torsdag 5 september 2013

Jag intervjuas av Kulturkrig



För ett par dagar sedan blev jag tillfrågad av bloggen Kulturkrig om en intervju, vilket jag självklart ställde upp på. Nedan ser ni de tio frågor och svar som blev resultatet:




Till att börja med: hur skulle du definiera din egen politiska position?

Partipolitiskt tillhör jag i Sverige Sverigedemokraterna. Det beror helt på invandringsfrågan, som jag anser är den stora ödesfrågan för framtiden, med vilken alla andra frågor står och faller. Fortsätter vi med nuvarande massinvandring kommer vi om några år inte att behöva diskutera skolor, vård, skatter eller miljöpolitik längre, för då är det slut. Sedan är jag förstås, liksom många andra, orolig för att partiet riskerar att bli alltför liberalt, men jag tror att samhällsutvecklingen snarare kommer att tvinga partiet att bli radikalare. På ett europeiskt plan känner jag mycket sympati för framför allt franska Front National och belgiska Vlaams Belang, som ju är partier med stor självsäkerhet och mycket duktiga företrädare.
 
Skulle du kunna berätta lite om din bakgrund och om hur du hamnade i det invandringskritiska lägret?

Jag har alltid varit kritisk till Sveriges extrema invandringspolitik. Som jag alltid betonar, handlar det inte om motvilja mot individerna som tar sig hit, utan helt och hållet om vad politiken kommer att innebära för vårt samhälle och vår framtid. På ett personligt plan är jag intresserad av olika länder, kulturer och språk och har inga problem med att träffa människor från olika bakgrunder, men det är en katastrofal politik för vår nation. Jag har röstat på SD sedan 1994, men tyckte att partiet på 1990-talet var alltför oseriöst för att jag själv skulle vilja engagera mig i det. När partiet på 2000-talet uppnått en högre grad av mognad och professionalitet, kände jag att det var dags att delta mer aktivt.

Du har nyligen lagt upp en bild på dig själv på din blogg och därigenom anslutit dig till en relativt liten skara av invandringskritiska bloggare som är helt öppna med sin identitet. Var detta ett svårt beslut med tanke på det oresonliga hat mot oss som finns i vissa kretsar?

Egentligen inte. Jag har alltid varit öppen med var jag står, så för de som känner mig är det ingen överraskning. Jag började skriva relativt anonymt, men sedan jag skrivit under eget namn i både Dispatch International och Fria Tider, kände jag att jag lika gärna kunde ta steget fullt ut och träda fram även på mitt eget forum. Det känns befriande och så får vi väl se om det får några konsekvenser. Risken finns ju förstås, eftersom våra motståndare hellre använder hot och våld, än argument. Jag vill uppmana alla oppositionella att träda fram, då jag är helt övertygad om att vi har rätt och det bisarra etablissemanget fel. De kan ju inte gärna förfölja en miljon människor som öppet stöder nationalistiska rörelser.

Har du fått några reaktioner utanför bloggen efter att du gjorde dig själv offentlig?
 
Inte i vardagen, men jag har fått en mängd mail och kommentarer på bloggen som uttrycker sin beundran för beslutet. Nu hoppas jag att fler debattörer vågar träda fram.

Du har uppenbarligen stor kunskap om det politiska livet i Frankrike och Benelux. Vilka likheter och skillnader ser du mellan det politiska klimatet här och där? Vilka chanser har politiker som Le Pen och Wilders att vända utvecklingen i sina länder?

Likheterna är stora, med den väsentliga skillnaden att dessa länder ligger några år före oss i utvecklingen. Dessa länder har drabbats hårt av massinvandring, men genom ett antal modiga individer som gått före, har debatten öppnats upp och dessa partier skördar idag stora framgångar. Även i Frankrike och Benelux var invandringsfrågan tabu och kritiker tystades och hånades precis som i dagens Sverige. Idag är Geert Wilders PVV det största partiet i Nederländerna och Front Nationals fortsatta framgångar i Frankrike gör att jag tror att det är fullt möjligt att vi äntligen får en president Le Pen 2017. I dessa länder är det inte längre möjligt för media att tysta eller förtala dessa rörelser och media tvingas också att behandla partiernas företrädare med respekt. Jag tror att hela Europa kommer att svänga och gå in i en ny fas, även om Sverige möjligen blir det sista landet som vaknar. 
 
Hur ser situationen ut för invandringskritisk media i Frankrike och Benelux? Finns det något vi skulle kunna lära av dem?

Jag skulle snarare säga att vi i Sverige har en kompetent och omfattande fri media, just för att de etablerade medierna här är mer likriktade och förljugna än någon annanstans. Eftersom dessa frågor kan debatteras på ett vuxet sätt på kontinenten, finns inte samma behov av en stor dissident-rörelse som vi har i Sverige. Här är det dock helt nödvändigt. Däremot tror jag att våra partier skulle kunna lära sig mycket av partier som Front National och Vlaams Belang, när det gäller professionalitet, framträdande och inte minst självförtroende. Titta gärna på någon debatt med Marine Le Pen – lägger ofta upp sådana på bloggen – och notera hur skickligt och självsäkert hon bryter ner motståndarna.

Vilken är din uppfattning om den invandringskritiska rörelsen här i Sverige; dess brister och möjligheter?

I Sverige har utvecklingen gått exceptionellt fort och vår rörelse är möjligen lite yrvaken, men jag är övertygad om att den kommer att bli allt skickligare och allt mer inflytelserik. Vad jag framför allt skulle vilja se är ett större självförtroende, där man inte försöker vara motståndarna i medie- och politikeretablissemanget till lags, utan med rak rygg framför var man själv står. Som jag brukar säga: Framtiden tillhör oss.

Själv tycker jag det pratas för mycket om vad som är dåligt med invandrarna och för lite om vad som är bra med Sverige, så: vad tycker du är det bästa med Sverige?

Det är mycket som är bra med Sverige, men grunden för det lades för länge sedan och dagens makthavare gör allt för att rasera det. Men våra förfäder har skapat ett rikt land, med ett generöst välfärdssystem och få sociala, etniska eller religiösa konflikter. För detta kan vi tacka alltifrån entreprenörer och företagare till folkrörelser och politiska partier. Allt detta raseras nu i rask takt och vi går stadigt mot att bli ett fullständigt havererat samhälle. 
 
Sedan vill jag vända mig mot formuleringen ”vad som är dåligt med invandrarna”. Vi måste komma ihåg att dessa är individer och att de människor som tar sig hit gör ett fullständigt logiskt val. Sveriges politik är däremot mycket ologisk och förödande. Kampen skall föras mot medier och politiker och inte mot de individer som kommit hit.

Finns det några frågor vid sidan om invandringen som du brinner för?

Som jag sa tidigare, så menar jag att invandringsfrågan är absolut avgörande och det är därför jag helt fokuserar på den i mitt skrivande. Men självklart har jag åsikter även i andra frågor, från skattenivåer till skola och försvar. Internationella frågor är jag mycket intresserad av. Hur kan vi skapa ett bättre Europa, ett nationernas Europa istället för det teknokratiska EU? Hur skall vår kontinent hävda sig i konkurrensen med växande ekonomier som Kinas och Indiens? 
 
Rekommendera slutligen tre inlägg på din blogg som du tycker ger nya läsare en god bild av Tobias Svensson då han är som bäst!

Jag har där skrivit närmare 1000 inlägg, men om jag måste välja tre, så fick bland annat dessa positiva kommentarer från läsarna:



1 kommentar: