Lars Lindström och konsten att älska sig själv

"Jag visar min respekt för kvinnan som jobbar som kokerska i storköket och aldrig har bloggat eller skrivit ett enda inlägg på Twitter och ändå på fredagskvällen får höra att hon är en slyna och att hon får en stor fet smäll om hon inte håller käften."



Ja, så skriver faktiskt Lars Lindström, pk-krönikör på Expressen, som inte bara är en ovanligt god människa, utan också en av de mer lättkränkta. Idag handlar hans krönika om att han faktiskt är så fin, att han helst skulle vilja vara kvinna, som ju per definition är goda människor.

"Nej, jag skulle vilja vara kvinna och skriva en hyllning till den man som har förstått att vi är jämlikar. Till den man som då och då tänker på att för mindre än hundra år sedan fick kvinnor i Sverige inte ens rösta, för bara drygt sjuttio år sedan kunde en kvinna avskedas från en statlig tjänst om hon gifte sig eller blev gravid och för 40 år sedan var abort inte ett fritt val för kvinnan. Till mannen som förstår att utvecklingen mot jämställdhet är bra för oss alla."

Varför skriver man sådant här? Jag kan inte se något annat syfte än att hylla sig själv. Ett bra självförtroende är nyttigt, men när det övergår till självgodhet och arrogans, som hos Lindström eller Mazetti, blir det osunt. Det verkar också leda till en särskild sorts lättkränkthet, då dessa personer som aldrig motsägs, för första gången får kritik. För ett tag sedan tittade vi på hur Lindström blivit förolämpad av Richard Jomshof (sd), då denne kritiserat ett utfall mot Sverigedemokraterna. Lindströms utfall bestod bland annat i att jämföra sverigedemokrater med gråsparvar som letade mat bland sopor, medan Jimmie Åkesson jämfördes med självaste Anders Breivik. Jomshofs svar gjorde sedan Lindström så kränkt att en hel krönika ägnades åt hans egen martyrroll.

Ytterligare ett inlägg av Lindström tog sedan upp detta under rubriken "Ingen riksdagsman tycker längre att jag är imbecill", varefter jag faktiskt fick till ett litet replikskifte:

Tobbes Medieblogg:

Det är det säkert fortfarande många som tycker. Ditt inlägg, som Jomshof svarade på, var ju bra mycket mer förolämpande än Jomshofs eget.

Lars Lindström:

När riksdagsmannen skrev sitt personlig påhopp på mig hade jag aldrig nämnt hans namn över huvud taget. Du vet inte mycket om lagen om förtal och kränkning om du påstår att min kolumn innehöll något sådant.

Tobbes Medieblogg:

Nej, Jomshof nämndes inte, men du jämförde sverigedemokrater med gråsparvar som letade mat i sopor, och Jimmie Åkesson blev till och med jämförd med Breivik...lite grovt kanske?
Det är PK-medierna som satt tonen, vilket till och med Virtanen har medgett.

I pk-världen går det alltså bra att jämställa Jimmie Åkesson med en massmördare, men om någon kallar Lars Lindström för "imbecill" blir det genast förtal och kränkning.