Denna helg pågår som bekant Sverigedemokraternas partikongress, Landsdagarna. Att de svenska medierna helt enkelt skulle skildra dessa dagar rakt av kan vi förstås inte förvänta oss, men skulle man inte kunna använda dem på ett intelligentare sätt för att bekämpa partiet? Det måste ju exempelvis finnas motioner som man kan kritisera eller analysera ur ett kritiskt perspektiv. Istället förefaller man vara så van vid de vanliga hjulspåren att man helt enkelt ser Landsdagarna som ett tillfälle att intensifiera den vanliga taktiken. SVT skall dock ha en eloge för att de faktiskt direktsänder hela kongressen.
Aftonbladet slår förstås på stort. Till att börja med kan man presentera den journalistiska bedriften att "ha kommit över" en insändare som skall ha skrivits av SDs gruppledare i Västerås, Börje Brandhill, och skickats in till Vestmanlands Läns Tidning. Detta skall ha skett 2011 och insändaren blev inte publicerad, men den har ändå lyfts fram som huvudnyhet på Aftonbladets nätupplaga.
För att ställa Börje Brandhill till svars för den två år gamla icke-publicerade insändaren, skickas en reporter till hans hem. Han blir förstås tagen på sängen, vilket vi kan anta var syftet, och väljer att inte kommentera, vilket jag tycker är en ganska rimlig reaktion, då han inte är förberedd och kanske inte heller kommer ihåg en insändare som skrevs för mer än två år sedan. Eftersom den inte publicerades vet inte heller vi läsare hur den löd, men Brandhills brott består i att han skall ha använt ord som "snyltare" och "parasiter". Aftonbladet nöjer sig dock inte här, utan vill ha svar från partiledningen om hur man nu skall göra, i ljuset av detta avslöjande.
Man får tag på Martin Kinnunen, som också svarar på ett rimligt sätt:
"Jag känner inte till insändaren, jag har inte läst den. Men det är klart, man inte ska benämna människor som parasiter."
Frågan upprepas av någon anledning fyra gånger, varpå Kinnunen förstås bara kan upprepa sitt första uttalande. Så här "granskas" faktiskt inget annat parti. Vad har medlemmar i Miljöpartiet och Vänsterpartiet skickat in för insändare de senaste åren? Har verkligen ingen medlem i dessa partier sagt någonting dumt? Det kommer vi aldrig att få veta, eftersom ingen undersöker det.
Aftonbladet plockar även fram sin Lena Mellin, som hävdar att "Partiet är en del av etablissemanget". Parodiskt nog inleder hon med att raljera kring påståendet att tidningarna skulle bedriva kampanjer mot partiet:
"SD-arna, som inte är stöpta i samma homogena form som andra partister, utsätts för hot och våld och de bekämpas av media. Särskilt av kvällstidningarna som inte längre förmedlar nyheter utan bara bedriver kampanjer mot Sverigedemokraterna."
Sedan inleds hennes egen kampanj med ett lite märkligt resonemang:
"Men sanningen är att partiet numera tillhör den politiska eliten.
De är riksdagens sjätte största parti, har 20 ledamöter som tjänar minst 59 800 kronor i månaden. De som inte redan bor i Stockholm får betalt för att bo i riksdagens lägenheter på centralt belägna adresser.
Nyligen avsatte partibidragsnämnden nära 12 miljoner i statsbidrag för SD det här riksdagsåret.
Det är alltså inte ett parti som slår underifrån. Det är en del av etablissemanget."
Ja, hundratusentals svenskar har röstat in Sverigedemokraterna i riksdagen, men vad har ledamöternas löner och bostäder med saken att göra? Dessa regler gäller alla partier, liksom reglerna för partistöd. Detta innebär inte på något sätt att partiet är en del av etablissemanget och Mellin förstår uppenbarligen inte vad vi menar med "etablissemanget". Sveriges etablissemang utgörs av de likriktade riksdagspartierna, men framför allt av de än mer likriktade medierna, som genom just sådana här kampanjer själva visar att Sverigedemokraterna tydligt står emot den rådande ordningen. Mot slutet av sin kolumn övergår Mellin sedan till attackera partiets manliga dominans, vilket är att slå in en öppen dörr, då vi alla gärna skulle se fler kvinnor i partiet. Mellin ser förstås det hela som ett utslag av diskriminering och usel kvinnosyn, vilket visas genom ett märkligt exempel:
"De personer som utanför mötessalen skulle assistera vid datorer där man kunde skriva in yttranden och reservationer benämndes ”värdinnor”.
På den här punkten har SD lite att jobba med. För att uttrycka sig försiktigt."
Det var väl ett ganska trevligt uttryck? Naturligtvis skulle man också kunnat ha en man där, kanske med titeln "värd".
En lika trött vinkel bjuder Expressens ledarredaktion på, under rubriken "SD-fasaden krackelerar". Som ni förstår har tidningen här valt den gamla ingången om SD som ett rasistiskt och nazistiskt parti, där företrädarna, i sina Dressmann-kostymer, försöker dölja "sitt rätta ansikte". Expressen tar sitt avstamp i en inspelning från den vänsterextrema hatorganisationen Expo, som man tydligen tycker är ett fantastiskt avslöjande. Jag har lyssnat på inspelningen och tycker inte att den är särskilt märkvärdig, då den helt enkelt skildrar hur ledande företrädare för SD vill att folk skall tänka på hur de uttrycker sig.
"Officiellt vill SD framstå som ett mittenparti, värdekonservativt och välfärdskramande. Främlingshatet döljer sig i resonemang med kodord som "splittringspolitik" och "gemenskap". Invandringspolitiken presenteras i strama ordalag; man säger sig "värna asylrätten". Partiets egentliga syn avslöjas av bristen på integrationspolitik."
I verkligheten är det förstås en enorm skillnad på att sträva efter ett sammanhållet samhälle och att "hata främlingar". Det är helt enkelt två olika saker, och inte ett sätt att dölja något riktigt ansikte. När det gäller integrationspolitik, är det i min mening endast SDs politik som kan skapa en fungerande integration. De andra partierna må älska att tala om det, men så länge de fortsätter att hämningslöst ösa på med nya vågor av asylanter, kommer ingen integrationspolitik i världen att fungera. De övriga partierna älskar också att tala om "utanförskap", men detta skapas av dem själva, genom deras ansvarslösa invandringspolitik.
"Söder talade också om "kampanjen mot oss". Han menade järnrörsskandalen. Den avsky Åkesson låtsades känna inför Ekeroth & Co:s förehavanden, har tynat och historien inordnats i SD:s paranoida ramberättelse. De gör aldrig fel, allt är alltid omvärldens/invandrarnas/kvällspressens fel.
Att stå för sina åsikter och handlingar är som sagt ingenting för SD."
Alla tycker att den där filmsnutten var pinsam och olämplig på många sätt, men ja, den tynar bort, då det tre år senare finns oändligt många mer intressanta frågor. Det är just ältandet av historien, år efter år, som gör massmediernas skildringar till en kampanj.
DN väljer vinklingen om ett parti som "inte är som andra". Man har dock lite svårt att förklara varför och de argument man presenterar är snarare till partiets fördel.
"Mellan Sverigedemokraternas och Folkpartiets respektive kongresser skiljer en vecka, noll meter och ett par ljusår. Platsen är densamma, habila Aros Kongress i centrala Västerås, medan det mesta annat är sig olikt. Naturligtvis. Utöver de sakpolitiska skiljelinjerna talar vi ju om ett parti där man betonar hur ”liberal” man är i varannan mening och å andra sidan det enda riksdagsparti där ”liberal” uteslutande används som skällsord."
Inte mig emot. Man ser också en annan skillnad, som ju knappast SD kan lastas för:
"De fysiska skillnaderna är också påtagliga. Där FP-stämman hade en halv vakt med kanelbulle håller fyra uniformerade poliser uppsikt över SD-konventets entré och den avspärrade gatan utanför."
Så ser klimatet ut i Sverige. Folkpartiet är helt irrelevanta och då man står för massinvandring har man också försäkrat sig om att få vara ifred från våldsvänstern.
Jag är själv inte på plats i Västerås, men följer kongressen via direktsändningarna. Jag får intrycket av en välorganiserad tillställning, som dessutom förefaller relativt öppen och demokratisk, om man exempelvis jämför med Socialdemokraternas välregisserade evenemang. På SDs landsdagar kan tämligen vanliga medlemmar, varav jag själv känner många, gå fram för att framföra sina åsikter vid podiet. Mediernas besatthet vid partiet har dock en enorm fördel; SD får bra mycket mer uppmärksamhet än Folkpartiet. Att det sedan vinklas friskt och mediernas lögner flödar, kan nog allt fler svenskar se igenom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar