måndag 16 september 2013

Journalist försvarar mörkande av etnicitet


Vid det här laget känner vi alla till historien. En svart man i Malmö blev, i sällskap med sin son, misshandlad av ett antal personer. Media jublade, för det blev ytterligare ett tillfälle att "stå upp mot rasism" och fördöma svenskarna för deras ständiga rasism och våldsbenägenhet. Kritiska mediekonsumenter, av vilka det finns alldeles för få, insåg att det var någonting märkligt med historien. Den inträffade i ett område där det inte finns särskilt mycket svenskar, i kombination med att det överhuvudtaget är sällan som svenska ungdomar rör sig i gäng och misshandlar folk. Så småningom började sanningen sippra ut, givetvis inte i etablerade medier, utan i de fria medierna, att gärningsmännen hade rötter i Mellanöstern. Journalisten Paul Frigyes väckte mycket ont blod i mediekretsar, efter att ha trotsat konsensus och skrivit:

"Man vet att det är något fel på mediernas rapportering om man som progressiv medborgare känner sig trygg först efter att ha läst på Avpixlat."

Välkommen till allt fler svenskars värld, Paul. Vi är sedan länge vana vid att gå till alternativa källor för att få sanningsenlig information. Idag hetsar journalisten Erik Wisterberg upp sig över Paul Frigyes tilltag:

"Om en kurd spöar en gambier för att hen hatar svarta, är det ett uttryck för exakt samma rasism som om en ”svensk” rasist skulle begått brottet. Men journalisten Paul Frigyes påstår att medierna driver läsare till hatsajter som Avpixlat genom att inte rapportera gärningsmäns etnicitet. Därmed legitimerar han en världsbild där förklaringsmodellen alltid kokas ner till etniskt ursprung."

Att etnicitet blev viktigt beror helt på fulmedias agerande. Inledningsvis var det nämligen mycket viktigt att antyda att förövarna skulle vara svenskar, men framför allt dominerade offrets etnicitet helt rapporteringen. Varför var den viktig? All misshandel är väl förkastlig alldeles oavsett offrets hudfärg? Nej, så resonerade inte medierna. Eftersom man mycket gärna ville få ett tillfälle att tala om rasism, blev offrets etnicitet det absolut viktigaste.

Det känns inte heller som att de nödvändigtvis hade på fötterna när de omedelbart stämplade gärningen som ett "hatbrott". Gänget ifråga kan väl inte ha blivit särskilt förvånade över att träffa på en svart person i Malmö? Fallet skulle lika gärna kunna handla om en knarkskuld eller helt enkelt sedvanligt MENA-beteende, där offret lika gärna kunde ha blivit en pursvensk. Visserligen uppges det att förövarna skulle ha använt rasistiska tillmälen, men om de ändå skall misshandla någon, är det väl inte särskilt konstigt om även sådana fälls?

Wisterberg fördömer många av de helt riktiga konstateranden som Frigyes gör:

"Paul Frigyes påstår i en artikel på SVT Debatt att mediernas rapportering kring misshandeln varit så knapphändig att den blivit 'obegriplig'."

Så är det ju faktiskt påtagligt ofta. Det kan exempelvis gälla de ständigt återkommande utvisningsartiklarna, som jag tagit upp här vid mer än ett tillfälle, för att inte tala om den mycket tveksamma historien och rapporteringen kring hijab-incidenten. Skildringen av den väcker en mängd frågor, varav journalister inte ställde en enda. Istället slog man direkt på den stora trumman om svenskars rasism och islamofobi, följt av en orgie i hijab-hyllningar. Allt på grund av händelse som kanske inte ens ägt rum, men där det framför allt inte fanns minsta bevis.

Hela den här debatten visar hur oerhört känsligt etnicitet är och hur viktigt journalister anser det vara att mörka problemen med ett mångkulturellt samhälle. Man tvekar aldrig att rapportera ålder och kön kring förövare, så varför inte alltid ange även etnicitet? Vägran att göra det handlar inte om några storslagna journalistiska principer, utan helt enkelt om att blunda inför alla de problem som kommer med massinvandringen.

Det allvarliga med detta medvetna och ihärdiga blundande är att problem inte kan diskuteras eller åtgärdas. Vid de senaste skottlossningarna och morden i Göteborg blev det ett rejält handikapp. Eftersom man var tvungen att kringgå den verkliga problematiken kring landets och stadens etniska förändring, landade man i ett krystat förslag om att begränsa tillgången på vapen, möjligen kombinerat med någon kommentar om fritidsgårdar.

SVT Debatt



7 kommentarer:

  1. Eftersom jag inte var där kan jag bara gissa att det var för att han käftade emot som det spårade ur. Det var nog inte så mycket rasism iblandad utan snarare att man gav sig på någon (sparkade på leksaken) som var utanför

    SvaraRadera
  2. Fantastiskt bra alster Tobbe. Du är en folkhjälte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar - jag suger åt mig...

      Radera
    2. Ja gör det. Det är en helt fantastisk regimkritisk mediablogg du har. De flesta av oss dissidenter känner ju till Pauls uttalande och sedan hans debattinlägg. Däremot var Erik en ny bekantskap för mig. Din blogg innehåller så mycket nytt.

      Jag passar även på att berömma dig för din bevakning av regimkritiker inom hela Europa. Det ger tyngd till åsikten att Sverige är helt förtryckt pga sin indoktrinering av folket. Vansinne minst sagt.

      Radera
  3. O.T. på sätt och vis, men ändå inte..
    Anders Lindberg har varit politisk sakkunnig - på UD - under Freivalds - 32 år gammal
    Jösses!
    http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article17461987.ab
    Det står på Wikipedia, så jag borde känt till det, men jag har varit måttligt intresserad, och vem kunde i sin vildaste fantasi.. Gud hjälpe Sverige!

    SvaraRadera
  4. "Om en kurd spöar en gambier för att hen hatar svarta, är det ett uttryck för exakt samma rasism som om en ”svensk” rasist skulle begått brottet."

    Just det där citatet sammanfattar mer än man tror, det räcker att notera att en kurd är en kurd, men en svensk är en "svensk".

    SvaraRadera