måndag 25 mars 2013

Maktens förvridna språk




1947 utgav litteraturprofessorn Victor Klemperer boken "LTI - Lingua Tertii Imperii: Notizbuch eines Philologen". Den skildrar hur språket utvecklades i Tredje riket, och kom att användas av en allt större del av befolkningen. Efter kriget menade man att språket till sådan grad förvridits, att man skulle behöva börja med att bygga upp språket på nytt, för att kunna bygga ett nytt samhälle.

Utan jämförelser i övrigt, stöter jag på samma problem när man i dagens Sverige skall diskutera politik och samhälle, och då naturligtvis främst på invandrings- och integrationsområdet. Makten och dess ideologi har skapat mycket speciella ord och uttryck, för att omöjliggöra en vettig diskussion. Detta språk trummas sedan dagligen in av media, till den grad att den tanklöst används av större delen av befolkningen. Jag anser att vi idag behöver frigöra det svenska språket (varav mycket förstås är internationellt) från ideologiskt förvridna ord och fraser. Tack vare dagens fria medier sker idag en motreaktion; det är därför som pk-människor upplever att de kommer in i en främmande värld, med ett helt eget språk, när de besöker en fri publikation.

Tredje Rikets språks egenheter delade Klemperer in i ett antal avdelningar. Jag skall försöka använda dessa för att nämna några exempel på Sveriges eget regimspråk. Listan är definitivt inte komplett; jag tvingas exempelvis konstatera att jag inte kommit på något bra exempel på vår regims användning av prefix (även om man förstås skulle kunna kalla alla epitet som främlingsfientlig osv för en sorts prefix).



Återkommande ord
Man har skapat en enorm mängd ord för invandringskritiker, vilket för övrigt är ett ord där vår sida hittat en vettig motsvarighet.
Främlingsfientlig
Rasistisk
Högerextremistisk (varför invandringskritik skulle befinna sig till höger, och dessutom extremt till höger är en gåta)
Populistisk (betyder egentligen att man vädjar till folket med enkla budskap, men betyder nu enbart invandringskritisk. Av någon anledning anses det inte populistiskt när ett vänsterparti lovar jobb som inte finns, för pengar som inte finns)

Eufemismer
Även för invandrare har man skapat en mängd mer eller mindre fantasifulla nya beskrivningar, exempelvis:
Nybyggare
Nysvensk
Papperslös (illegal invandrare)
Mångfald (stort inslag av folk från Afrika och Mellanöstern)
Ensamkommande flyktingbarn (relativt ung man från Afghanistan eller Somalia)

Återkommande uttryck
Fiska i grumliga vatten (diskutera invandring)
Främlingsfientliga strömningar (av någon anledning är invandringskritisk opinion ofta en "strömning")
Ljusskygga krafter (personer som vill diskutera invandringspolitik)
Människors lika värde (används endast när man vill distansera sig från dem som vill diskutera invandring. Vad det har med människors eventuella värde att göra är mycket oklart.) 

Prefix

Neologismer
Islamofobi (Mycket märkligt ord som verkar betyda kritik mot ideologin Islam, eller den stora muslimska invandringen till Europa. Det verkar dock inte som att någon lider av någon sjuklig rädsla för kristendom, nazism eller någonting annat.)
Hatsajt/Näthat (Fria medier/Invandringskritik)
Människosyn (är vad som avgör godheten hos en multikultivurmare, kontra ondskan hos en invandringskritiker)

Poängen är inte främst att raljera över hur bisarrt det officiella språket blivit, utan att efterlysa vettiga alternativ. Som svar på "främlingsfientlig" har ju "sverigevänlig" uppkommit, men jag tycker inte att det är helt klockrent. Inte minst saknar jag ett bra samlingsord för våra olika länders invandringskritiska, patriotiska och folkliga rörelser. Jag har ofta varit lockad att själv helt enkelt använda "högerextrem", om det bara inte var så fantastiskt missvisande. Man skulle kunna kalla dem "folkpartier", men då uppstår risken att förknippas med Sveriges kanske minst folkliga parti.

En sak är klar: när det är dags att vända skutan, borde vi kanske inrätta en särskild kommission för att rena dagens förgiftade språk.

13 kommentarer:

  1. Gillar dina förklaringar till alla pk-floskler!

    Har också tänkt på varför man kallar invandringskritiska partier för "högerextrema", SD är ju inte det minsta höger i sin politik. Genom historien så är väl mer nationalistisk socialism den korrekta ideologiska beteckningen på alla "högerextrema alternativ" som funnits.

    /Ludde

    SvaraRadera
  2. Tack Ludde! Det tragiska är att jag inte ens försökt skoja till dem, vilket man ju lätt kunnat göra, utan helt enkelt redogör för vad de egentligen avser.

    När det gäller oss "högerextrema", känns det oerhört viktigt att hitta ett vettigt ord. De som i dagens Europa får detta epitet är ju inte fascister, nationalsocialister eller någon annan ideologi för vilken det finns ett namn.

    SvaraRadera
  3. Europavänlig kanske?

    SvaraRadera
  4. Haha. Ja, men då finns risken att man tas för en EU-federalist och klumpas ihop med människor som Birgitta Ohlsson, och så kan man ju inte leva....

    SvaraRadera
  5. Otroligt välskrivet om ett intressant och viktigt ämne. Jag har också alltid förundrats över massmediernas kärlek till ordet högerextremism. Allra bisarrast brukar det bli när det bråkats ute på gatorna. Då brukar medierna beskriva det som att högerextremister och vänsteraktivister drabbat samman...visst låter det ena bättre än det andra.

    SvaraRadera
  6. Ja, dessutom är det ju inte två parter som drabbar samman, utan en fredlig "högerextrem" demonstration, till vilken det kommer ett gäng "vänsteraktivister" för att bråka. Media sätter då ofta gärna en rubrik i stil med "Högerextrem demonstration urartade i kravaller" eller liknande.

    SvaraRadera
  7. Kanske ska man helt enkelt göra som de homosexuella gjorde med epitetet bög och avdramatisera orden (vilket de redan borde vara om man tittar på hur de används idag).
    T.ex i lunchrummet:
    - Tjena din gamla rasse, sitter du här och fikar!
    - Jaja men din högerextremist! Slå dig ner och ta en bulle.

    SvaraRadera
  8. Ja, det var lite så jag tänkte också - att "ta tillbaka" ordet helt enkelt. Själv får jag enbart positiva vibbar när något omnämns som "högerextremt", men jag tycker själva ordet i sig är missvisande.

    Dock vill jag minnas att min store husgud Jean-Marie Le Pen i någon valkommentar helt avspänt själv talade om vänstern, högern och extremhögern, så det kanske är dags att jag börjar också.

    SvaraRadera
  9. Men dilemmat är vad ska man kalla det som var "extremhögern" innan?
    Tex äkta Nazister och dyl?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, det är ju inget dilemma - det finns ju fascism och nationalsocialism.

      Radera
    2. Ja men även dessa har ju devalverats genom idogt användande som epitet om SD.
      Om man spinner vidare på 1984 skulle jag kalla mig "Krimtänkare", även "Dissident" känns som ett passande epitet. Tyvärr så är ju dessa relativa så de benämner ju inget om politisk ståndpunkt.

      Radera
    3. Haha, ja, även jag har läst "1984", men det var så länge sedan att jag glömt termerna. Faktum är att "krimtänk" ju är ett mycket bra ord för att fundera kring Sveriges invandringspolitik. Personer som Åsa Linderborg och Lisa Bjurwald skulle ju helst kriminalisera redan tänkande kring detta.

      Radera
    4. Ett annat favorit ord ur boken är "Dubbeltänk".

      Älskar definitionen på Wikipedia:
      "Dubbeltänk - innebär att kunna hålla två motsägande trossatser i huvudet samtidigt och att dessutom acceptera båda som sanna, att kunna ljuga medvetet och ändå vara fullständigt övertygad om att man talar sanning."

      Behärskar man detta i dagens Sverige har man sin lycka gjord.
      Det som gör 1984 så klockren är att den är så tydligt belyser de totalitära mekanismer som så lätt uppstår om människor låter sig skrämmas till tystnad och debatten dör, oavsett politisk inriktning.

      Det gör att det känns ännu mer tragiskt att jag väljer att vara anonym här bara för att jag befarar att jag kan förlora jobb och vänner om det kommer ut att jag röstar på SD.

      Radera