Nya idiotier från feminismen

Vi får ständigt höra att man måste se individen och att det är fel att dra alla över en kam. Jag håller med. Dock verkar det i den politiskt korrekta världen finnas en grupp som inte enbart är ett legitimt mål, utan där det dessutom är viktigt att dra alla över en kam. Män. Vi minns hur Gudrun Schyman menade att det egentligen inte var någon skillnad mellan svenska män och talibaner, eftersom det på något sätt handlade om samma "patriarkala strukturer". Igår tittade vi på hur det hävdades att jihad-resor förstås inte hade någonting med islam att göra, utan endast var en del av alla mäns kultur.

Nu är det dags för en ny bottennivå. Ann Heberlein, som jag tidigare endast känt som en författare med psykiska problem, men som tydligen även är "teologie doktor i etik", förklarar under rubriken "Ariel Castro kunde lika gärna varit en av oss" att det inte alls är någonting ovanligt med individen i Cleveland som höll kvinnor fångna i sitt hus i tio år.

"När Ariel Castro håller tre unga kvinnor fångna som sexslavar förklaras det som en perverterad och djupt störd individs handlingar. I själva verket är Cleveland-kidnappningen ett uttryck för samma patriarkala ordning som även i Sverige ger män rätt till kvinnans kropp. Castros dåd speglar en kulturell föreställning om att romantisk kärlek är att äga den andre."

I feminismens värld är alltså även alla män i Sverige lite medskyldiga till Ariel Castros kidnappning, eftersom vi, på grund av patriarkal ordning förstås, fungerar på samma sätt. Att sedan se denne Castros handlingar som ett utslag av "romantisk kärlek" är naturligtvis helt groteskt, men i Sverige kan liknande tankar framföras i den offentliga debatten utan vidare. Man skulle kunna lägga till att ett förhållande i så fall även ger kvinnan rätt till mannens kropp, men nej, här gäller det att utmåla varje man som en kidnappare och slavägare.

Heberlein fortsätter oförtrutet:

"Det är en människosyn – eller ska jag säga kvinnosyn – som delas av miljontals män världen över, också i Sverige. Det är samma nedvärderande syn på kvinnan, samma idé om kvinnans kropp som något en man kan äga, samma förnekande av kvinnan som en varelse med en egen vilja och värde som ligger bakom våldtäkter, misshandel och kvinnomord världen över."

Här skulle man kunna fråga sig hur många män i Sverige som ställer sig bakom våldtäkter och kvinnomord; en procent? En promille? Om förhållandet är 99 till 1 skulle jag snarare säga att normen och strukturen är att män tycker att liknande dåd är lika förkastliga som kvinnor.

Egenligen talar Heberleins text för sig själv och ytterligare kommentarer behövs knappast. Vad man möjligen kan förvånas över är att denna extremism förefaller fullständigt normaliserad i Sverige. Låt oss avsluta med ett sista stycke ur denna feminists analys:

"Att män våldför sig på kvinnor, misshandlar, våldtar och håller dem fångna – för nog är en misshandlad kvinna i en destruktiv relation också tillfångatagen även om hon inte är fastkedjad i en källare – är inte på något sätt ovanligt."