänstern på en högre intellektuell nivå:

"Påståendet har trovärdighets­problem i två avseenden. Dels handlar det om tendensen att spela mar­tyr­er, att rista in hakkors i pannan på sig själva eller sätta eld på sin egen lägenhet och anklaga ”vänstern” för att ligga bakom. Dels, och viktigare, handlar det om en avgörande ideologisk skillnad mellan vänster och populisthöger.

Vänsterextremister har intellektu­ella anspråk, ser sig om en genomskådande elit, och då är det lika fint att kunna analysera samhället i marxistiska tanke­banor som att vara feminist."

Aftonbladets förhållande till sanning och yttrandefrihet känns inte helt glasklart.