lördag 19 oktober 2013

Förvirrat inlägg om Europa av Staffan Heimerson




Staffan Heimerson är en gammal utrikeskorrespondent, som idag gör ett litet försök att ge några nyanserade kommentarer kring den folkliga vågen i Europa och framför allt den som sker i Frankrike genom Front National. Trots att han alltså i decennier har rapporterat från världen, verkar han tämligen stöpt i den svenska politiskt korrekta formen, vilket gör att hans beskrivning blir mer förvirrad än nyanserad.

Hans lilla krönika har den föga nyanserade eller insiktsfulla rubriken "Solen får inte gå ned över etik & politik" och tar sitt avstamp i Front Nationals seger i fyllnadsvalet i Brignoles:

"Utgången sände en kåre av obehag längs ryggraden på politiker från polcirkeln till Medelhavets stränder, ty Laurent Lopez vann en jordskredsseger med 54 procent över ­högerkvinnan, gaullisten Catherine ­Delzer med 46. Monsieur Lopez var ”fel” man."

Det spårar sedan ur i det ytliga hån vi är vana vid:

"Ja, Lopez, en medelålders, hövlig, kortklippt butiksföreståndare av katalansk börd i mörk kostym och vit skjorta, var Front Nationals kandidat.
”Ja, ja”, sa en svensk statsvetare, som jag senare relaterade mina intryck för, ”de har lärt sig att knyta en slips …” Osökt gick tanken till Jimmie Åkesson."

Denna fixering vid vårdad klädsel är nästan lite fascinerande i sådana här sammanhang. Självklart bär man en mer formell klädsel om man exempelvis sitter i svenska riksdagen eller kandiderar i Brignoles. Det är bara kommunister som genom klädsel måste försöka simulera någon sorts arbetarbakgrund, trots att de flesta inte haft ett hederligt arbete i hela sitt liv, genom att vägra just slips. Denna förvåning över att sverigedemokrater bär kostym antyder att människor, som den nämnde statsvetaren, på allvar tänker sig att det handlar om drägg som försöker klä ut sig och att de då först måste lära sig knyta en slips. I Sverige tillägger man också ofta att SDs riksdagsledamöter inhandlar sina kostymer på Dressmann, vilket anses mycket fånigt och pinsamt, eftersom det där är relativt billigt.


Hånet fortsätter:

"FN, som partiet förkortas på franska, anförs av en snabbtänkt mullig blondin, Marine Le Pen, som reformerat det parti hon ärvt av sin far, den nazianstuckne Jean-Marie."

"Mullig blondin"? Är det hur du väljer att analysera Europas kanske viktigaste politiker just nu, Staffan? Skulle en liknande beskrivning använts om en kvinnlig politiker ur etablissemanget, skulle en våg av fördömanden om sexism och unken kvinnosyn vrålats fram. Hon har inte heller "ärvt" partiet, utan faktiskt blivit vald av medlemmarna, även om vi kan anta att faderns ställning varit en fördel.

Jag skulle också vilja veta på vilket sätt JMLP är "nazianstucken", vad det nu är. Han är inte, och har aldrig varit, nationalsocialist. Troligen tänker Heimerson på de tillfällen då Jean-Marie Le Pen resonerat kring andra världskriget och den tyska ockupationen av Frankrike, men jag får väl återigen påminna om att han också anmälde sig som motståndskämpe, på tiden det begav sig, som den patriot han är.

Efter ovanstående nonsens, dyker det trots allt upp en liten insikt:

"Jag tänkte: Kan man verkligen tala om ”fel” vinnare, när de här goda, anständiga människorna övertänkt väljer ­honom till sitt landsting? Är han inte tvärtom resultatet av det som är demokratins idé och kärna? Folket väljer vem som representerar det. Och folket beslutar vem som i nästa val ska lyftas bort."

Tänk att detta skall vara så svårt att förstå. Jag minns hur hela det svenska etablissemanget ropade efter bojkotter av Österrike, när FPÖ tagit plats i landets regering, och vi ser nu hur svenska idioter vill bojkotta Norge, efter att Fremskrittspartiet valts in i den norska. Det är dock svårt att riktigt förstå vart Heimerson vill komma, då han ömsom kommer med lite förnuft, ömsom de vanliga flosklerna kring "främlingsfientlighet":

"Även en liberal propagandist för ­totalt öppna gränser, som jag är, medger att främlingsfientligheten, invandrar­frågan, är vår kontinents hetaste politiska ämne. Holland har förvandlat sig från att vara Europas mest liberala land till att bli en sur ankdamm. I världens mest kosmopolitiska stad, London, talas 300 språk och finns 30 distinkt etniska stadsdelar. Bara knappt varannan invånare är traditionell vit och 67 procent vill se invandringen drastiskt dämpad. Därför erövrar det populistiska, invandrarfientliga UKIP röster från de konservativa."

Hur kan man inse denna frågas vikt och samtidigt vara för fri invandring? Varför blir ett land som motsätter sig massinvandring, omedelbart "en sur ankdamm"? Varför är det för en journalist omöjligt att skriva om denna fråga utan att krydda hela texten med "främlingsfientlig", "populistisk" och "invandrarfientlig"?

Mot slutet av inlägget faller den demokratiska och resonerande masken helt:

"Nix. Därför ska vi - även en dag då i Brignoles allt verkar vara i sin ordning - upprätta en cordon sanitaire kring ­obehagliga partier på höger- och vänsterkanten.
Med det kan vi kanske uppskjuta solnedgången över den västerländska ­etiken och politiska kulturen."

Trots ett synbarligt försök att förstå, hamnar Staffan Heimerson där vårt etablissemang alltid hamnar. De som står utanför är "obehagliga" och skall isoleras, eftersom allt annat skulle innebära en "solnedgång". Det är mycket märkligt och mycket tragiskt att dessa människor inte för ett ögonblick reflekterar över om möjligen massinvandringen skulle kunna innebära en solnedgång över västerländsk etik och kultur. Vi lever i sanning i en orwellsk värld, där de som står upp för västerländsk kultur utmålas som dess största hot, medan massinvandringens och islams främsta tillskyndare säger sig vara Europas vänner. Lögn är sanning. Krig är fred.






6 kommentarer:

  1. Tack för dina klara analyser. Du har en excellent förmåga att med några eleganta formuleringar såga dessa människor med fotknölarna.
    Samtidigt får vi inte förvänta oss någonting av dem. Heimersson skriver för Aftonbladet - det säger väl allt.
    Jag tror att deras alster är en kombination av flera faktorer: Först och främst är de inte särskilt begåvade men genom att ha fått lära sig ett skrivmanér (ofta raljerande) samtidigt som de fått stå oemotsagda i alla år, så har tuppkammen bara vuxit och vuxit - nästan ända upp till himlen. Och då har själen skrumpnat. Journalisterna behövs inte längre, vilket de anar men inte riktigt förstår och som en slags kompensation tilltar kaxigheten på ett fånigt sätt. Det var den ena faktorn, som hänger ihop med den andra - latheten. Det har man ju fått höra hur utlandskorrespondenter sitter i hotell-lobbyn och diktar ihop artiklarna utifrån rykten. Journalister gör väldigt lite "research" - och kan inte göra den som en riktig forskare. Den tredje faktorn är deras fördummande umgänge med andra journalister som bär på samma fördomar och slår in dessa i varandra genom ryggdunkar. Den fjärde faktorn skulle i vissa fall (sannolikt inte alla) bero på spritångorna.

    SvaraRadera
  2. "Varför är det för en journalist omöjligt att skriva om denna fråga utan att krydda hela texten med "främlingsfientlig", "populistisk" och "invandrarfientlig"?"

    Han ger ju själv svaret tidigare i samma stycke. Han kallar sig för liberal propagandist, inte journalist.

    Fredrik H

    SvaraRadera
  3. Tobbe! Tack för att du skriver. Det du skriver är ju som vanligt helt rätt ochh det borde finnas fler kommentarer som hittar hit. Det hoppas jag jag kan hjälpa till med för det skall dela på facebook och andra sociala media

    SvaraRadera
  4. Tobbe
    Läste hela Heimerssons artikel på Aftonbladet. Hafs och slafs, hafs och slafs, hafs och slafs. Det är det enda de här journalisterna kan prestera. Och så undrar de varför folk slutat läsa dem och istället inhämtar sin information från enskilda bloggar (som din, som everykindapeople.blogspot.com när det gäller USA och Danmark) och utländsk web-TV. Orsaken är solklar: De är helt enkelt för dåliga.
    Du skriver oändligt mycket bättre och mera precist än de där floskelmakarna. Det finns bara några enstaka inom media som kan skriva bra - och jag tror att dessa ryms på ena handens fingrar, åtminstone på båda händernas fingrar.

    SvaraRadera
  5. Inte ens på den tiden jag var sosse och läste Aftonbladet (där han var kåsör på 80 & 90-talet) gillade jag Staffan Heimerson. Han är en verbal bladdermaskin som tycker det är viktigare att uttrycka sig fyndigt och raljera än att hålla sig till fakta och vara seriös.
    Han är en billig kåsör som är totalt splittrad, kryptisk och oseriös, aldrig kan hålla en rak linje. Skulle passa bra som skum bilförsäljare som pratar omkull godtrogna kunder.

    /Stig

    SvaraRadera
  6. Heimersson var med i Robert Aschbergs program "Diskutabelt" 1989 o tyckte redan då att Sverige snarast borde ta emot 62 Milj invandrare för att det skulle bli lika trevligt i Sverige som i Italien o USA. Se denna fantastiska video. Han kommer igång vid 1:10 min. Kolla gärna båda delarna o konstatera att det fanns folk redan då som insett att det var på väg att barka åt helvete. http://www.youtube.com/watch?v=CFWMoyG7LyY
    /Pops

    SvaraRadera