Abir Al-Sahlani arbetar vidare mot Sverige

Al-Sahlani på hemmaplan med
Iraks premiärminister Al-Maliki

Abir Al-Sahlani heter en irakisk kvinna som kom hit som 15-åring, men som nu tagit sig in i självaste Riksdagen, för Centerpartiets räkning. Som så ofta är fallet, förefaller hon mindre intresserad av landsbygd och jordbruk, och desto mer av sitt hemland och massinvandring till Europa. Wikipedia lär oss följande:

"Samtidigt under denna tid jobbade hon med läxhjälp för invandrarbarn med egna medel. Sista året på gymnasiet ägnade hon mycket tid åt arbetet med 5 i 12-rörelsen i Härnösand som arbetade med diskrimineringsfrågor i samband med Alla mot Rasism-kampanjen. Sedan tre år har Abir Al-Sahlani arbetat i Irak med uppbyggnad av ett demokraticenter, kvinnoseminarier, uppbyggnad av ett sekulärt parti, Nationella Demokratiska Alliansen."

Faktum är att hon bor på deltid i Irak och där borde ju en riksdagslön räcka ganska bra. I denna intervju kan ni njuta av när hon propagerar mot svenska språkkunskaper och för öppnare asylvägar, som givetvis har någonting med "alla människors lika värde" att göra. Festligt nog ingår klippet i Centerpartiets "Ett hållbart val". Hon är också öppen med att hon vill attrahera människor med annan bakgrund, för att "öppna" Sverige:

Anledningen till att jag fick upp ögonen för denna individ idag, var ett litet debattinlägg i Expressen. Det tar sitt avstamp i hur hon själv smugglades till Sverige från Bulgarien, och framför allt hur obehaglig en smugglare var, vilket är helt och hållet Europas fel.

"Jag klarade mig, hela vägen till Sverige, till tryggheten, till säkerheten, och i dag är jag folkvald i Sveriges riksdag.
[...]
Jag skämdes. Inte för att jag blivit smugglad, inte för att han tagit i min hand, men för att jag indirekt bidragit till bygget av Forte Europa. Ett Europa som hycklar, när hon pratar om mänskliga rättigheter, om att bekämpa fattigdom, att alla människor är lika mycket värda."

Själv skäms jag mer över att vi har personer som Abir i Sveriges riksdag, och att det här är helt acceptabelt att agera som Abir gör. Det finns ingen Fästning Europa, eftersom det årligen väller in människor från Afrika och Mellanöstern. Runt om i världen har länder gränskontroller och hårda krav för att få invandra, det är bara Europa som skall vara ett undantag.

"Det hycklande Europa är inte mitt Europa! Menar vi allvar med de fina orden, de slagkraftiga parollerna, dunkar i ryggarna - ja då måste vår asyl- och migrationspolitik förändras."

Det är inte ditt Europa överhuvudtaget, Abir, hycklande eller ej. Efter att ha uttalat sitt hat mot Europa, blir det då dags för förslagen, som dessvärre inte alls är ovanliga i dagens Sverige:

"Ett steg i rätt riktning vore att öppna gemensamma kontor i länderna söder om Medelhavet för de asylsökande där de kan ansöka om asyl. Och där även få besked om de får uppehållstillstånd i något av EU:s 28 medlemsländer genom humanitära korridorer. Får den asyl- sökande ett ja, då är det bara att få det stämplat på sitt pass, köpa en biljett och komma till det land där man beviljats uppehållstillstånd. Får man ett nej, så kanske man väljer att åka hem igen. Eller också ta sig över illegalt till EU. Och där ansöka om uppehållstillstånd och få en traditionell hantering av sitt ärende."

Ovanstående stycke är egentligen rätt fantastiskt. Inte nog med att vi skall ha asylkontor runtom i världen, denna medlem av vårt parlament tycker också att om man där får avslag, så skall man iallafall ta sig in illegalt. Frågan är då varför vi överhuvudtaget skall ha dessa asylkontor. Det skulle ju inte heller förhindra båtkatastrofer av det slag vi såg utanför Lampedusa.

Al-Sahlani avslutar med:

"För att, i slutänden, ska politiken handla om att bevara människoliv, inte bevara system, eller hur?"

Ja, tydligen är det vad svensk politik helt skall handla om. Själv skulle jag hellre se att svenska politiker gjorde allt för att här bygga ett så bra land som möjligt. Det får bli en liten tröst i sammanhanget att Centerpartiet kanske försvinner från riksdagen nästa år och Al-Sahlani kan bosätta sig på heltid i Irak, ett land med lite finare människosyn.