"SD har inte vunnit"

Ibland tar jag mig en titt på vänsterpublikationen Dagens Arena. Vi tittade senast på den när de bedrev en kampanj kallad "SD ut ur riksdagen". Den kampanjen verkar nu avslutad, utan att SD åkt ur riksdagen, eller ens kommer att göra det 2014, men det höll iallafall igång några krönikörer med fin människosyn under några veckor. Idag skriver "författaren och frilansskribenten" Per Wirtén om partiet och om vem som vunnit en kulturkamp som tydligen pågår mellan SD och dess motståndare. Artikeln är ingenting märkvärdigt, men den innehåller några sekvenser jag skulle vilja bemöta.

"Dansk folkepartis genombrott 2001 framkallade en intensiv kulturkamp. Konflikterna gick djupare än de vanliga uppgörelserna och debattstormarna. De var mer avgörande och ifrågasatte gamla föreställningar om vad Danmark egentligen vad för ett slags land. Svaren var ofta oförenliga. Hela samhället berördes – från Jyllands-Postens låga provokationer till sofistikerade idéhistoriska analyser. Det var en typisk kulturkamp och den konservativa etnonationalismen tog hem den."

Självklart blir debatterna mer avgörande, eftersom frågorna kring invandring och integration är mer avgörande. Det är ju just därför som det är så tragiskt att de inte kan diskuteras på ett vettigt sätt. Observera hur de två sidorna beskrivs: den ena står för låga provokationer, den andra för sofistikerade analyser. Ni får själva gissa vilken sida som Wirtén tillhör och vilken Dansk Folkeparti tillhör.

"Sverigedemokraterna svärmar nostalgiskt för ett avskärmat etnonationellt land som aldrig har existerat; ett slags sammansmältning av folkdräkter, folkhem och oföränderlighet."

Det är populärt bland sådana här figurer att säga att SD vill "stänga gränserna" och "avskärma sig från omvärlden". Det är förstås nonsens; att vilja begränsa arabisk och afrikansk invandring är inte att sluta sig från omvärlden; man kan ha både handel och turism, utan att bedriva en sådan invandringspolitik.

Även det här med att man svärmar för ett land "som aldrig funnits" är en lögn, även om den ofta upprepas. Det hör ihop med pratet om att vi alltid varit ett mångkulturellt land, vilket förstås inte heller är sant. Det var inte många decennier sedan exempelvis det muslimska inslaget var mycket litet, om inte obefintligt. Slutligen är det idiotiskt, men mycket vanligt, att reducera tankar kring invandring och vår nations framtid till "folkdräkter, folkhem och oföränderlighet". Det finns ju fler sorters förändringar än just en rörelse i arabisk-afrikansk riktning. Vi skulle ju istället kunna arbeta för Sveriges bästa, genom förändringar för exempelvis skola och sjukvård. Wirtén återkommer också till en händelse som förefaller varit mycket traumatisk för journalistkåren:

"I teve kunde programledare styra debatten med frågor som ”Hur mycket invandring tål Sverige?”

Jag tycker det är en mycket relevant fråga. Att man inte ens kan ställa liknande frågor i Sverige säger en hel del om klimatet i vårt land.

"Reaktionerna på Tobias Billströms uttalanden är också anmärkningsvärda. I många andra europeiska länder hade de säkert framkallat protester från vänsterhåll, men förmodligen passerat ganska obemärkt i politikens mittfåra. Här reste sig landets samlade journalistkår och ifrågasatte honom."

Ja, det är ju självklart att i just Sverige, så reser sig hela journalistkåren som en man, när någonting avviker från deras egna åsikter. Det är ju just därför vi talar om demokratur och gammelmedia. Det är märkligt att det anses vara någonting positivt att landets samlade journalistkår har samma åsikter, och samma agenda.

Nej, det är möjligt att SD inte vunnit än, men att vi växer kan ingen förneka. Framtiden tillhör oss.