lördag 23 mars 2013

Takhöjd här och där


De senaste två veckorna har jag dessvärre haft fullt upp med annat, men nu är tanken att bloggen kör igång på helfart igen.



En händelse som inträffat under denna period var ett antal nya uteslutningar från Sverigedemokraterna. Jag tänkte egentligen inte beröra detta överhuvudtaget, av flera skäl. Det främsta är att jag inte vill delta i medias kampanj att utmåla SD som ett parti i kaos, vilket man alltid försöker göra varje gång någon väljer, eller tvingas lämna sin post. Att medlemmar lämnar partiet eller sin post är egentligen helt normalt; man kanske inte längre har tid, man viker sig för hot, eller så har man ändrat sina sympatier. Medlemmar som tillkommer och medlemmar som faller ifrån är helt naturligt och förekommer i alla partier.

Frågan om SDs nolltolerans och följande uteslutningar är en inte helt okomplicerad fråga. Media väljer naturligtvis att skildra det som att det finns en enorm mängd galningar i partiet, och att partiledningen därför har fullt sjå med att ta itu med dessa. Hade media varit något mer neutrala, skulle man också kunna skildra det som att SD ställer högre krav på sina medlemmar än övriga partier, vilket borde vara någonting positivt.

Jag anser att det hela är en balansgång; å ena sidan måste man ställa vissa krav på sina företrädare, å andra sidan bör man vara försiktig med att alltför lättvindigt göra sig av med eldsjälar, som år efter år gjort sitt yttersta för partiet.

Jag brukar heller aldrig ta ställning i de enskilda ärendena, eftersom jag är en enkel gräsrot, som varken har anledning eller kunskap att göra det. Dock måste jag erkänna att det senaste fallet gjort mig något betänksam. En av de uteslutna är Patrik Ehn, gruppledare i Västra Götalandsregionen, och en person som jag vet är både trevlig och högst kompetent. Detsamma gäller Daniel Rondslätt, som arbetar med Ehn, och synbarligen sveptes med i uteslutningen.

Jag tycker det finns ett värde i att ha riktlinjer för ett partis företrädare, och därigenom upprätthålla viss disciplin. Jag ställer mig dock frågan om inte taket börjar bli lite väl lågt, och att partidisciplinen leder till förluster av allför många erfarna och duktiga företrädare.

Nu till skälet till varför jag trots allt tog upp detta. Jo, om taket är otroligt lågt i SD, verkar det fantastiskt högt i andra partier. I Centerpartiet får man exempelvis lov att ha en helt egen politik, som inte på en enda punkt överensstämmer med partiprogrammet.

Värst är dock Vänsterpartiet, där man nog borde införa nolltolerans mot dödshot. Vi minns Simon Fors, som år efter år dödshotat borgerliga politiker, innan han till slut blev tagen i örat. Nu är det dags igen; Christoffer Hurtig, Ung Vänsters ordförande i Luleå, skriver helt enkelt att han vill skjuta Tobias Billström.



Att han har Lenin som avatar verkar dock aldrig ha upprört någon i partiet. Denne Hurtig blir faktiskt utesluten, men jag får intrycket av att det finns en acceptans för den här retoriken i Vänsterpartiet. Jag har aldrig i SD-kretsar hört prat om att personer skall skjutas, och skulle jag ha en diktator och massmördare som symbol skulle uteslutningen komma omedelbart.



Slutligen förväntar jag mig nu att media kör några veckors förstasidesnyheter kring alla dödshot från Vänsterpartiets företrädare, eftersom det tydligen var motiverat när SD-företrädare tramsade omkring en natt för tre år sedan.

SvD
DN

4 kommentarer:

  1. Den svenska "vänstern" är sedan länge ett raglande ök som
    övergivit all vänsterpolitik till förmån för en totalt misskrediterad
    multikulturalism, (idiot)feminism, antiintellektualism och liknande
    PK-svammel som dagligen framförs ad nauseam av legioner av
    bedrövliga motorkäftar.
    Och nu ett regelrätt mordhot riktat mot en minister som yttrat några
    illa genomtänkta meningar under en intervju. För denna trivialitet hotas han nu till
    livet av en PK-bortdomnad politruk; en av otaliga högljudda indignationsatleter
    och ständigt "kränkta" halvfigurer som likt sniglar lämnar en sträng av slem efter
    sig varhelst de går. Och nu "ångrar" denne abderit vad som nyligen basunerades
    ut som kommande "från djupet av mitt hjärta"... Så talar och agerar givetvis endast
    ett värsta sortens moraliska kräk. Trovärdighet? Exakt 0,0!
    Det faktum att han valts till ordförande är givetvis mycket talande vad
    gäller (v):s "medlemmar" och deras politiska och allmänmänskliga omdöme.
    Mordhotet är dessutom mycket illavarslande för alla självständigt tänkande
    människor. Ifall dessa djupt odemokratiska, intellektuellt och moraliskt
    undermåliga "hurtigar" någonsin skulle få ett avgörande inflytande inom svensk
    politik, då skulle i alla fall jag skyndsammast emigrera till ett land där liknande vansinne
    betraktas som just sådant...
    Finns det ingen botten i den avgrund där (v) befinner sig? Jävligt sorgligt
    är det i alla fall!

    SvaraRadera
  2. Välkommen tillbaka, du har varit saknad

    SvaraRadera
  3. Tack Larre - kul att höra! Ibland kan det bli lite stiltje, men jag gör mitt bästa...

    SvaraRadera
  4. Tobbe, skönt att du är tillbaka! Du behöver inte ens göra ditt bästa för att göra mer än 99.9997% av befolkningen gör (mig inräknat).

    SvaraRadera