Präst attackerar SD

Låt mig börja med att förklara att jag själv inte är troende och inte besöker kyrkan mer än nödvändigt. Följaktligen blir allt samhällsengagemang med grund i någon religion direkt suspekt, eftersom jag tycker att politik skall vara rationell, bygga på logik, eller åtminstone någon ideologi man själv tänkt igenom. Jag tänker dock naturligtvis ändå lägga mig i debatten som blommat upp inför stundande kyrkoval.

En rad individer ur etablissemanget oroar sig för att Sverigedemokraterna i detta bortglömda val kommer att skörda stora framgångar och försöker därför mobilisera människor för att rösta mot SD, oavsett om de bryr sig om kyrkan eller inte. Dessa individer har en uppfattning om att SD absolut inte bör ha någonting med kyrkan att göra, samtidigt som de inte är det minsta bekymrade över att även exempelvis Socialdemokraterna har det.

I GP har prästen Stefan Klint fått in två attacker mot SD på detta tema. Eftersom Klint inte gör några egna analyser, utan baserar alla resonemang på sin tro och tusenåriga dokument, blir i mina ögon hans inlägg fullständigt meningslösa, men han ger åtminstone en liten inblick i varför just svenska kyrkan är den främste tillskyndaren av massinvandring och islamisering.

Stefan Klint fick inspiration till sitt första inlägg genom Jimmie Åkessons sommartal:

"Du predikar en lära där människor blir bedömda inte som individer, utan som tillhöriga en viss grupp som du har bestämt har vissa egenskaper: svenskar, somalier, invandrare, muslimer eller kristna. Det är en farlig lära som underblåser rädslan hos människor för det som är annorlunda och som reser murar mellan människor i stället för att riva ner dem."

Nonsens. Som vanligt måste jag förklara att kritik mot invandringspolitiken inte handlar om motvilja mot individer eller dessas människovärde i någon filosofisk mening. Det handlar om att skapa det bästa möjliga samhället i Sverige nu och för framtiden, något vi tror raseras genom massinvandring från jordens mest problematiska områden.

Sedan börjar vi kunna skönja drivkrafterna bakom islamvurmandet:

"Det är budskapet och inte språket som är viktigt. Det är den världsvida gemenskapen av bröder och systrar, den allmänneliga kyrkan i trosbekännelsen, som är kyrkans sammanhang och ärende, inte en viss nationell tillhörighet. Du oroar dig för att Svenska kyrkan på senare år har blivit allt mindre svensk och allt mindre kristen. Om du menar att kyrkan blivit mindre ängslig och mer öppen för den kulturella och religiösa mångfald som präglar det svenska samhället, då har kyrkan blivit mer och inte mindre kristen."

Här blir det så motsägelsefullt att man måste lämna all logik åt sidan för att hänga med. Kyrkan har alltså blivit mer kristen, för att den är mer öppen för kulturell och religiös "mångfald"? Nej, kyrkan har just blivit mer ängslig, eftersom man inte ens vill stå upp för sin egen religion längre, utan gör allt för att blidka dagens ideologi. Jag kan också lova dig, Stefan, att dina älskade muslimska "bröder och systrar" inte på något sätt ser dig som en broder. När de själva använder just det uttrycket menar de andra muslimer, medan du själv förblir en otrogen.

Sedan formulerar Stefan Klint just det som jag tror är kärnan i kyrkans hållning inför massinvandring och islam:

"Poängen i min kritik av SD:s utspel i kyrkopolitiken var också den, att den kristna och bibliska människosynen – varje människa skapad till Guds avbild, budet att älska din nästa som dig själv (särskilt invandraren enligt 3 Mos 19:34) – aldrig kan utgöra en värdegrund för ett nationalistiskt och främlingsfientligt parti."

Precis som jag alltid misstänkt handlar det helt enkelt om att hylla sig själv och sin egen storsinthet för att få poäng inför livet efter detta. Ju mindre älskvärd ens nästa är, desto godare är man om man ändå omfamnar den. Denna filosofi får Klint gärna tillämpa i vardagen, men den är direkt förödande för en nation. Det säger sig självt vem som kommer att förlora om en självkritisk religion som älskar alla öppnar dörren för en aggressiv, absolutistisk och expansiv religion.

Avslutningsvis måste vår präst bara hamna i tyskt 1930-tal:

"Jag tänker på Deutsche Christen, en protestantisk kyrkorörelse på 30-talet som verkade för en germanisering av den tyska kyrkan. Efterhand insåg ledarna för nationalsocialisterna i Tyskland att de behövde söka sina ideologiska rötter på annat håll, nämligen i föreställningarna om en fornnordisk germansk guldålder.
Jag tror det är där SD ska leta efter rötterna till sin politiska ideologi. Inte i det kristna evangeliet."

Med tanke på vilken naiv och icke-reflekterande varelse Stefan Klint själv blivit, genom sin fixering vid det kristna evangeliet, tycker jag verkligen inte att vi skall ha våra ideologiska rötter där. Vi behöver inte heller nödvändigtvis söka dem i en fornnordisk germansk guldålder, men kanske i kunskap, sanning och logik? Det är skälet till att det är oändligt mycket bättre att kyrkan i möjligaste grad styrs av SD, än av skönandar som Stefan Klint.