måndag 2 september 2013

"I Sverige handlar det om flyktingar - I Norge om Norge"




Min grundinställning i invandringsfrågan är att vi måste se till vad som bäst gynnar Sverige och att vårt lands framtid är våra politikers enda ansvar. Norska Aftenposten skriver idag på detta tema och ser en grundläggande skillnad mellan våra båda länder. Samhällsforskaren Jan-Paul Brekke säger:

"I Sverige handler samtalen om asylsøkere om humanitet, ikke om Sverige."

Han fortsätter jämförelsen:

"I år kan en av våre nærmeste naboland slå ny rekord i antall asylsøknader: Mest sannsynlig vil 54.000 mennesker søke asyl. I Norge er tallet rundt 10.000. Sverige tar dermed i mot langt flere asylsøkere pr. innbygger enn Norge. Men det får ikke varsellampene til å blinke i den svenske Riksdagen"

Ute i landet blinkar alla möjliga varningslampor, men Sjuklöverns politiker väljer ihärdigt att inte se dem. I själva verket gör dessa politiker allt för att undkomma dem, genom att gömma sig i riksdag och i pursvenska bostadsområden. Kritiska medborgare vägrar man också att lyssna på, då det är lättare att avfärda dem som obildade, ointelligenta och gärna ofta också som outbildade yngre män på bruksorter, som lämnats bakom av tiden och vars inskränkthet gör dem oförmögna att inse mångkulturens välsignelse.

Sedan kommer en passage som är intressant på flera sätt:

"Da antallet asylsøkere hoppet fra 6528 i 2007 til 14.331 i 2008, satte Norge kraftige bremser på. Mange av dem som kom var afghanske enslige mindreårige, og Regjeringen svarte med en liste på 13 punkter for å stramme inn asyltilstrømningen."

När Norge uppnådde 14 000 asylsökare, såg man sig alltså nödgad att slå till bromsen. I Sverige noterar man endast slött att det tydligen verkar komma 54 000 i år och det är bara att gilla läget, för nästa år kommer det kanske fler. Observera också hur man i Norge inte heller verkar använda den svenska eufemismen "ensamkommande flyktingbarn". Den principiella skillnaden mellan debatten i våra länder, bortsett från att det här inte förekommer någon debatt, tydliggörs ytterligare:

"I Norge er det hele tiden fokus på den nasjonale egeninteressen. I Sverige er det humanitære dominerende, også dypt inne på høyresiden i svensk politikk, sier Brekke.
Ifølge ham, er det ofte det utenrikspolitiske som diskuteres når asylpolitikk kommer opp i debatten i Sverige. Den svenske Riksdagen er enig om at Sverige skal føre en sjenerøs flyktning- og innvandringspolitikk."

Här misstar sig tidningen dock något. Det stämmer att det i decennier rått konsensus inom denna fråga, men numera har vi faktiskt ett åttonde parti, det parti som enligt statsministern "inte skall få vara med", som står för en diametralt motsatt uppfattning.


1 kommentar:

  1. Då kan det vara på sin plats att påminna om Herman Lindqvists konstaterande, när han blickar tillbaka på 1940-talets Sverige:
    ".. men det räddade det svenska folket, städer och industrier, vilket givetvis var regeringens första och största plikt."

    Tyvärr drar han inte ut resonemanget till vårt 2010-tal. Så jag tror inte många fattar hans budskap, så inlindat som det är

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/hermanlindqvist/article17384445.ab

    Fast sådana argument biter ju inte på regeringen och resten av sjuklövern; de hävdar ju att det är för Sveriges bästa, vi måste ha en stor invandring - och ju större utmaningar...

    SvaraRadera