Förutom att skapa inlägg på denna blogg, skriver jag även krönikor och artiklar i Dispatch International. För de som ännu inte var prenumeranter kommer jag nu att här återpublicera de tre krönikorna som publicerades i tidningen för ett par månader sedan. Jag vill passa på att uppmana alla som har möjlighet att bli prenumeranter av denna tidning. Den utkommer en gång i veckan, är alldeles utmärkt och är en kraft som behöver allt stöd den kan få. Med ytterligare några prenumeranter är den dessutom berättigad till presstöd.
Nedanstående krönika var min tredje för DI:
En fråga om ansvar
Så fick vi häromdagen
höra det igen, denna gång från vår migrationsminister Tobias
Billström. Denna post skall inte förväxlas med posten som uppbärs
av Erik Ullenhag, för hans benämning är integrationsminister, ty
inflödet av människor till vårt land är så stort att det kräver
två ministerposter. I ett normalt land skulle kanske denna uppgift
sortera under en enda inrikesminister eller socialminister, men som
vi vet är Sverige sedan länge ett mycket abnormt land.
Vad fick vi då höra för
visa ord från vår migrationsminister? Jo, att det är dags att
andra länder tog sitt ansvar, varmed han förstås syftade på
ansvaret att bedriva en ansvarslös invandringspolitik. Det finns
nämligen en uppfattning i vårt lands etablissemang att Sverige gör
rätt och alla andra gör fel. Man föreställer sig också Sverige
som ett föredöme för alla andra länder på jorden och då måste
ju landets viktigaste ministers ord väga tungt i omvärlden. I
verkligheten förhåller det sig naturligtvis inte så. I den mån
någon överhuvudtaget tar notis om vad vi företar oss här på det
migrationspolitiska området, tjänar det endast som ett avskräckande
exempel, något som sägs mer eller mindre öppet i exempelvis våra
grannländer Norge och Finland. Hur det ens är möjligt att en man,
som trots allt har en utbildning, föreställer sig att man i Estland
eller i Danmark oroar sig för att man bara uppnår en bråkdel av
Sveriges flyktingmottagning och därför känner ett "ansvar"
att öka den?
Antingen är ett sådant
utspel ett märkligt och invecklat sätt att spela på en
"främlingsfientlig" opinion, eller så kommer det ur en
insikt att politiken är vansinnig och en naiv förhoppning om att
övriga länder faktiskt skall "ta sitt ansvar". Om
utspelen om andra länders ansvar är ett sätt att låtsas som att
man försöker minska inflödet utan att göra det, lär ni nog bli
besvikna. Andelen människor som får upp ögonen och bekymrar sig om
framtiden ökar och de är inte tillnärmelsevis så dumma och
lättlurade som ni utmålar dem som. Om ni å andra sidan tror att ni
verkligen kan vältra över Sveriges inflöde på andra länder, där
de med glädje öppnar portarna för att ta sitt ansvar, lär ni nog
också bli besvikna och är dessutom så fega att till och med jag
häpnar. Vill man stänga kranen går det bra att göra det, utan att
fundera så mycket på vad andra länder gör, för det har ni inget
som helst inflytande över, hur gärna ni än vill se detta land som
det moraliska föredömet i landet. Jag misstänker att våra
grannländer hellre såg att vi tog vårt ansvar att upphöra med den
groteska invandringspolitiken, då de är oroliga för att enbart en
rännil från floden till Sverige kan bli för mycket för dem.
Det senaste utspelet om
ansvar fick mig att börja fundera i lite större banor på detta
begrepp. Vad är det för ansvar våra kära förmyndare menar att vi
har? Som de politiker de är, misstänker jag att de snabbt skulle
leverera ett svar, som skulle lyda ungefär att vi som lyckligt
lottade nationer har ett ansvar att hjälpa världens utsatta. Vilken
fruktansvärd människa skulle springa undan ett sådant ansvar?
Jag menar att ett en
nation måste tänka längre än så. Jag menar att ett lands
regering enda ansvar är landets och folkets väl och ve och
säkerställandet av deras framtid. Det enda våra ledare skall
bekymra sig om, dag och natt, är hur de kan skapa den bästa
nationen och den bästa möjliga framtiden för den. Det är deras
ansvar. Folkets ansvar är att följa lagar, betala skatter och
överhuvudtaget uppföra sig väl mot sitt land, sitt folk och sina
grannar, men den enskilde medborgaren har absolut inget som helst
ansvar för hela världens konflikthärdar, diktaturer och
naturkatastrofer. Denne enskilde medborgare kan känna empati med
problem runt om i världen och göra vad den kan för att hjälpa,
men den har inget ansvar.
Med anledning av
ovanstående vill jag rikta en uppmaning till våra politiker och vår
regering. Fundera inte så mycket på vad andra länder har för
ansvar, eller vad folket har för ansvar. Fundera på ert eget enda
ansvar vi avkräver av er; folkets väl och dess framtid. Hur sköter
ni politiker det? Är det kanske dags att vi ber några andra att
överta detta ansvar?
Du skriver som alltid lysande och begåvat. Det är bara att gratulera DI och dess läsare!
SvaraRaderaInstämmer med Anonym. Dispatch International har fått en mycket begåvad skribent i dig, Tobbe! Lysande artiklar alla tre!
SvaraRaderaDet är roligt att se hur du höjer dig och skriver ännu bättre när du publiceras mer formellt. Starkt jobbat Tobbe!
SvaraRaderaTack alla läsare!
SvaraRadera14:08: Tja, kanske det - här kommenterar jag oftast aktuella skriverier i fulmedia och försöker få ut ett par inlägg varje dag. För Dispatch blir det en krönika i veckan, som dessutom går i tryck, så då försöker jag vässa texten lite extra. Men jag tar fasta på ditt "ännu bättre" och hoppas att det betyder att du tycker att jag håller en bra nivå även här, vilket jag alltid strävar efter.
Jag gillar det du skriver och vi har beställt prenumeration på Dispatch. Ser fram emot det första numret i brevlådan. Keep up the good work!!
SvaraRaderaHärligt att höra! Jag kommer att förekomma där med både krönikor och artiklar...
Radera