onsdag 29 maj 2013

Jean-Marie Le Pen om Venners död


Förra veckan begick den patriotiske författaren och historikern Dominique Venner självmord genom att skjuta sig i katedralen Notre-Dame i Paris, vilket jag tog upp här. Detta genererade ju förstås bara notiser i svensk media, men man var noga med att påstå att Marine Le Pen hyllade handlingen. Det var förstås en lögn, eftersom vad hon faktiskt sa löd:

"All vår respekt vill Dominique Venner vars sista gest, i högsta grad politisk, blev att försöka väcka Frankrikes folk. Det är dock i livet och hoppet som Frankrike kommer att resa sig och räddas."

I den senaste Veckojournalen kommenterar även Jean-Marie Le Pen självmordet.

Yukio Mishima var en japansk författare som begick rituell seppuku 1970.
Henry de Montherlant var en fransk författare som begick självmord 1972.
Pierre Drieu la Rochelle var en fransk författare som begick självmord 1945.

Robert Brasillach var en fransk fascist som avrättades 1945.




4 kommentarer:

  1. Pierre Drieu de la Rochelle dömdes för kollaboration. Han skrev även en roman som blev efterkrigsfilmen "Tag mitt liv".

    länk

    Robert Brasillach avrättades på de Gaulles order som ett varnande exempel. Rent juridiskt var
    det hela ett skämt, vilket även den judiska författaren Alice Kaplan skriver i sin biografi om Brasillach, som hon kallar den "franska fascismens James Dean".

    In '30s Paris a writer had to take sides, and Brasillach's was on the far right. His brand of fascism was neither analytical nor truly political; it had a romantic, almost swoony quality. He could declare that "fascism is anti-Semitic," yet write warmly of Chaplin, Proust and Yehudi Menuhin. He never reconciled his love of France and his ardor for the Reich. How can one be both a French nationalist and a cheerleader for a conquering power? Brasillach's "soft" faction lost a battle with a more virulent group at Je Suis Partout, and he resigned. Yet he still could write, "I have confidence in the Wehrmacht and in Adolf's patriotism."


    Killed for his words.

    SvaraRadera
  2. Tack Cello för fördjupningen! Överhuvudtaget trevligt att få kommentarer på dessa klipp, då de tar viss tid att texta, men i allmänhet genererar mindre gensvar...

    SvaraRadera
  3. Tack för en bra blogg; en mycket bra, rentav. Trevligt att du nischat dig som frankofil SD:are. Tämligen unikt tror jag.

    Ja, om man bortser från gamle "Lelle Penn" på SD-Kuriren förr, förstås.

    http://sv.wikipedia.org/wiki/SD-Kuriren

    SvaraRadera
  4. Wikipedia om Robert Brasilach:

    http://en.wikipedia.org/wiki/Robert_Brasilach

    SvaraRadera