onsdag 21 augusti 2013

Och så var det dags för en romsk snyfthistoria igen...



Vi är sedan länge vana vid de här historierna. Familj från Balkan saknar asylskäl, skall då avvisas, men biter sig fast och kontaktar media, som omedelbart slår upp ett snyftreportage. Idag är det Värmlands Folkblad som bjuder på den traditionella dramaturgin, givetvis med rubriken:

"Svårt sjuk flicka hotas av utvisning"

Det är möjligt att hon faktiskt är sjuk på riktigt, men det finns en hel del underligheter i historien, som åtminstone öppnar för möjligheten att det är en variant på det gamla knepet med simulerad apati.

"I Serbien kunde ingen läkare ställa någon säker diagnos och flickans läkare rekommenderade familjen att resa utomlands för att Tijana skulle få möjlighet till vård."

Hur blev detta en fråga om uppehållstillstånd här för hela familjen? Var det möjligen baktanken från början, redan i Serbien? Inte heller här har man hittat något fel på flickan:

"I Sverige har flickan undersökts av flera läkare vid Centralsjukhuset i Karlstad. Först fanns teorier om att flickan hade Cerebral Pares, en CP-skada, men tester visade att det inte var så och hon har fortfarande inte fått någon diagnos."

Halvvägs in i artikeln börjar så det sedvanliga mönstret skymta fram:

"– Det var efter det tredje utvisningsbeslutet som hon blev jättedålig."

"Till sina ansökningar har familjen bifogat läkarutlåtanden enligt vilka flickan försämrats på grund av den sociala situationen och ovissheten inför framtiden. Utifrån detta gör en läkare bedömningen att familjen bör få uppehållstillstånd i Sverige för att undvika att flickans tillstånd förvärras och att hon inte får kroppsliga och mentala skador som inte går att åtgärda."

Allvarligt talat, består hela det här landet verkligen av idioter? Hur kan en neurologisk skada förvärras av funderingar kring uppehållstillstånd? Hos en 9-åring? Handlade inte resan till Sverige om att få vård för dottern och inte om uppehållstillstånd? Och Sverige har som vanligt öppnat plånboken för sina romska vänner:

"Tijana Sabanovic har behandlats med arbetsterapi och sjukgymnastik. Hon har fått hjälpmedel i form av skenor, en cykel, barnrullstol, rollator, korsett och speciella skor."

Familjen har alltså fått utvisningsbeslut tre gånger, men biter sig fast här med fri vård och allt. Hur är det ens möjligt att få beslut om utvisning tre gånger, för att sedan leva vidare i Sverige vecka efter vecka som om ingenting hade hänt? Familjen har dock inte gett upp drömmen om livstidsförsörjning än:

"Vi kommer att försöka med nya papper. Vi ska kontakta läkare från Serbien för att försöka få ett intyg även av dem."

När skall någon förklara för landets journalistkår att varken sjukdom eller låg levnadsstandard faktiskt utgör asylskäl?






3 kommentarer:

  1. Inte märkligt att det går utför, när inte ens tre utvisningsbeslut genomförs!

    SvaraRadera
  2. Hur i helvete kan vi tillåta alla människor att komma hit utan skäl? De ska ju arbeta i sina länder för att de ska få det bättre där. Vi gör miljön en rejäl skändelse med denna invandringspolitik. Det finns inte resurser i Sverige att försörja alla, därmed måste vi importera oerhörda mängde råvaror, och mindre utvinns från t.ex. balkanområdet.

    Fan alltså, hur lång tid har Sverige kvar i detta tillstånd? Vad förväntar vi oss? Att jultomten kommer med något slags välfärd? Snarare kommer romer, somalier och stora delar av folk från mellanöstern att dominera landet, och den utvecklingen som finns i deras länder får vi svenskar finna oss i. Man får leva för dagen helt enkelt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, självklart finns det resurser i Sverige att försörja dessa personer och många fler. Problemet är om de inte arbetar - då tillför de inte samhället allmänna medel, utan kostar istället skattebetalarna pengar.
      Om familjen hade ordnat arbete för sig själva, exempelvis startat ett företag, så hade de haft lov att stanna som arbetskraftsinvandrare.

      Uppehållstillstånd till personer som parasiterar på välfärden är en fråga om vår levnadsstandard. När skattebetalarna måste betala för livstidsförsörjning för en fattig familj som på flera år uppenbarligen inte sett till att ordna sig ett arbete, minskar vår levnadsstandard. När folk kommer hit och arbetar/betalar skatt så ökar den. Det behövs ungefär fyra arbetande invandrare för att neutralisera kostnaderna och de uteblivna intäkterna för en icke arbetande.

      Radera