Mycket låg retorik från Jonas Sjöstedt

Jonas Sjöstedt flankerad av kärnväljare

Det stör mig alltid oerhört när vänsterpolitiker, som exempelvis Mona Sahlin, säger att de vill höja skatten "för höginkomstagare som jag". De vill därigenom understryka hur självuppoffrande de är för den goda saken. Denna taktik är så enormt förljugen, då jag faktiskt inte tror att särskilt många engagerat sig i politiken på heltid för att uppbära hög lön och framför allt inte bedriver politik utifrån sin egen plånbok. Detta gäller även Jonas Sjöstedt och inte minst Jimmie Åkesson, som gick med i ett mycket litet parti, där någon personlig vinning knappast kunde förväntas. Det är dock denna nivå Sjöstedt väljer i ett inlägg i dagens Aftonbladet.

"Vem vinner på SD:s politik? Jimmie Åkesson själv tjänar drygt 96 000 kronor i månaden, nästan 1,2 miljoner kronor om året. Han vinner på det egna partiets politik. I 2014 års budget vill både SD och högeralliansen ha ett femte jobbskatteavdrag. Det innebär en utgift på mer än 12 miljarder kronor för staten. Det är dit de stora pengarna går. Pengar som skulle kunna ha skapat arbete och välfärd för så många. Men Jimmie Åkesson sänker hellre skatten för sig själv. På det femte jobbskatteavdraget vinner Åkesson nästan dubbelt så mycket som den som sitter i kassan på en vanlig mataffär, till exempel den där Åkesson går och handlar. Inkomstskillnaderna ökar, de stora vinnarna är högavlönade män, som Åkesson. Men pengarna till välfärden räcker inte. Vi betalar Åkessons lägre skatt med kaos i sjukvården, fler barn i förskolans grupper och sämre arbetsvillkor för lågavlönade kvinnor."

Om vi bortser från Sjöstedts rent idiotiska retorik, så handlar SDs stöd för jobbskatteavdraget snarare om att man, till skillnad från Vänsterpartiet, faktiskt är ett mittenparti, som inser att skattesänkningar kan ha en jobbskapande effekt. Sjöstedt själv vill naturligtvis skapa alla nya arbeten i den offentliga sektorn och att dessa i slutändan måste betalas av näringslivet, utelämnar han som vanligt. Överhuvudtaget verkar både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna se höjda skatter som ett självändamål, från Vänsterpartiet drivet av en önskan att sätta åt "de rika". Sedan är det intressant att det i dessa sammanhang alltid är helt acceptabelt att sätta grupper mot varandra, vi och dem, i detta fall Åkesson mot kassörskan. Betalar vi inte också massinvandringen med bland annat "kaos i sjukvården"? Nej, denna fråga står på något magiskt sätt över all ekonomi och alla konsekvenser.

Jonas Sjöstedt beskyller Jimmie Åkesson för hyckleri och drar förstås även fram den trötta klyschan att han "skyller på invandrarna". Det största hyckleriet står dock Sjöstedt själv för, när han skriver:

"Vänsterpartiet är tydligt med att vi sätter jobben och välfärden främst."

Det går inte att kombinera en "generös" flyktingpolitik med en välfärdsstat. Så länge Vänsterpartiet står för massinvandring, betyder pratet om skatter och klyftor ingenting. Flyktinginvandringen förser möjligen Vänsterpartiet med nya väljare, men den skapar inte ett välfärdssamhälle.