tisdag 27 augusti 2013

Cecilia Wikström (fp) passar på att posera





Idag är det ytterligare en av alla dessa minnesdagar, som lockar ut liberaler och andra landsförrädare för att komma med någon pliktskyldig artikel, som till ytan handlar om öppna dörrar, men framför allt blir ett poserande med deras egen godhet som liberaler.

Denna gång är det Cecilia Wikström, EU-parlamentariker för Folkpartiet, som publicerar en liten artikel i Aftonbladet. Hon skall inte förväxlas med sin partikamrat Cecilia Malmström, som också brukar producera liknande artiklar, men som lämnat parlamentet till förmån för kommissionen, där makten är större.

Med anledning av Raoul Wallenbergs minnesdag, slår Wikström direkt på den stora trumman:

"Idag firar vi vår första minnesdag för Raoul Wallenberg. En dag som ska påminna oss om hans gärning och lära oss att ingen kan göra allt, men att alla kan göra något för någon annan. Wallenberg kan inspirera oss att göra gott för andra människor, även om det kan innebära att man måste gå en väg som är svår, ensam och farofylld."

Att vara folkpartistisk EU-parlamentariker måste vara en underbar position; inget ansvar, ingen mediebevakning, ingen besvärande kontakt med verkligheten på fältet i Sverige, men däremot en rejält tilltagen ekonomisk ersättning. Framför allt innebär inte rollen som liberal massinvandringsvurmare "en väg som är svår, ensam och farofylld".

"Även i dag tvingas människor söka skydd. Människor flyr från Syrien i en utsträckning av sällan skådat slag. Men den hemska sanningen är att bara en liten bråkdel lyckas ta sig till något av EU:s 28 medlemsländer."

På vilket sätt är det en hemsk sanning att inte alla lyckas ta sig till just EU? Hur många släpps in i Sydkorea och Japan? För att inte tala om hur många som tas emot hos sina bröder i de rika gulfstaterna? Saudiarabien är ett till ytan stort och dessutom rikt land, som skulle kunna härbärgera varenda flykting från Syrien, och det utan att behöva förändra hela samhället för att tillgodose flyktingarnas kulturella och religiösa drifter.

Nej, det är just i Europa som så många som möjligt skall bosätta sig:

"Det är dags att ta nästa steg i asylpolitiken och skapa lagliga och säkra vägar för flyktingar att ta sig till EU. Det kan ske genom att utfärda humanitära visum på de EU-ambassader som just nu etableras runt om i världen. Ett annat sätt är att öka vidarebosättningen, så att människor i flyktingläger kan omplaceras till ett EU-land."

Det finns ingen som helst anledning för Europa att ta hit en enda syrier. Dessvärre fungerar världen så att arabiska länder med muslimsk befolkning antingen är rejäla diktaturer, vilket skapar flyktingar, eller befinner sig i kaos, vilket skapar ännu fler flyktingar. Att då dra ner Europa till samma förhållanden är en vansinnig lösning. Om inbördeskriget i Syrien upphör, kommer vi att få se andra konflikter, som också kommer att generera flyktingströmmar. Kanske i Sudan, kanske i Egypten, kanske i Jordanien. Om varje sådan ström skall placeras i EU, blir även vår egen region ett Mellanöstern, med de tillhörande konflikterna och misären som följd.

Wikström avslutar med att återigen utnyttja Raoul Wallenbergs namn för att få sprida lite skimmer över sig själv:

"I en tid när allt starkare främlingsfientliga vindar sveper över Europa, och där personligt mod förefaller vara en bristvara är det viktigare än någonsin att våga stå upp för sitt medmänskliga ansvar, i Raoul Wallenbergs anda."

Låt mig parafrasera ovanstående passage:

I en tid när liberala vindar gör allt för att rasera vår kontinent och där modiga patrioter demoniseras av hela den samlade politiker- och mediekåren, är det viktigare än någonsin att stå upp mot vansinnet och ta ansvar för Europas framtid.

12 kommentarer:

  1. Väl talat, Tobbe Svensk!
    Det sista stycket kan man rama in och sätta upp på en vägg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med föregående talare! Väl talat och underbar epilog!

      /Magnus

      Radera
  2. Det är väl bara logiskt att om man säger

    a) alla som vill skall få komma hit - till EU och helst Sverige, eftersom vi är lite finare

    måste man säga

    b) skall alla, som vill komma, få inte bara uppehälle - och i bästa fall ngt arbete - när de kommer hit utan även hjälp med att komma hit

    Att "de allra mest skyddsbehövande aldrig når Europa", som Wikström påstår, är däremot helt fel, om man beaktar kvotflyktingsystemet. Hon fiskar i grumliga vatten..

    SvaraRadera
  3. Tobbe,
    Jag har följt din blogg ett tag och upplever att du blivit lite för arg. Tidigare var du mer analytisk när du analyserade mediernas bevekelsegrunder och ensidiga/okritiska rapportering, men på senare tid upplever jag att du fokuserar på att fånga upp invandringpositiv debatt och agitera mot denna.
    Höjdpunkten bland de bloggposter du skrivit var enligt mig när du ifrågasatte den okritiska rapporteringen om PKK-medlemmen som fastnat i Bulgarien och riskerade att skickas till Turkiet.

    Nackdelen med din svängning är att du upplevs som mindre objektiv - i denna bloggpost, och flera andra på senare tid, argumenterar du bara mot Cecilia - du ifrågasätter inte mediernas roll i publiceringen och avsaknaden av publicerade artiklar som är kritiska till Cecilias påståenden/önskemål.

    Ett av bottennappen på senare tid är när du argumenterar emot Andras Cervenkas artikel om behovet av arbetskraftsinvandring. Han menar att vi behöver utbildat folk från Tyskland, Finland, Storbritannien och andra länder som kan bidra till välfärden genom sin skattesedel och kan arbeta i kortare eller längre perioder. För att vi ska kunna upprätthålla vår livsstil, måste vi alltså hela tiden öka vår befolkning med arbetande personer.

    Din tolkning och argumentation utgår ifrån att han menar outbildade afrikaner som i stället parasiterar på samhället och som det tar flera generationer att integrera någorlunda väl. Flyktinginvandring och arbetskraftsinvandring är två helt olika saker - arbetskraftsinvandringen regleras automatiskt efter tillgången på jobb och innebär ett kraftigt tillskott till ekonomin eftersom dessa personer inte kostar något för samhället från födsel till arbetsför ålder.

    Anders

    SvaraRadera
    Svar
    1. De länder du nämner nämns inte alls i Cervenkas krönika. Afrika nämns däremot. Det ligger snarare närmare till hands att du tolkar in saker i krönikan som inte stämmer. Ta till exempel slutklämmen "...ETT STORT ANTAL LÄNDER I VÄST kommer behöva en massiv arbetskraftsinvandring om inte välfärdsystemen ska kollapsa". Menar Cervenka då att vi ska byta folk med varandra då? De länder som du nämner har ju en liknande befolkningsutveckling som Sverige.

      Cervenka säger uttryckligen att: "I andra änden av skalan finns Afrika som står inför en befolkningsexplosion". Då är det väl det inte orimligt att anta Cervenka faktisk menar att vi med vår krympande och åldrande befolkning ska ta hand om afrikas befolkningsöverskott. Det är snaraste den rimligaste tolkningen av texten.

      Fredrik H

      Radera
  4. Hej Anders! Tack för din kommentar - den var saklig och det är alltid bra med feedback, även kritisk sådan. Jag är egentligen aldrig arg, men visst kan frustration med rådande debattklimat medföra en risk för radikalisering, som jag dock alltid kämpar emot.
    När det gäller Cervenkas artikel håller jag inte riktigt med om att det var ett bottennapp. Jag är i själva verket inte alls motståndare till arbetskraftsinvandring från västländer, men fick intrycket att han ville lite mer än så. Mitt syfte var att bemöta det ständiga talet om åldrande befolkning och att massiv invandring därför skulle vara nödvändig.

    Sedan så avser jag inte heller att vara helt objektiv. Det är sant att jag ofta vänder mig mot likriktningen i media, men jag vill även bemöta de debattörer som för fram, i mina ögon, verklighetsfrämmande budskap. Jag ser inte som min uppgift att vara objektiv, utan snarare komma med en motbild, eftersom den andra sidans argument framförs ohämmat dag efter dag.

    Intressant att du tyckte artikeln om PKKaren var bra. Själv kände jag i efterhand att den kanske blev lite felriktad, då jag utgick från ett specifikt fall, och man riskerade att få intrycket att jag vände mig mot kurden ifråga, istället för mot medias skildring, vilket var vad jag egentligen var ute efter.

    Jag tar dock till mig din synpunkt och hoppas att du trots allt fortsätter läsa och gärna komma med mer åsikter!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för ett fint svar,
      bloggposten om PKK:aren var spot on och väldigt välskriven - du fick till och med medhåll från en journalist i kommentarsfältet.
      Du problematiserade på ett mycket konkret sätt kring medias roll i den här och liknande situationer. Är det rätt av media att ta mannens parti när man inte känner till historien? Det finns en anledning till att han är eftersökt av Turkiet, och som du mycket riktigt lyfter fram, så är inte det turkiska rättssystemet en godtycklig sharia-domstol, utan landet Turkiet är på många sätt ett land på väg mot en modern demokrati. Medias vinkel demoniserade Turkiet utan att känna till någon enda detalj i fallet - här borde man kanske ha varit tyst under gripandet och istället följt rättegången i Turkiet - där hade man fått alla fakta på plats och kunnat ifrågasätta riktigheten i gripandet.

      För att kunna få fram poängen så måste du utgå ifrån konkreta fall - det är omöjligt att problematisera generellt.

      Att en person med anknytning till PKK:aren upplevde posten som spekulativ är förståeligt - "vanlig" media får också otroligt mycket kritisk respons från anhöriga och vänner till omskrivna. Det går inte att vara vän med alla alltid.

      Jag läste Cervenkos artikel i SvD och tyckte att den var riktigt bra och tänkvärd. Han talade bara om arbetskraftsinvandring och det är ju per definition folk som kommer till landet eftersom de ordnat sig ett arbete här. Detta exkluderar större delen av befolkningen i tredje världen, förutom de som är så drivna att de från andra sidan jorden fixar ett jobb eller startar en firma i Sverige. Denna i stort sett obefintliga minoritet ska vi självklart också ta emot med öppna armar - personer som kommer till Sverige, integrerar sig i samhället och hjälper till att bygga landet på samma premisser som majoriteten av svenskarna har en viktig roll för landets fortsatta tillväxt. Cervenko pekar sakligt på det faktum att den åldrande befolkningen måste försörjas om vi vill kunna upprätthålla vår levnadsstandard. Detta innebär att vi behöver fler arbetande personer i landet.

      Därför blev jag förvånad när jag läste din tolkning av hans artikel - du hade tolkat in arbetslösa afrikaner mellan raderna, något som skulle gå emot Cervenkos argumentation - ökad flyktinginvandring spär ju bara på kostnaderna som bärs av allt för få.
      Du argumenterar också för att vi behöver föda fler barn - den lösningen skulle innebära att varje föregående generation måste föda fler barn än den föregående.
      Alltså - alternativen är alltså att en tysk elektriker kommer hem till dig när du behöver hjälp med strömmen, eller att du springer runt och passar på 11 barn. Ditt val är svårbegripligt :)
      (Sorry att jag satte det på sin spets)

      Jag förstår att du inte försöker vara objektiv - det är ju trots allt en blogg - men jag tycker att din skarpa analytiska förmåga i större grad borde användas till att granska mediernas rapportering (som bloggens namn antyder att du gör) och i mindre grad agitera mot massinvandring - det finns gott om webbsidor som gör det, också på ett sakligt och välskrivet sätt. Men du är ganska ensam om att analysera och problematisera bevekelsegrunderna bakom det som medierna skriver och väljer att publicera. PKK:aren är ett lysande exempel på en sådan problematisering, men du har skrivit många andra riktigt träffande analyser som jag inte sett någon annanstans på nätet (har dock inget mer exempel som jag kan dra mig till minnes nu).

      Anders

      Radera
    2. Hej igen Anders! Tja, det är en smaksak det där - jag skulle tro att olika läsare uppskattar olika delar. Fördelen med att ha ett helt eget forum är jag kan skriva lite vad jag vill och alltså blir det lite olika riktningar. Ibland kritik mot media, ibland mot invandringspolitiken, ibland mot debattörers svaga argument och ibland helt enkelt om politiska partier i Europa. Jag försöker ha lite mångfald helt enkelt!

      Radera
    3. Andreas Cervenkas artikel: "Vad ligger bakom det kinesiska tillväxtundret? Till stor del att antalet kineser i arbetsför ålder steg från 407 miljoner 1975 till 786 miljoner 2005." Denna förklaring har jag inte sett tidigare och den stämmer nog lika illa som förklaring till det "Tyska undret". Kinas ekonomi har växt på ett vidunderligt sätt tack vare införandet av marknadsekonomi.

      Det stämmer inte att Andreas Cervenkas artikel förordar invandring av högutbildad arbetskraft. Tvärtom säger artikeln att det handlar om att öka invandringen enormt, och "ett stort antal länder i väst kommer behöva en massiv arbetskraftsinvandring om inte välfärdsystemen ska kollapsa". Massiv invandring från andra industriländer finns det inte tillräckligt med människor för att få till.

      Vidare "Cervenka pekar sakligt på det faktum att den åldrande befolkningen måste försörjas om vi vill kunna upprätthålla vår levnadsstandard. Detta innebär att vi behöver fler arbetande personer i landet." Detta är inte alls självklart. Tillväxt handlar inte om antal utan om produktivitet per person. Den blir inte bättre av analfabet-import. Om vi skulle kunna öka produktiviteten tillräckligt behövs ingen invandring.

      Anders säger "Jag förstår att du inte försöker vara objektiv - det är ju trots allt en blogg". Varför skulle inte en blogg kunna ha som ambition att vara objektiv? Konstigt! Själv föredrar jag dock medier som är hederliga och underhållande, som Tobbes blogg, i stället för grovt subjektiva medier som gör anspråk på objektivitet, som SVT/SR.

      Förresten Anders - heter du inte egentligen Andreas Cervenka? Jag misstänker det eftersom jag annars inte kan förstå varför du kritiserar Tobbes inlägg om Cervenkas artikel. Det sticker inte ut på något sätt, vare sig positivt eller negativt.

      Radera
  5. Torbjörn/Tobbe Lasson27 augusti 2013 kl. 14:24

    Jag tog mej friheten att kopiera det sista stycket till bristfällig franska och satte in det på min Facebooksida, hoppas du godtar min vilja att sprida ditt budskap?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut, ju mer det sprids desto bättre! Översättningen såg i mina ögon korrekt ut, även om jag själv nog skulle valt "font" istället för "feront"...Härligt jobbat!

      Radera
  6. Återigen väl formulerad text från Tobbe. Saklig och genomtänkt. Dina texter fungerar allt oftare som de ledarstick jag saknar i vanliga tidningar.

    Läste förresten kommentarerna kring texten om "behovet av arbetskraftsinvandring" här tidigare. Jag har förståelse för er bägge, Tobbe och signaturen "Anders".

    Själv reagerade jag också - i likhet med Tobbe - negativt på den annars briljante Cervenka.
    Känner mig inte alls övertygad om det stora behovet av arbetskraftsinvandring.
    Dels tolkar jag det som ett bifall för EU-samarbetet, dels vill jag inte se Sverige gå mot 10 miljoner invånare (eller fler) även om dagens asylanter byttes ut mot japaner eller välutbildade europeer.

    Jag säger ja till arbetskraftsinvandring, men på villkoret att Sverige förblir Sverige - att vi värnar vår kultur och historia (och äldre byggnadsbestånd), vår natur, vår unika stadsplanering med mera - och att vi återgår till en högre grad av självförsörjning på de områden som vi har förutsättningar för (inte minst inom livsmedelsproduktion).

    Dessutom måste tidigare regeringar, trots all expertis inom framtidsforskning, misslyckats fullständigt om de inte försökt ställa om samhället för att matcha den samhällsförändring som de såg framför sig - och istället satsade järnet på urbanisering, avindustrialisering, tjänstesektorn och turism.

    För mig handlar det också om att värja sig mot den ständiga tillväxttanken (utan att vara vänsterorienterad).

    Som jag ser det nådde välfärden sitt tak nån gång på 60-talet, därefter har det handlat om en välfärdens lyxkonsumtion, varken nödvändig eller ens önskvärd. Tyvärr har det satt sina spår i många svenskar. Lägg därtill att samhället blivit allt mer fixerat vid "ekonomism".

    Jämför jag unga av i dag med min egen farfars-generation så föredrar jag helt klart de äldre svenskarna.
    De var patriotiska i ordets goda betydelse. Redo att hugga i från unga år, klagade sällan över "ont i huvudet", förväntade sig inte att "jobben måste vara roliga och välbetalda" från start, var inte kravfyllda eller hade varumärkeskomplex, räknade inte med att varje bostadsförsäljning skulle vara en "vinst", sparade och handlade när de hade råd, lagade istället för att slänga och köpa nytt, jobbade obetalt i hemmet eller hos grannar. De hade hög arbetsmoral men saknade exklusiva och dyra vanor. För dem var begreppet "förnöjsamhet" av verklig betydelse.

    Många av dagens svenskar - inte alla naturligtvis - är lata, bekväma, bortskämda, nöjesberoende och vana vid omedelbar behovstillfredsställelse och att bli curlade på ett sätt som saknar motstycke jämfört med tidigare generationer. Är något besvärligt så låt det vara. Ids int'.
    Välfärd utan motprestation är lika illa för svenskar som välfärdsstatens bidragssystem mot nyanlända är.
    Tidigare generationer var tacksamma. För att de fick gå i skolan, fick mat och vård, samhällsservice etc. Hur många är tacksamma i dag?

    Allt var inte bättre förr, men vi har resurser inom landet, men får kanske räkna med att hugga i där det krävs, även inom "osexiga" områden som industri, jordbruk, vård och omsorg etc, och sänka kraven på självförverkligande och navelskådande. Och med det kraven på välfärden.
    Många av oss har haft det lite för bra. Se bara på fenomen som att vi nu behöver utländska bärplockare i våra skogar, eller att sånt som bilägare förr klarade själva nu lämnas bort på service.
    Och ur samhällssynpunkt kanske det finns mer värdefulla saker att ägna sig åt än att ta studielån för att bli kulturvetare, blogga om mode eller att jobba på urbana McDonalds-restauranger. Dagens moderna livsstil behöver synas i sömmarna. Dags för fler att ta samhällsansvar och ställa upp för sitt land där det behövs (typ som den allmänna värnplikten fungerande - fostrande och patriotisk).

    Välfärd är ett luddigt begrepp. Det gör det tacksamt att använda som slagträ i debatter. Det är heller inte samma sak som servicenivå, vilken i mångt och mycket var betydligt högre för bara någon generation sedan.





    SvaraRadera