Kamali tillbaka med sin strukturella rasism

Är det någon som minns Masoud Kamali? Han lyftes en gång i tiden fram av självaste Mona Sahlin och fick ansvar för ett antal utredningar, där slutsatsen alltid blev att problem med integrationen hade med "strukturell rasism" att göra. Han fick mycket kritik från andra forskare och jag trodde att det var länge sedan någon tog honom på allvar, att han kanske rent av tvingats till ett hederligt arbete.

Med anledning av den senaste tidens upplopp har denne Kamali nu vädrat morgonluft. Hans slutsatser i Aftonbladet denna gång är ingen överraskning:

"Det materiella och symboliska våld som utövas mot boende i dessa förorter ägnades inte den minsta uppmärksamhet. Polisens vardagliga, diskriminerande agerande i dessa områden, nedmonteringen av skyddsnätet för ungdomar, försämringen av kommunala skolor, ökad arbetslöshet på grund av diskriminering på arbetsmarknaden, diskriminering i föreningslivet, vardagsrasismen etcetera lyste med sin frånvaro."

Festligt nog hänvisar han sedan till sin egen insats på tiden då det begav sig:

"Samhällets strukturer och institutioner reproducerar ojämliketer och orättvisor och delar in människor i kategorierna ”vi” och ”dem”. Den strukturella diskriminering som drabbar människor på grund av deras religion och etniska bakgrund har varit föremål för utredningar som skulle avhjälpa rasism och diskriminering i samhället. ”Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering” tillsattes 2004 och la fram sina förslag 2006."

Som vanligt är alltihop svenskarnas fel. Att han dessutom menar att människor diskrimineras på grund av religion är också intressant. Vi svenskar är ett tämligen sekulärt folk, men jag har aldrig hört talas om att någon har haft problem med en buddhistisk eller katolsk anställd. Nej, Kamali talar ju förstås om de alltid fruktansvärt förtryckta muslimerna, som exempelvis mannen som kränktes då hans chef ville skaka hand med honom. I verkligheten är svenskarna ett av världens minst rasistiska folk, men det verkar som att muslimer integreras dåligt över hela världen, även där de är i majoritet. Jag har själv svårt att tänka mig ett större hinder på jorden mot integration i något land än just islam. Sedan skulle förstås även jag få problem på arbetsmarknaden om jag åkte till Kamalis hemland Iran och iförd korsriddarklädsel ställde krav på mat, hälsningar och bönerum.

Som vanligt är det också fascinerande att någon helt kan försörja sig på sin etnicitet och rasism. För att förstå vem denne Masoud Kamali är, tänkte jag återge en bra sammanfattning från Wikipedia:

I Aftonbladet skrev han 29 oktober 2003 med anledning av slöjdebatten att "självutnämnda invandrarexperter" har gaddat ihop sig med "vita feministiska fundamentalister" för att fördöma slöjor och islamiska skolor. Han liknade dem som kritiserar islamismen vid "nynazister" och angrep "själva moderniseringsidealen", som sades förena Hitler, Mussolini, Stalin, Khomeini och Bush.

Kamali är medförfattare till antologin Debatten om hedersmord. Feminism eller rasism (Svartvitt & Expo, 2004), i vilken han diskuterar dessa fenomen som beskrivna utifrån ett polariserande rasistiskt tänkande, vilket enligt Kamalis mening är grunden till att problemet inte kan bemötas. Han har med anledning av detta kritiserats för att relativisera kvinnoförtryck och hedersvåld. Kamali skriver bland annat att skolan och socialtjänsten skapar "ett belägringstillstånd" hos invandrarfamiljer: "Samhället visar än en gång att de inte är välkomna här, att de inte tillhör 'oss', att de inte ens har rätt att påverka sina barns liv". Personer som företräder en sekulär kritik av fundamentalism och hotkultur, förespråkar enligt Kamali "stalinistiska metoder i kampen mot religion och traditionalism". Han har även i en intervju hävdat att "det finns ingen speciell hederskultur", något som fått hård kritik av advokat Elisabeth Fritz, en av Sveriges främsta specialister på hedersrelaterade brott.

Kamali utsågs 2004 av dåvarande integrationsministern Mona Sahlin till regeringens särskilde utredare i diskrimineringsfrågor, med utgångspunkt i maktperspektiv, integration och strukturell diskriminering. Detta har resulterat i tolv rapporter, där Kamali återkommer till tesen att den misslyckade integrationspolitiken beror på ett särskiljande mellan svenskar och invandrare som resulterat i att föreställningar om olikheter och rasism cementeras. Utredningarna skapade en dispyt mellan Kamali och bland andra Mauricio Rojas, där Rojas hävdade att Kamalis förhållningssätt mot andra forskare är antidemokratiskt, eftersom han uttryckligen säger att andra forskare är delaktiga i en rasism som genomsyrar debatten. I sin roll som regeringsutredare har han även anklagat Folkpartiet för främlingsfientlighet och "rasistiska utspel"^. Kamalis tillträde som särskild utredare i diskrimineringsfrågor har ifrågasatts av många svenska samhällsvetare.

Kamali ansåg att strukturell diskriminering förekommer och inte behövde utredas vidare, något som Westholm inte visat förståelse för. Den ansvariga ministern, Mona Sahlin, tog Kamalis parti genom att avpolletera Anders Westholm som endast fick publicera utredningens resultat som en departementsintern rapport.

Sahlin utsåg istället Kamali till särskild utredare i en ny utredning fokuserad på strukturell diskriminering, integration och makt. Kamalis instruktioner utgick från att strukturell diskriminering förekommer i Sverige och att denna skulle metodiskt studeras. Utifrån detta perspektiv skulle man finna metoder för att bekämpa diskriminering och utanförskap. Mona Sahlin och den socialdemokratiska regeringen fick hård kritik från många borgerliga ledarskribenter för att de ansågs ha styrt en vetenskaplig utredning genom att i förväg bestämma vilka slutsatserna var. Nära sjuttio forskare, bland andra Bo Rothstein och Olof Petersson, anklagade regeringen för politisering av utredningsväsendet. Sahlin svarade att protesterna gav uttryck för "rasistiska undertoner", och andra forskare och skribenter tog utredningen i försvar genom att betona att forskningen inte alltid behöver använda sina metoder på samma sätt och att även etablerad forskning kan vara lierad med ideologiska eller sociala intressen.

I januari 2008 fick Masoud ett stipendium på 50 000 kr av stiftelsen artister mot nazister för sitt arbete.^[5]
Masoud Kamali ledde det EU-finansierade forskningsprojektet The European Dilemma: Institutional patterns and politics of Racial Discrimination (2002-2006).